En ovädersmorgon i januari för fyra år sen fick hon beskedet.
– Det var en väldig snöyra och jag skulle just precis gå in in i skolklassen där jag är assistent. Min telefon ringde. ”Var är du? Vi har ett hjärta i Helsingfors som väntar på dig.”
När hon kom hem tog hon väskan, som hon alltid hade packad, och hon och hennes man Jimmy Ahola satte sig i taxin.
– Taxichauffören hade knappt varit utanför Karleby. Jimmy måste berätta hur han skulle köra till Helsingfors, berättar Mikaela road.
En gång pausade de för att gå på toaletten och för att chauffören måste tanka bilen.
”Titta nu på mig! Om några timmar skär kirurgerna upp mig och tar ut mitt hjärta!”
– Det var en mycket märklig känsla. Jag skulle bara velat säga till människorna på bensinstationen: ”Titta nu på mig! Om några timmar skär kirurgerna upp mig och tar ut mitt hjärta!” Deras liv fortsatte som vanligt, medan jag stod inför mitt livs kanske största händelse.
Föddes med ett enkammarhjärta
Mikaela Ahola föddes 1984 i en familj i Ytteresse. När hon var bara tre timmar gammal opererades hon i magen. Andra operationen gjordes då hon var nio månader gammal, en armartär förbands då med lungpulsådern.
Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. I hennes fall betydde det att syrerikt blod blandas med syrefattigt blod, vilket leder till att blodet som pumpas ut har sänkt syrehalt.
När hon var fyra år genomgick hon en stor hjärtoperation. Då opererades en konstgjord shunt in. Sjukhusbesöken och operationerna fortsatte.
Men tidpunkten var oklar.
– På i det stora hela var jag ett vanligt barn. Jag försökte att hänga med så mycket som jag orkade men men jag blev snabbt trött. Jag var bland annat befriad från gymnastiken hela skoltiden.
Mikaela och Jimmy Ahola träffades i tonåren.
När Mikaela Ahola var femton år började hon i yrkesskolan i Jakobstad.
– De tre åren var verkligt tunga. Mitt hjärta orkade inte med min matsmältning så jag kastade upp nästan varje dag.
Åren gick och hon åkte in och ut på sjukhuset. Ändå var hennes tillstånd relativt stabilt.
– Jag tror inte att människor i min omgivning som inte kände mig förstod att jag var så allvarligt sjuk.
Hon började jobba som assistent i en skola och på kvällarna gjorde hon sig behörig.
– Livet fortsatte, jag gifte mig med min kärlek Jimmy och gjorde det som hälsan och hjärtat tillät.
Hennes läkare sa gång på gång att hon mådde för bra för en hjärttransplantation. Men tiden gick och hennes hjärta började må sämre och sämre. 2016 var hon trött hela tiden, hade svårt att andas, hostade mycket och hennes mage var ständigt upp och ner.
– Jag hade svårt att ens orka gå uppför tre trappsteg. Det var som ett maratonlopp att ens klä på sig och borsta håret.
Det blev en akut ambulansresa till Helsingfors.
"Mina inre organ höll helt enkelt på att ge upp på grund av akut hjärtsvikt."
– Mina inre organ höll helt enkelt på att ge upp på grund av akut hjärtsvikt.
Där var hon på sjukhusets intensivvårdsavdelning i tre veckor, mediciner justerades och hon blev långsamt bättre.
– Jag var sjukledig en tid, men sen ville jag börja jobba igen. Men den här gången satte äntligen läkarna mig i transplantationskö.
Hon blev långsamt sämre igen.
Transplantationen tog hela natten
Tillbaka till den där vintermorgonen 2018.
– Jag hade fått höra så många gånger att en transplantation inte blir av. Nu när det väl hände kunde jag inte riktigt förstå det.
Väl framme i Helsingfors tog hon en dusch och väntade på att bli nedsövd.
Transplantationen tog hela natten. Hennes man Jimmy Ahola berättar att han var konstigt lugn under natten.
– En mycket skicklig hjärtkirurg från England var i Finland då just då. Vi tror att Gud sände honom till Mikaelas operation, säger han.
Operationen gick bra. Men väntan på att hon skulle vakna var lång.
– När en vecka började närma sig så märkte man att vårdpersonalen blev lite oroliga, säger Jimmy Ahola.
Lyckligtvis vaknade hon, efter en vecka. Sex långa veckor av rehabilitering på sjukhuset låg framför henne. Jimmy Ahola var med varje dag.
– Jag hade en familjemedlem eller vän med mig nästan varje dag. Jag var helt slut efter varje dag på sjukhuset fast jag inte hade gjort någonting, det var så mycket att ta in.
– Den kristna gemenskapen och alla förböner betydde otroligt mycket för oss.
Livet efter transplantationen
Det har nu gått nästan fyra år sen transplantationen.
– Jag glömmer hur svag jag faktiskt var innan, säger Mikaela Ahola.
Nuförtiden älskar hon att gå på gym, cyklar med sin man i skogen och städar och klipper gräset utan bekymmer.
– Jag har försökt mig på att skida, och det var inte det lättaste, skrattar hon hjärtligt.
På grund av Finlands lagstiftning får hon inte veta någonting om donatorn.
– Det enda de sa var att det var ett ungt hjärta.
Hon är oerhört tacksam för sitt nya hjärta och sitt nya liv.
– Men livet efter transplantationen är inte alltid lätt. Ibland kan jag inte förstå att jag har ett nytt hjärta.
"Det är svårt för mitt huvud att hänga med kroppen, och det gör det svårare. Jag har gråtit ibland utan att förstå varför."
Hon fokuserar ofta på det fysiska, ​​men säger att den mentala kampen är mycket svårare.
– Jag är ofta rädd för att något ska vara fel när jag går på kontroll. Det är svårt för mitt huvud att hänga med kroppen, och det gör det svårare. Jag har gråtit ibland utan att förstå varför.
Mikaela och Jimmy Ahola har alltid vänt sig till Gud – innan och efter transplantationen.
– När de har varit som värst har jag bara kommit inför Jesus, säger Mikaela Ahola.
– Gud vill naturligtvis inte att sjukdom ska finnas – men han kan vända sjukdomen till en välsignelse, säger de.
Längtan efter barn
Redan som tidig tonåring fick Mikaela Ahola veta att hon inte kan bli gravid, på grund av att hennes hjärta inte skulle orka med graviditeten.
– Det har varit den största sorgen för oss som par, säger Jimmy Ahola. Vi visste från första början, men när kompisar och syskon började få barn blev det uppenbart att vi faktiskt inte skulle få barn.
Efter transplantationen tändes ett lite hopp.
– Det finns kvinnor som har blivit mammor efter en transplantation, men min läkare avrådde mig, säger hon.
Under graviditeten måste man sluta med medicinerna som gör att det nya hjärtat inte avstöts från kroppen.
– Att bli gravid är helt enkelt för riskfyllt.
Mikaela Ahola har många syskonbarn och fadderbarn.
– Inget barn kan ersätta ett eget barn men det är en stor tröst. Jag hoppas att jag kan betyda mycket för dem.
