Edgar Vickströms resa mot att bli präst började med att hans fru läste en kolumn av Karin Erlandsson.

Edgar Vickström försöker hitta djupet i stället för att springa hårdare 

LIVSVÄGAR.

– Den här vägen valde mig.

Edgar Vickström har varit bankdirektör, stadsdirektör och vice vd på en stor koncern. Nu är han 60 år och nyligen prästvigd.

19.8.2021 kl. 17:46

Edgar Vickström slår sig ner i solskenet framför sin nya arbetsplats, Mariehamns kyrka. Han är klädd i prästkrage. En detalj han själv knappt hunnit vänja sig med. När vi träffas har han varit präst lite över en vecka och han har börjat inse vad det nya kallet innebär.

– Det är inte ett jobb som andra. Jag är präst just nu när jag sitter här och pratar med dig. Jag kommer vara präst ikväll. Jag är präst hela tiden.

Är det inte skrämmande att ta på sig prästkragen och det här ansvaret?

– Nej, inte egentligen. Man går in i den största tryggheten som finns.

Den tryggheten har kallat honom nu ett tag.

– Den här vägen valde mig. Det har smugit sig närmare och närmare.

Allt började egentligen med att hans fru, Gun, blev inspirerad av en krönika av Karin Erlandsson om att gå i kyrkan en gång i veckan i ett år.

– Jag sa ibland ”ska du gå nu igen?”, säger han med ett skratt.


Från vana till behov

Men så började han följa med sin fru allt oftare och kyrkobesöken gick från vana till behov. Och nu är han den som själv ska hålla gudstjänster. En tvär vändning från hans tidigare liv, kan tyckas.

– Det är en stor förändring. Jag har tjänat mammon ganska länge, säger den tidigare bankdirektören som även hunnit vara stadsdirektör och arbeta i ledningen för en stor koncern.

– Jag sa till biskopen att jag är jätteglad att vara präst, men också jätteglad att jag inte varit det från början. Jag skulle inte vilja ha allt det här andra ogjort.

Från att ha räknat siffror och vinster går han nu till en tjänst som förvaltar det omätbara.

– Hur mäter man att man är lite gladare och tryggare när man kommer hem från kyrkan? Det är ovärdigt att ens försöka mäta det.

Men även om arbetet saknar kvartalsrapporter så är det viktigt för Edgar Vickström att ha målsättningar.

– Kyrkan borde absolut ha en tydlig vilja, men i den omätbara världen måste man fundera på hur man lägger upp mål.

För honom själv är det just hans bakgrund som är del av hans målsättning; att vara en väg in i kyrkans gemenskap för andra som kanske inte tänkt på sig själva som ”kyrkobesökare”.

– Jag tror jag vill vara präst för dem som kanske inte är så kyrkvana – för dem som är nyfikna men kanske ändå inte riktigt vågat komma till en gudstjänst eller mässa.




Mindre fokus på synd

Hans hopp från företagsvärlden till kyrkans domän höjde många ögonbryn på lilla Åland.

– Det finns ett ganska stort mått av förvåning. Men det är inte omöjligt att människor som annars aldrig skulle ens reflektera över kyrkan funderar ”vad gör han där?”. Förhoppningsvis väcker det ett intresse.

När det gäller hans eget prästvärv så vill han se ett mindre fokus på synd, då han tror det är både orealistiskt och avskräckande.

– Jag tror inte du funderat så mycket på om du syndat idag? Folk kämpar på och gör så gott de kan. Om man sen får höra att man syndar så är det inte så roligt.

Samtidigt känner han själv att han syndar varje dag, men fokus i kyrkans förkunnelse behöver inte vara på det, utan snarare på det goda man ska göra.

– Jag gör inte allt varje dag för att gynna mina medmänniskor. Man kan inte vara fullkomlig, man får vara människa.

Jag vill att kyrkan ska växa!

Just det här mysteriet med att vara människa är något som han tillbringat de senaste åren med att fundera på. Det har han märkt att han är långt ifrån ensam om.

– Människor söker jättemycket. Det är yoga och meditation. Själv har jag försökt mig på kristen djupmeditation. Kanske vi i kyrkan varit dåliga på att marknadsföra oss som en plats för detta sökande.

Det är många tankar och funderingar som rör sig i den nyblivna prästens huvud. Det märks att han är mån om församlingens fortlevnad och vill vara med i det fortsatta arbetet med att hålla kyrkan relevant.

– Jag vill att kyrkan ska växa! Kyrkan står för framtidshopp, trygghet och människokärlek. Vem vill inte se mer av det? Men kyrkan måste hålla sig kontinuerligt relevant, det måste också företag och organisationer. Stabilitet fordrar faktiskt kontinuerlig förnyelse.

Den kontinuerliga förnyelsen gäller även den nyblivna 60-åringen. Han säger själv att han nyss insett att det han trodde var mållinjen för teologistudierna – prästvigningen – i själva verket blev startskottet för ett helt annorlunda liv.

– Det här är förmodligen den lättaste dagen i mitt prästliv – att bara sitta här i solskenet och prata om hur det borde vara. I framtiden kommer det säkert utmaningar.

Men det är utmaningar han ser på med tillförsikt. För han har tryggheten, den han sökte, att falla tillbaka på.

– Jag har min tillflyktsort i bönen. Att kontemplera och försöka hitta djupet i stället för att springa hårdare.

TEXT OCH FOTO: HEIDI HENDERSSON


FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapets verksamhetsledare Rolf Steffansson säger upp sig och flyttar till Fuengirola på spanska solkusten. Där blir han pastor i den finska församlingen från den 1 september. 2.3.2023 kl. 16:37

kyrkolagen. Efter närmare 18 års förarbete hann den avgående riksdagen godkänna den nya kyrkolagen på torsdagen. Det var med minsta tänkbara marginal. På fredagen var den sittande riksdagen klar med sin mandatperiod och reste hem för valpaus. 3.3.2023 kl. 14:00

riksdagsvalet. Kyrkan hörde partiledarna i Helsingfors. Sannfinländarnas Sebastian Tynkkynen profilerade sig på sin kant. Kyrkan är ”rödgrön” och ställer ledande frågor i samhällsdebatten, ansåg han. 1.3.2023 kl. 15:31

pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet