Pamela Granskog bor i Haga där parkerna finns nära.
Pamela Granskog bor i Haga där parkerna finns nära.

Pamela Granskog: "Jag har starka rötter i Österbotten, men Helsingfors är min stad"

STADSBO.

Pamela Granskog känner sig som helsingforsare i Österbotten och som österbottning i Helsingfors. Om hon skulle få bestämma skulle alla åka på utbyte till andra regioner.

22.7.2021 kl. 06:00

– Mina barn får det bästa av två världar. Om vintrarna får de bo i Helsingfors, om somrarna i Nedervetil.
Pamela Granskog är uppvuxen i Karleby, men har starka band till Nedervetil där hennes föräldrare vuxit upp och där familjen har ett sommarhus. I Helsingfors har hon bott mer än halva livet.
– Jag visste att jag ville studera i Helsingfors. Min syster och mina kusiner hade också studerat här. Min syster bor i Esbo och det har gjort att jag haft band till den här staden. Det har varit väldigt viktigt.

Småningom gifte hon sig och fick barn och har aldrig seriöst övervägt att flytta tillbaka till Österbotten.
– Efter att min mamma dött fanns det en tjänst i Karleby som jag hade kunnat söka. Då gick tanken genom mitt huvud, men det blev inte mer än så.

Men Nedervetil har blivit familjens sommarparadis. Granskog minns ett tillfälle när hennes dotter var 3-4 år gammal och kom i samspråk med en jämnårig pojke på simstranden i Nedervetil, han på nedervetildialekt och hon på helsingforssvenska. Efter en stund frågade han var hon bodde.
– Hon svarade att vi har ett sommarhus i Jolkka men att vi bor i Helsingfors om vintrarna. Då sa han: Helsingfors, he e no gårrlangt bort. Man måst fara på reiså om man ska fara ti.

Uttrycket har stannat kvar hos Pamela Granskog.
– Jag känner att jag språkligt, identitetsmässigt och kulturellt är på reiså hela tiden – men det innebär inte att jag känner mig rotlös. Jag har starka rötter i Österbotten, men Helsingfors är min stad. Den ger så många fördelar – både yrkesmässiga och kulturella.

Två världar

Hon har alltid sett sig som en brobyggare och när hon jobbade som modersmålslärare tyckte hon att det var viktigt att peka på hela Svenskfinland.
– Jag brukade prata om Lex Granskog. Om jag skulle få bestämma skulle alla nylänningar tillbringa tre år i Österbotten och alla österbottningar tre år i Nyland för att lära sig av varandra, lära sig se likheter och skillnader.

Hon känner sig aldrig så mycket som österbottning som hon gör i Helsingfors, och aldrig så mycket som helsingforsare som hon gör i Österbotten. Hon jämför det med sina olika yrkesroller – numera jobbar hon på utbildningsstyrelsen, men tidigare har hon jobbat både som journalist och modersmålslärare.
– Varje gång jag gick in på en redaktion blev jag väldigt mycket modersmålslärare i mitt innersta, men i skolan har jag varit oerhört mycket journalist.

Varje sommar njuter hon enormt när hon får komma till sommarhuset, sitta på trappan och ta in naturen.
– Sedan njuter jag enormt igen av att komma tillbaka till Helsingfors i slutet av sommaren. Att ha de här båda kontrasterna, det är ett privilegium.

De enda gångerna hon känner att hon slits mellan sina två världar är när hon ska säga hejdå till sin pappa.
– Då vet barnen att nu gråter mamma alltid.

Viktigt med svensk samhörighet

Familjen bor i Haga där både centralparken och rhododendronparken finns nära, men är också väl bekanta med Luk och Noux vandringsleder.
– Vi har fina skidspår innanför ring I och pulkabacke och skridskobana runt hörnet. När simhallarna var öppna kunde dottern själv ta bussen dit. Skulle vi bo ute i Jolkkas skulle allt det här bli projekt. Och aldrig har jag ägnat mig åt så mycket friluftsliv som här, vi cyklar och vandrar och rör oss utomhus.

Men visst finns det en del kulturella skillnader. Det händer att hon saknar den raka och råa Kokkola-humorn.
– Jag kan också fascineras av friidrottskvällarna för knattar i Nedervetil som samlar nästan alla föräldrar och av den närhet och de kontakter de skapar medan barnen tränar.

Samma sak har hon inte upplevt i Helsingfors, men ingår själv i ett nätverk av föräldrar i Haga med barn i samma åldrar som hennes egna.
– Stödnätverken finns nog här också, bara man får syn på dem. De kommer också via att man till exempel engagerar sig i skolans föräldraförening.

I Helsingfors känns den svenskspråkiga samhörigheten viktig.
– När jag var biträdande rektor på Arbis insåg jag på allvar hur viktigt det är att bygga ett nätverk med andra tjänstemän för att stärka den svenska servicen och samhörigheten.

Hon har gjort det till sitt varumärke att inleda på svenska och att erbjuda motparten att svara på finska om hen är mer bekväm med det.
– Jag tror att vi underskattar betydelsen av det här. Jag har en finskspråkig kollega som sagt att hans ordförråd på svenska utvecklats enormt genom att han hört mig prata svenska på jobbet.

Under uppväxten var hon aktiv inom Kyrkans ungdom, både lokalt i Karleby och på de årliga lägren i Pieksämäki. Nu är familjen rotad i Petrus församling. Hennes barn har döpts där och hennes son blir snart konfirmerad där.
– Kontinuiteten är viktig för mig. Den första träffen för konfirmandföräldrarna tog mig på djupet i all sin enkelhet. De anställda utstrålade en stor värme fast den hölls över videolänk och insikten om att min som blir konfirmerad och att jag finns där i en egenskap av förälder kändes stor.

När hon var ung var det inte möjligt att både sjunga i gospelkören och vara med i Karleby UF:s nyårsrevy.
– Man hörde antingen till den ena sidan eller den andra sidan. Här tycker jag att det inte varit så. Jag upplever att tröskeln att delta i församlingsverksamhet ändå är ganska låg, och församlingens eftis och barnläger lockar vem som helst.

Hon känner tacksamhet över hur de andra föräldrarna i Nedervetil tagit emot henne och hennes familj där.
– Min dotter kunnat vara med på fotbollsträningarna även om vi bara är där på somrarna. Jag har alltid önskat att vi kunde visa samma öppenhet mot dem som kommer hit till Helsingfors.

Erika Rönngård


Charlotte Steffansson-Myrskog är hemma med dottern Alice, 8 månader, i höst. Hennes favoritplats i stan är Gammelstaden.

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30
Björn Wallén har varit direktor på Lärkkulla sedan början av april 2014. Han var också lärare och utbildningschef på Lärkkulla under åren 1986-1998.

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01
Vid sidan av musik är navigation och båtliv ett stort intresse för Yngve Svarvar. Han har också byggt några småbåtar.

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30
Den kyrkliga samfälligheten i Borgå, där den svenskspråkiga sidan är i ständig minoritet, visar inga tecken på att vilja restaurera det svenska församlingshemmet, som är fuktskadat och saknar varmvatten.

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43
När en tornado närmade sig staden Amory i Mississippi i USA började meteorologen Matt Laubhan be.

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37
Jan-Gustav Björk är kaplan i Jakobstads svenska församling.

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23
Stefan Myrskog hoppas nya läsare ska hitta Nyckeln-webbsidan.

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52