– Jag vill vara till nytta, på något sätt. Jag är 63 år, men jag tycker inte jag är gammal. Jag har mycket att ge ännu, säger Tuulahannele Halsey.
– Jag vill vara till nytta, på något sätt. Jag är 63 år, men jag tycker inte jag är gammal. Jag har mycket att ge ännu, säger Tuulahannele Halsey.

Hon hittade sig själv igen

BORGÅ.

Cable-gruppen gav Tuulahannele Halsey en chans att blick tillbaka på sitt liv och gräva fram det positiva, upptäcka sina styrkor och möjligheter.

5.8.2021 kl. 08:30

Hennes första kontakter med församlingen var på dagläger och i söndagsskolan. Det som barnatron lade grunden för har burit Tuulahannele Halsey genom livets svängar.

Hon jobbade många år vid kyrkan i Borgå, både med att ”räkna pengar” vid ekonomikontoret och att ”räkna själar” i folkbokföringen. För 15 år sedan – i samband med att Borgå domkyrkas tak brann, kyrkan var ur bruk och församlingarna i en stressig situation – började hon bli utbränd och tog ett års alterneringsledighet.

När hennes dotter som börjat studera till trädgårdsmästare kom hem från skolan med ett stort leende tänkte Tuulahannele Halsey: det här ska jag prova.

– Jag gjorde praktik vid Gullranda på sommaren och vid julen fick jobba där med att göra julkorgar som presidenten gav som gåvor.

Hon bytte bana, köpte en blomsteraffär och pluggade företagande.

Sedan hände det som inte borde ha hänt. Hon träffade en amerikansk man som predikade vid Frälsningsarmen. De började umgås, han flyttade till Finland och de gifte sig. Men han klarade inte av att anpassa sig till det finska samhället, han började dricka och missbruka läkemedel.

Han utsatte hennes för psykisk manipulation och blev våldsam. Det gick så långt att han till slut hamnade i domstol och blev skickad tillbaka.

– Jag klarade mig vid liv och det tog tid att bli helad.

Hon hade tappat sin identitet, blivit isolerad från vänner och bekanta.

– På något sätt orkade jag jobba och ville ännu göra någonting som har betydelse.

Hon jobbade som närvårdare. En kväll när hon jobbade höll en äldre dam på boendet på att falla ner från sin säng. Tuulahannele fångade upp henne och fick hela henne kroppsvikt på sitt knä.

– Det gick bra för henne, men inte för mitt knä.

Hon hade ingen försäkring, den hade arbetsgivaren sagt upp. När hon inte kunde jobba fick hon det ekonomiskt kämpigt och blev sedan deprimerad.


fakta: Tuulahannele Halsey

63 år. Tredje generationens Borgåbo.

Har två vuxna barn och ett barnbarn.

Har arbetat i tjugo år som byråchef vid Borgå kyrkliga samfällighet, haft en blomsteraffär och jobbat som närvårdare.

Studerar teologi vid Helsingfors universitet.



Med ännu en sorg kom det som blev hennes räddning. När Tuulahannele Halseys mamma dog gick hon med i sorgegruppen som församlingen ordnade.

– Där gick vi igenom hela det förflutna, grät lite i trygg sällskap.

Hon fick höra om Cable-gruppen. Cable är en process där människor får fundera på sig själv, sin plats i samhället, med syfte att åstadkomma positiv förändring i sina liv. En idé med Cable är att bygga gemenskap: samhällen där människorna mår bättre och stärker sin självkänsla. Det betydde mycket för henne att komma in i en accepterande gemenskap.

Med hjälp av utbildade ledare fick de blicka tillbaka på sina liv och gräva fram de positiva sakerna. Hon fick se: Hej, inte är det här livet så farligt. Här finns till och med möjligheter.

– Första gången när jag skulle börja berätta tänkte jag: nej, jag rymmer härifrån. Det var skrämmande när ledarna sa: nu ska ni berätta om det förflutna. ”Nej, jag orkar inte se det mera, jag vill inte.”

Efteråt var det den stor lättnad. Hon började koppla ihop hur saker i livet påverkat varandra, började fundera på sitt eget beteende och hur hon reagerar i olika situationer.

När en deltagare berättade lyssnade de andra, sedan fick de tröst av varandra. Hon började se sig själv och andra på ett nytt sätt, fick nya bekanta, nya vänner.

– Jag märkte att andra människor också har smärtpunkter i sina liv.

För vem passar Cable?

