Mårten Wallendahl fick anledning att tänka igenom livet när han drabbades av blodförgiftning och hjärtoperation.
Mårten Wallendahl fick anledning att tänka igenom livet när han drabbades av blodförgiftning och hjärtoperation.

Mårten Wallendahl ser en plan för sitt liv

LIVSBANA.

Vanligtvis säger man att man snubblat in i en karriär. Det gjorde inte Mårten Wallendahl. En kompis som snubblade över honom ledde in honom på den livsbana han nu är i.

1.9.2021 kl. 16:37

Efter gymnasiet hade Mårten Wallendahl inte bestämt sig för studieinriktning när han följde med kompisarna till Åbo för inträdesförhör.

– Under inträdesförhören sov vi på ett vardagsrumsgolv. En som skulle söka till teologiska vaknade tidigt för att ta sig till inträdesprovet. När hon gick snubblade hon över mig så jag vaknade. Då tänkte jag att jag ska också gå dit.

Han visste inte var provet ordnades och minns heller inte hur han tog sig dit. Men han blev antagen till teologin.

– Jag kan inte förstå det på annat sätt än att det finns en plan där bakom. Den planen känner jag mig trygg i. Ibland vill jag tolka det som Guds ledning. Jag ser ett mönster där det ena lett till det andra. Att jag hamnade just i den gruppen studerande ledde till möten som ledde mig vidare till nästa sak. Saker har fallit på plats väldigt bra.

Att bli präst var aldrig något alternativ.

– Det var ganska klart för mig redan från början. Men det sade i och för sig många studiekompisar som är präster idag. Men det gick också andra vägen – de som skulle bli präster sadlade om.

Lite har han ändå hunnit nosa på prästjobbet som sommarteolog.

– Det var bra att prova på för att kunna utesluta det.

Bryssel, La Paz, Nairobi

Han flyttade till Bryssel tillsammans med sin blivande fru Åsa som fick jobb för EU kommissionen.

– Jag var ung och hade en begränsad professionell plattform. I EU-bubblan definieras man långt av sin titel och den man representerar. Bryssel kändes i övrigt hemvant för, där bor många Nykarlebybor.

I Bryssel bestämde han sig för att söka vidare till journalistprogrammet i Vasa.

– Ända sedan gymnasiet har jag hållit på med journalistik vid sidan om, de senaste 14 åren som fast anställd på Yle.

Till en början jobbade Mårten Wallendahl med att göra livsåskådnings-, andakts- och gudstjänstprogram för Yle.

– Sedan bytte jag Gud mot Mammon och blev ekonomijournalist. Numera jobbar jag ganska lite med sådant som rör andliga ting: nyheter och livsstil.

2011 flyttade familjen till Bolivia där Åsa jobbade för EU-ambassaden medan Mårten frilansade.

– Det är jättesvårt att flytta till ett land där man inte känner en kotte utöver sin egen familj. Det var tungt, men det sammansvetsade familjen. Efter en par veckor slutade jag fråga folk om de talar engelska, för det gjorde de ändå inte. Det fanns inga andra alternativ än att lära sig spanska.

För fyra år sedan flyttade familjen vidare till Kenya. Där blev han informatör för en svensk biståndsorganisation.

– Jag kom hem för att min arbetsgivare ville ha mig tillbaka. Av praktiska skäl kom jag till Jakobstad, för vi har ett boende här. Samtidigt slog coronan till och bara någon vecka senare blev resten av familjen evakuerade. Barnen avbröt skolåret abrupt utan att ta farväl av sina kompisar.


Livet stannade upp

För fem år sedan, innan de åkte till Kenya, fick han en blodförgiftning som stannade upp livet.

– Det var en helt vanlig streptokockbakterie som de flesta människor bär på. Den är ofarlig så länge den hålls på huden, men jag hade otur och den kom in i blodomloppet.

Han låg på sjukhus i sex veckor och fick intravenös antibiotika.

– Från första dagen sade läkaren att jag kommer att bli bra, men det tar tid.

Under de sex veckorna på sjukhuset hade han tid att tänka.

