Mårten Wallendahl fick anledning att tänka igenom livet när han drabbades av blodförgiftning och hjärtoperation.

Mårten Wallendahl ser en plan för sitt liv

LIVSBANA.

Vanligtvis säger man att man snubblat in i en karriär. Det gjorde inte Mårten Wallendahl. En kompis som snubblade över honom ledde in honom på den livsbana han nu är i.

1.9.2021 kl. 16:37

Efter gymnasiet hade Mårten Wallendahl inte bestämt sig för studieinriktning när han följde med kompisarna till Åbo för inträdesförhör.

– Under inträdesförhören sov vi på ett vardagsrumsgolv. En som skulle söka till teologiska vaknade tidigt för att ta sig till inträdesprovet. När hon gick snubblade hon över mig så jag vaknade. Då tänkte jag att jag ska också gå dit.

Han visste inte var provet ordnades och minns heller inte hur han tog sig dit. Men han blev antagen till teologin.

– Jag kan inte förstå det på annat sätt än att det finns en plan där bakom. Den planen känner jag mig trygg i. Ibland vill jag tolka det som Guds ledning. Jag ser ett mönster där det ena lett till det andra. Att jag hamnade just i den gruppen studerande ledde till möten som ledde mig vidare till nästa sak. Saker har fallit på plats väldigt bra.

Att bli präst var aldrig något alternativ.

– Det var ganska klart för mig redan från början. Men det sade i och för sig många studiekompisar som är präster idag. Men det gick också andra vägen – de som skulle bli präster sadlade om.

Lite har han ändå hunnit nosa på prästjobbet som sommarteolog.

– Det var bra att prova på för att kunna utesluta det.

Bryssel, La Paz, Nairobi

Han flyttade till Bryssel tillsammans med sin blivande fru Åsa som fick jobb för EU kommissionen.

– Jag var ung och hade en begränsad professionell plattform. I EU-bubblan definieras man långt av sin titel och den man representerar. Bryssel kändes i övrigt hemvant för, där bor många Nykarlebybor.

I Bryssel bestämde han sig för att söka vidare till journalistprogrammet i Vasa.

– Ända sedan gymnasiet har jag hållit på med journalistik vid sidan om, de senaste 14 åren som fast anställd på Yle.

Till en början jobbade Mårten Wallendahl med att göra livsåskådnings-, andakts- och gudstjänstprogram för Yle.

– Sedan bytte jag Gud mot Mammon och blev ekonomijournalist. Numera jobbar jag ganska lite med sådant som rör andliga ting: nyheter och livsstil.

2011 flyttade familjen till Bolivia där Åsa jobbade för EU-ambassaden medan Mårten frilansade.

– Det är jättesvårt att flytta till ett land där man inte känner en kotte utöver sin egen familj. Det var tungt, men det sammansvetsade familjen. Efter en par veckor slutade jag fråga folk om de talar engelska, för det gjorde de ändå inte. Det fanns inga andra alternativ än att lära sig spanska.

För fyra år sedan flyttade familjen vidare till Kenya. Där blev han informatör för en svensk biståndsorganisation.

– Jag kom hem för att min arbetsgivare ville ha mig tillbaka. Av praktiska skäl kom jag till Jakobstad, för vi har ett boende här. Samtidigt slog coronan till och bara någon vecka senare blev resten av familjen evakuerade. Barnen avbröt skolåret abrupt utan att ta farväl av sina kompisar.


Livet stannade upp

För fem år sedan, innan de åkte till Kenya, fick han en blodförgiftning som stannade upp livet.

– Det var en helt vanlig streptokockbakterie som de flesta människor bär på. Den är ofarlig så länge den hålls på huden, men jag hade otur och den kom in i blodomloppet.

Han låg på sjukhus i sex veckor och fick intravenös antibiotika.

– Från första dagen sade läkaren att jag kommer att bli bra, men det tar tid.

Under de sex veckorna på sjukhuset hade han tid att tänka.

– Jag tänkte efter: Vad håller jag på med och vad vill jag? Vi hade varit i Helsingfors i tre år och jag skulle fylla fyrtio. Vi sökte båda jobb utomlands. Det var ett sätt att bota rastlösheten, kanske man kan kalla det en livskris.


Hundra års garanti på klaffen

Läkaren varnade för att hans organ kan ha angripits av bakterien.

– När jag skrevs ut var allt i sin ordning, men när det följdes upp senare konstaterades att hjärtklaffen läckte och att en klaff­operation var nödvändig. Jag hade inga symptom och märkte inte av läckaget. Men jag har tilltro till läkarvetenskapen och litar på deras bedömning.

Han blev aldrig skrämd, varken av blodförgiftningen eller hjärtoperationen.

– Det var jobbigare att andra reagerade så kraftigt. Det stödde ju inte mig, snarare tvärtom. Jag skrev på Facebook att ni är välkomna att hälsa på men att vi helst ska tala om sote, eutrofiering eller något annat än blodvärden och feberkurvor.

Nu är han frisk. Han har fått en artificiell hjärtklaff med hundra års garanti.

– Jag skämtade och bad dem sända ett mejl före min 140-årsdag när det blir dags att byta ut den. Det lovade de inte göra för de tror inte de jobbar där längre då.

Operationen kom ändå i fatt honom senare.

– Följande gång jag flög hem från Kenya till julen slog det mig att senast jag flög till Finland var för hjärtoperationen och att det var en ganska stor grej jag var med om.

Nu känner han efter hur han mår på ett annat sätt.

– Jag har aldrig varit rädd för döden, men tanken blev mera konkret när ett livshotande tillstånd hängde över mig. Tidigare tänkte jag ibland att det är okej ifall mitt liv slutar här, för jag har gjort det bästa av det. Men sedan jag blev förälder värdesätter jag min roll mera. Frågan som nu stör mig mest är hur det går för barnen om något händer mig.

Christa Mickelsson
Text och foto: Johan Sandberg


Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

slef. Trots att Evangeliföreningen sålt sin mjölkko, en industrifastighet i Esbo, satsar föreningen friskt på ny verksamhet och nyanställningar. En ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby är också under planering. 2.2.2025 kl. 09:07

BORGÅ STIFT. Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför. 3.2.2025 kl. 13:41

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30