– Jag tycker att det är för alla, och för alla åldrar. Att gemenskapen skulle växa i det här samhället är jätteviktigt.

Det är kanske inte för den som är riktigt ung, som ännu håller på och växer upp.

– Om man är inne i en kris är det inte en bra idé, då ska man komma ut ur krisen först, påpekar hon.

– Men när man börjar reflektera över sig själv: vad håller jag på med och varför håller jag på med det här? Man får reflektera över sina relationer: har jag människor som stjäl min tid eller dumpar sitt skräp på mig?

Ifjol började Tuulahannele studera teologi vid universitetet. Det hände lite i misstag.

– Jag har varit intresserad av tro och religion hela mitt liv. Jag har läst och lyssnat mycket.

Det var egentligen hennes son som skulle söka studieplats. De tittade tillsammans på universitets sidor och snubblade in på teologiska fakulteten. Nästa dag när hon gick in på internet kom sidan upp igen.

– Så stod där, klart och tydligt: Hae tänne! Jag tänkte: jaha, varför inte, jag ska prova.

Hennes son kom inte in på juridikutbildningen, men hon kom in till teologin. Att det var ledning, är det enda svar hon har.

I början funderade hon hur hon skulle hänga med ungdomarna, men studierna har gått bra och hon är motiverad. Forskningen som görs på universitetet, och att se till att den kommer ut på fältet, är något som intresserar. Hon vill vara till nytta på något sätt.

– Han där uppe vet. Det som är besvärligt med honom är att han inte visar flera steg framåt. Jag har ingen aning vad som händer imorgon.

Om du kunde gå tillbaka och ändra en sak i ditt liv, skulle du göra det?

– Utan det jag upplevt skulle jag inte vara den människa jag nu är. Jag skulle inte vara så empatisk och varm, en människa som förstår så mycket om livet. Jo, det gjorde ont. Men nu när jag tittar bakåt vill jag vara den människa jag är.

Emelie Wikblad


Frukostdukningen bjöd på allehanda godsaker och mättade ett hundratal magar. FOTO: Heidi Hendersson

I över tio år har Vasa svenska församling erbjudit morgonpigga damer både tilltugg och intressanta föreläsningar på lördagsmorgnarna. Månadens stora dragplåster var författaren Ulla-Lena Lundberg som lockade över hundra kvinnor till församlingssalen. 19.4.2013 kl. 10:08

Nämnden för Kyrkans central för svenskt arbete KCSA har den 11 april enhälligt beslutat föreslå stiftsdekan Sixten Ekstrand för tjänsten som direktor för KCSA. 18.4.2013 kl. 12:37
Calev myers tycker det är konstigt att israelerna ser ner på palestinierna och vice versa. Är inte alla människor lika värda?

Europa och USA pumpar in stora pengar för återuppbyggnad av de palestinska områdena. Enligt den israeliska människorättsjuristen Calev Myers går det mesta till att finansiera den palestinska regeringen. 18.4.2013 kl. 09:29
Sedan han gick i pension i november har Rainer Böling i Närpes fått mera tid får sitt specialintresse, lokalhistoria. Han intresserar sig för Närpesbornas insats för judarna under kriget.

En sommardag 1942 kommer hundra judiska flyktingar med tåget till Närpes. De övernattar på riksdagsman Karl Johan Wenmans gård och fortsätter sin färd nästa dag. 18.4.2013 kl. 13:04
Ulla dönsberg har som pensionär tillbringat mycket tid i olika kök. Kanske en motvikt mot de fyrtio åren av  klientsamtal i arbetslivet, funderar hon.

Det är det andliga som är det centrala i församlingen. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner. Spänningen mellan Marta och Maria är något Ulla Dönsberg funderat mycket på. Någon tillfredställande förklaring har hon inte. 14.4.2013 kl. 12:00
Att ge och få förlåtelse är en fin sak som kan användas fel. Då ber man om ursäkt och blir förlåten utan att den religiösa organisationen förändras. Allt fortsätter som förut, utan bättring eller förändring. Då har man skyddat förövarna, inte offren, säger Janne Villa som är aktuell med boken Hengellinen väkivalta.