– Jag tänkte efter: Vad håller jag på med och vad vill jag? Vi hade varit i Helsingfors i tre år och jag skulle fylla fyrtio. Vi sökte båda jobb utomlands. Det var ett sätt att bota rastlösheten, kanske man kan kalla det en livskris.


Hundra års garanti på klaffen

Läkaren varnade för att hans organ kan ha angripits av bakterien.

– När jag skrevs ut var allt i sin ordning, men när det följdes upp senare konstaterades att hjärtklaffen läckte och att en klaff­operation var nödvändig. Jag hade inga symptom och märkte inte av läckaget. Men jag har tilltro till läkarvetenskapen och litar på deras bedömning.

Han blev aldrig skrämd, varken av blodförgiftningen eller hjärtoperationen.

– Det var jobbigare att andra reagerade så kraftigt. Det stödde ju inte mig, snarare tvärtom. Jag skrev på Facebook att ni är välkomna att hälsa på men att vi helst ska tala om sote, eutrofiering eller något annat än blodvärden och feberkurvor.

Nu är han frisk. Han har fått en artificiell hjärtklaff med hundra års garanti.

– Jag skämtade och bad dem sända ett mejl före min 140-årsdag när det blir dags att byta ut den. Det lovade de inte göra för de tror inte de jobbar där längre då.

Operationen kom ändå i fatt honom senare.

– Följande gång jag flög hem från Kenya till julen slog det mig att senast jag flög till Finland var för hjärtoperationen och att det var en ganska stor grej jag var med om.

Nu känner han efter hur han mår på ett annat sätt.

– Jag har aldrig varit rädd för döden, men tanken blev mera konkret när ett livshotande tillstånd hängde över mig. Tidigare tänkte jag ibland att det är okej ifall mitt liv slutar här, för jag har gjort det bästa av det. Men sedan jag blev förälder värdesätter jag min roll mera. Frågan som nu stör mig mest är hur det går för barnen om något händer mig.

Christa Mickelsson
Text och foto: Johan Sandberg


Vid Snoan.

retreat. Tyst retreat. Hur fungerar det? Vad gör man hela dagarna? Ska vi faktiskt vara tysta i nästan två dygn? Får jag alls ha min telefon? Nyfikenheten ledde en retreat-nybörjare till Snoan. 6.5.2019 kl. 11:21
Påve Franciskus anklagas för heresi i ett 20 sidor långt brev.

påven. En grupp katolska intellektuella anklagar påven för heresi, alltså irrlärighet. 3.5.2019 kl. 09:02
Orden är viktiga för Ester Miiros; hon skriver för att reflektera och förstå sig själv och bär med sig psalmer och bibelverser.

profilen. Hennes resa gick från en sträng tonårstro till en tid utan kyrkan, tills hon landade i tillit. På vägen har hon mött sorg, kärlek och underbara tillfälligheter. Ester Miiros har kommit till att dörrarna öppnas när tiden är rätt. 24.4.2019 kl. 12:18
Gud är inte småsint, säger Tuija Tiihonen. Man får komma till honom och gnälla även om man inte höll tät kontakt när allt gick bra.

sjukdom. För knappt två år sedan fick Tuija Tiihonen veta att hon lider av obotlig cancer. Sedan dess har hon börjat måla, blogga och be. Gud har inte gjort henne frisk, men Han har gjort henne hel. 18.4.2019 kl. 14:05

Påsktraditioner. Vilka traditioner hör påsken till? Hur kan påskfirande se ut i Esbo, Karleby och Senegal? Vi diskuterade med tre personer. 17.4.2019 kl. 14:20
Att fira påsk tillsammans med familjen känns viktigt för Merete Mazzarella.

Minnen. Påsken är Merete Mazzarellas favorithögtid. Den är både mörker och ljus. Hon minns allt från hemlagad memma till en ensam påsk som tolvåring. Och hon brukade älska påskalamm, men det fick ett abrupt slut. 17.4.2019 kl. 00:00

pressmeddelande. Styrelsen för Fontana Media meddelar idag att May Wikström avgår som företagets vd och chefredaktör för Kyrkpressen. 15.4.2019 kl. 12:19

sammanslagning. Domkapitlet föreslår nu att de tre församlingarna i Pedersöre ska bli en medan Jakobstads svenska församling fortsätter självständigt som tidigare. 11.4.2019 kl. 16:05
Bo-Göran Åstrand är ny Biskop i Borgå stift.

