Döden är en del av livet. Att inte blunda för den är livsviktigt i synnerhet för oss som är gamla, säger Patricia Tudor- Sandahl.

Patricia Tudor-Sandahl: "Att åldras är ett arbete"

ÅLDRANDE.

Författaren och psykoterapeuten Patricia Tudor-Sandahl har skrivit en ny bok, ”Mer levande med åren”, om modet att åldras och bli sams med det paradoxala och motsägelsefulla som ryms inom oss.

24.6.2021 kl. 00:00

Hon har blivit 80 år och skrivit över 20 böcker. Nu är Patricia Tudor-Sandahl aktuell med en bok om åldrandet.

– Jag skrev boken ”Den tredje åldern” år 2000. Den blev en best-seller och handlade om att att befinna sig i åldrarna cirka 55–70 år. Hur ser jag på det som jag skrev nu idag? Jag var nyfiken på förändringar i mitt sätt att se på livet, nu när jag är gammal. Hade den förändrats mycket under åren?

Kan du öppna upp titeln ”Mer levande med åren”?

– När man har levat länge, som jag, får man tillgång till fler dimensioner i livet. Och man förstår lite bättre vidden av att vara människa. Det är ungefär det jag menar med att bli mera levande, att få tillgång till flera aspekter av sig själv. Man vidgar sig, lyfter blicken. Men man sänker också blicken för att titta inåt.

– Om man blir för rädd för det som gör ont i livet kan det hända att man krymper och stänger av, istället för att undersöka sina erfarenheter lite närmare.

"Om man blir för rädd för det som gör ont i livet kan det hända att man krymper och stänger av, istället för att undersöka sina erfarenheter lite närmare."

I boken skriver du ”att du vet att inte kommer att bli den visa, mogna personen som du en gång trodde att du skulle bli”. Är det svårt att granska sig själv?

– Att granska sig själv och syna sitt liv känns angeläget när man blir gammal. Vad är jag för en människa och hur vill jag vara framöver? Jag har ingen tid att förlora.

– Jag tror att det är väldigt viktigt att inte blunda för det som inte är så väldigt tjusigt när man tittar in i sig själv. Vi människor rymmer så många olika, ibland motsägande, känslor och tankar. Att bli mer levande med åren är också att inse och acceptera det.

– Men när man funderar på sig själv och sitt liv är det viktigt att man gör det med barmhärtighet. Inte dömande men konstaterande – så här blev det. Och är det så jag vill ha det under resten av min tid? Jag tror att vi människor kan förändras och utvecklas så länge vi lever.

"När man funderar på sig själv och sitt liv är det viktigt att man gör det med barmhärtighet. Inte dömande men konstaterande – så här blev det."

– Jag har skrivit många böcker. Men lever jag verkligen som jag lär? Ibland – men inte alltid. Att leva och att åldras är ett pågående projekt.

Du skriver om hur man behåller livsglädjen, samtidigt som man inte blundar för döden.

– Det är svårt för många av oss att prata om döden, men jag tror att vi måste göra det. Döden är en del av livet. Att inte blunda för den är livsviktigt i synnerhet för oss som är gamla. Den kan få oss att inse hur dyrbart livet är och hur mycket vi har att vara tacksamma för.

På sista sidan har du skrivit en bön: ”Gud, ge mig styrkan att hålla fast vid det väsentliga och släppa taget om det som inte har något värde. Det får bli min bön framöver. Jag har inte längre råd att glömma det jag vet.” Vad betyder den sista meningen i bönen för dig?

– Om jag har lärt mig en sak av livet är det, att det är svårt att leva som jag lär. Det är hög tid att bli bättre på detta. Om jag menar det som jag säger, så måste jag visa det i mina handlingar, genom hur jag är mot mina medmänniskor. Det gäller att öva mig, varje dag. Tiden är knapp.

Christa Mickelsson


debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06