Andligt våld kan handla om allt från regler för hur man ska bete sig för att ha ”rätt tro” till grova fysiska och psykiska övergrepp.  Janne Villas färska bok är en slags religiös konsumentupplysning. 13.4.2013 kl. 12:00
Begravningsplatserna hör till det för vilket staten betalar ersättning åt församlingarna för deras samhällsfunktion. FOTO: KP-ARKIV

Församlingarnas andel av samfundsskatten kommer att vara 2,35 procent.  Viktigare än höjningen är löftet från regeringen att det bortfall som skattelättnaderna för företagen innebär ska kompenseras helt. 12.4.2013 kl. 15:00
Kyrkoherde Jon Lindeman i Finström-Geta säger att ett eget ledningsorgan för de åländska församlingarna är en hjälp också för domkapitlet i Borgå. FOTO: ERKKI SANTAMALA

Kyrkoherde Jon Lindeman i Finström-Geta församling leder inget åländskt kyrkouppror, tvärtom. – En åländsk ledningsgrupp kan hjälpa domkapitlet i Borgå att bättre förstå Åland. 12.4.2013 kl. 12:24
Matteus församling är pionjär inom församlingsliv i sociala medier. FOTO: Malin Aho

Matteus församling har som en av de första församlingarna i Norden skapat en mobilapp för konfirmander. Appen är bara en liten del av ett långsiktigt förnyande av skriftskolan. 11.4.2013 kl. 10:18
May Wikström blir vd för Fontana Media, men fortsätter som chefredaktör för Kyrkpressen.

Kyrkpressens chefredaktör May Wikström blir vd för Fontana Media. Hon kommer dessutom att fortsättningsvis sköta uppdraget som chefredaktör för Kyrkpressen. 8.4.2013 kl. 11:12
Biskop emeritus Erik Vikström läste under hela sin ämbetstid in en dagbok. Allt finns nu inbundet i fem band i hans privata bokhylla. FOTO: May Wikström

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten. 31.3.2013 kl. 12:00
Församlingspastor Emma Audas är övertygad om att prästhemmen också i fortsättningen har en roll att spela. Foto: Linnea Ekstrand

Prästhemmens och prästmakens/makans roll har förändrats mycket sedan prästfruarnas förbund bildades. I dag har förbundet bytt namn och många ”prästfruar” är män och prästerna ibland ensamstående. 28.3.2013 kl. 15:00
Medlemmar ur rollspelsföreningen Eloria deltog i en konsert i jakobstad i mars 2010. FOTO: Johan Sandberg

Styrelsen för Pörkenäs har nekat rollspelsföreningen Eloria att hålla ett lajv på lägergården under påsken. 28.3.2013 kl. 12:00
Att låta två parter gräla med varann i medierna blir ofta undehållande, men då har journalisten inte gjort sitt jobb: att föra oss närmare sanningen, säger Lars Lundsten. FOTO: Sofia Torvalds

När journalister rapporterar om kyrkliga frågor leder bristande kunskaper lätt till dålig journalistik. 27.3.2013 kl. 12:45
Maria från Magdala möter Jesus (Tizian)

I trädgården. 31.3.2013 kl. 10:00

covid-19. Redan före de striktare restriktionerna beslöt man att inga julböner ordnas på vanligt sätt inomhus i Borgå i år, säger Mats Lindgård, kyrkoherde i Borgå svenska domkyrkoförsamling. 23.11.2020 kl. 09:24

covid-19. – Vi tänkte att det är tryggare att vara utomhus, även om det förstås är en liten risktagning när man inte vet något om vädret, säger Helene Liljeström som är tf kyrkoherde i Matteus församling. 23.11.2020 kl. 08:47

covid-19. – Det här kan vi leva med, säger Esbo svenska församlings kyrkoherde Kira Ertman om de nya samlingsrestriktionerna som träder i kraft på måndag – högst tjugo personer får samlas inomhus i huvudstadsregionen. 20.11.2020 kl. 16:28
Retorikexperten Elaine Eksvärd har pratat öppet om övergreppen och den skada de gjort.

Övergrepp. Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen. Långt senare kom ilskan, och den kunde drabba vem som helst. I dag brinner hon för att andra barn ska slippa gå igenom det hon upplevt. 19.11.2020 kl. 15:21
Bisop Bo-Göran Åstrand och församlingsrådets viceordförande Magnus Sundman säger att samtalet i måndags behövdes och var konstruktivt.

samtal. I måndags besökte biskop Bo-Göran Åstrand och domkapitlets lagfarne assessor Lars-Eric Henricson Väståbolands svenska församling med anledning av de konflikter som blossat upp där. Kyrkoherde Harry S. Backström var förhindrad att delta. 18.11.2020 kl. 18:45