biskopsval . Det blev Bo-Göran Åstrand som segrade i biskopsvalets andra omgång. Han fick 309 röster och motkandidaten Sixten Ekstrand fick 265 röster. 10.4.2019 kl. 14:09
Glada miner inför biskopsvalets andra omgång.

biskopsval. Snart klarnar det om det är Bo-Göran Åstrand eller Sixten Ekstrand som blir nästa biskop i Borgå stift. 10.4.2019 kl. 12:58
Dagens styrkeövning är knäböj. Ralf Bergholm har lastat vikter på skivstången.

reportage. Kan det vara diakoni att svettas och lyfta vikter? Ja, tycker Heidi Salminen i Vanda svenska församling. Församlingen ser till människan som en helhet och kompletterar mathjälp och själavård med knäböj och axelpressar. 10.4.2019 kl. 09:00
Mia Bäck är kyrkoherde i Åbo svenska församling.

kyrkoherde. Mia Bäck är kyrkoherde och gift med Anna. Ibland måste hon gå in i sammanhang där hon vet att det finns människor som tycker att hennes familj – det finaste Gud gett henne – är ”avskyvärd”. 4.4.2019 kl. 13:36
Ulla-Maj Wideroos

förtroendevald. När Ulla-Maj Wideroos inte ställde upp i riksdagsvalet för fyra år sedan ville hon i stället engagera sig i lokalsamhället i Närpes. Men att det engagemanget skulle vara i församlingen hade hon inte tänkt. 3.4.2019 kl. 07:00

polisutredning. Polisen utreder om Martyrkyrkans vänner gjort sig skyldiga till penninginsamlingsbrott. Misstanken har lett till att Österbottens tingsrätt belagt föreningens tillgångar, motsvarande 2,58 miljoner euro, med kvarstad. 27.3.2019 kl. 13:36
"Det är ingen fars", säger Jörn Donner om att blir gammal.

Bok. Magbesvär. Svindel. Inkontinens. Ihållande trötthet. Olust. Ensamhet. Jörn Donner har skrivit en bok om att bli gammal och kanske obehövlig. 22.3.2019 kl. 11:00

Mats Fontell är ungdomsarbetsledare i Borgå svenska domkyrko­församling.

Kolumn. "Bråttom är ett ord som nästan ingen tycker om, det skapar mest gräl och sjuk mage." 27.10.2022 kl. 12:10
Från vänster: Hanna Saarijärvi, Camilla Vuoristo, Bo-Göran Åstrand och Mikael Hulten.

BORGÅ STIFT. Igår vigdes diakon Hanna Saarijärvi och prästerna Camilla Vuoristo och Mikael Hulten till tjänst i Borgå domkyrka. 31.10.2022 kl. 08:51
– Det som behövs i arbetslivet skiljer sig inte så mycket från vad människor allmänt behöver. Vi behöver få känna oss trygga, sedda och uppskattade, säger Heidi Juslin-Sandin.

PERSONALVÅRD. Heidi Juslin-Sandin har lång erfarenhet av krishantering. De erfarenheterna kan komma till nytta i arbetet med personalvård i Borgå stift. 27.10.2022 kl. 09:00
Då Benita Finne blev antagen till en missionärsutbildning startade en process där hon ifrågasatte Guds existens.

LIV. På Benita Finnes vägg i hemmet i Bennäs, Pedersöre hänger en färgglad tavla. Tavlans ram är mycket oansenlig, den syns knappt. För henne illustrerar tavlan det kristna livet. Tidigare var de yttre ramarna det viktiga. Nu är det innehållet – liv, frihet, glädje. 26.10.2022 kl. 19:00
Från sitt fönster hemma i Sibbo ser Maria Lindh-Hindsberg ett vackert höstlandskap i mjuka, gulbruna toner.

Bok. En svår skilsmässa, ett årtal karvat in i en kyrkbänk i Frankrike och en cykelolycka som ledde till döden – det här är några händelser som fick Maria Lindh-Hindsberg att skriva en roman om att förlora allt och kanske hitta en tro. 25.10.2022 kl. 11:09