Sex platser som betyder sommar – känner du igen dem?

sommar.

Det finns de där vissa ställena och stunderna då du kan känna smaken av sommaren på tungan. Vi bad några människor berätta om ett ställe som kommit att betyda mycket för dem, som blivit en viktig del av deras sommar. Kan du gissa vilka platser de beskriver?

9.6.2021 kl. 11:42

FOTO: ARKIV/HANNA BJÖRKLUND


NINA ÖSTERHOLM

informatör, Kyrkan i Helsingfors

Det här är en plats som betyder gemenskap och en kravlös tillvaro.

– Sådan här tid som inga föräldrar någonsin har, att de bara får sitta tillsammans och någon annan fixar maten och någon annan fixar programmet.

Hit ut i havet har Nina Österholm kommit i olika roller sedan hon var femton år: som ledare, lägerdeltagare, dagsgäst. Här har hon och barnen ofta hängt om somrarna när hennes man jobbat.

– Det har varit vår andra sommarstuga.

Här finns rutiner, en fast dagsrytm som börja med morgonandakt och slutar med kvällsandakt – en känsla av tidebönstraditionen. Det är bara att låta sig falla in i mönstret.

– Du behöver inte styra upp ditt program för dagen. Det är vilsamt att komma till ett ställe där tiden är så inrutad, så att du på ett sätt kan glömma den.

Här finns också människor som jobbar med att ta hand om gästerna och se till att allt funkar.

– Du är aldrig ensam, där finns alltid någon att hänga med.

Ett speciellt minne är när de firade äldsta sonens dop.

– Han älskade traktorn där, så efteråt fick han åka från kapellet till kaffet. Det finns jättefina bilder när han åker i traktorsläpet och vi blåser såpbubblor på honom.


FOTO: LINNEA EKSTRAND


SIXTEN EKSTRAND

direktor för Kyrkans central för det svenska arbetet

Han beskriver fina stränder, höga berg, betande kor och får – en pastoral idyll. På den här ön bor ett tjugotal personer, tills sommargästerna och båtturisterna anländer. När man styr in till hamnen ser man på långt håll den egna kyrkan som skänker hela ön en speciell stämning.

Sixten Ekstrand och hans fru Linnea känner sig som hemma när de kommer hit, vilket de ofta gör om deras seglingsrutt i Åbolands skärgård för dem i närheten. De har goda bekanta här som de träffar nästan varje år.

– Stämningen är så fin i gästhamnen, där finns ett lugn och en ro som man inte annars noterar. Det är ingen brådska utan livet går sin gilla gång.

När arbetsdagen är slut tar man det lugnt, samlas och umgås otvunget. En gammal spelmanstradition lever kvar här.

– Sommarkvällar kan man sätta sig vid bryggan och någon tar fram sitt dragspel, någon stämmer in och sjunger. Det är som att flyttas tillbaka i tiden.

Ön har också sin egen dag, en folkfest när besökare flockas hit och det finns mat och saker till försäljning, ordnas gudstjänst eller konsert i kyrkan och dans på bryggan.

FOTO: ARKIV/JOHAN MYRSKOG


ISELIN NYLUND

barn- och familjeledare, Ekenäsnejdens svenska församling

Ett ställe har för Iselin Nylund alltid hört ihop med semestertider och sommarlov. Hon beskriver det som en oas, nästan som att komma till himlen.

– Jag har ju inte själv varit i himlen, men som jag som barn föreställde mig den och som jag kanske fortfarande föreställer mig när Bibeln beskriver himlen: glädje och gemenskap och skratt och fina människomöten.

39 gånger har hon varit här – eller ja, själva platsen har bytts ut sedan hennes föräldrar första gången tog med henne när hon var tre månader gammal.

Nu är det en plats där hennes föräldrar som bor i Kronoby och den egna familjen i Ekenäs kan komma samman, nästan mittemellan – och inte bara de, utan familjer från hela Svenskfinland kan träffas, och rymmas, på ett ställe.

Det är lägerliv med enkelt boende, extra madrasser på golv eller tält, fem mål mat om dagen, en fin simstrand, andlig föda för alla åldrar.

– Fast det är en stad känns det ändå som att man är i en egen bubbla.

Det är svårt att plocka fram ett särskilt minne bland allt hon upplevt som barn, tonåring, vuxen, mamma. Oberoende livsskede har hon känt sig hemma. Hon minns när hon som en blyg sexåring i barnkören sjöng ett av sina första solon inför hundratals lägerdeltagare; hon minns året hon satte den avgörande straffsparken i den traditionella fotbollsmatchen medan hennes man hejade på läktaren.

FOTO: ARKIV


NINA GRANVIK

redaktör för Himlaliv

Det är som en egen värld, ett eget litet örike. Där hittar man stillhet och tystnad, säger Nina Granvik.

Det första hon förknippar med den här platsen är den lilla ö som hyser de medeltida klosterruinerna och stenkyrkan från 1700-talet. I maj var hon här ute och gjorde talkoarbete, bodde på vinden i den gamla prästgården. Talkoarbetare har bland annat bidragit till en ny meditationsstig.

– Den ger ännu mer tyngd till det här som en stillhetens plats.

Hon tycker även om vandringsleden som finns här.

– Det är ingen lätt vandringsled, men den ger mycket om man orkar kämpa igenom den.

Kanske framför allt är den här platsen känd för den tillställning som alltid ordnas första veckoslutet i juli – en ekumenisk fest med miljö, andlighet och kultur i fokus.

– Vare sig sommaren varit sen eller tidig är det alltid så att nyponrosorna blommar det veckoslutet.

Ett speciellt minne hon har är inte från sommaren, utan från en retreat förra hösten.

– Den oktoberkvällen när jag kom dit, då fick jag uppleva den totala tystnaden. Det var en helhetsupplevelse av tystnad.

FOTO: HANNA WESTER


BO-GREGER NYGÅRD

pensionär, Vörå

– Jag kommer nästan ihåg de första ungdomslägren som var där, det var i slutet av 60-talet.

Genom åren har Bo-Greger Nygård deltagit i verksamheten och själv haft ansvarsuppgifter. Under en period på 70-talet ledde han de flesta läger som ordnades, i synnerhet juniorlägren.

– Jag minns det med stor glädje.

Han sjöng med i ungdoms­kören som samlade in pengar till förmån för en brunn. Han fick vara var med om invigningen av kyrkan och fick assistera biskop John Vikström. Nu har det gått 50 år sedan dess.

– Det är ett vackert område, en riktigt pärla.

Namnet är beskrivande för miljön och har samtidigt kristen symbolik. Nygård säger att han inte behöver något annat sommarställe. Det händer att han far dit och jobbar lite.

– Jag tycker om sådant smått arbete, jag har varit där ett par gånger nu i vår och krattat gårdsplanen. När det uppstår ett arbetstillfälle försöker jag ställa upp. Det stärker hemkänslan, liksom.

FOTO: NICKLAS STORBJÖRK


SANDRA HÄGGBLOM

församlingsrådsmedlem, Pedersöre

– Trygghet, Jesus och sand, är de första tre ord Sandra Häggblom använder för att beskriva den här platsen.

Miljön består också av klippor, havshorisonten mot Sverige, tallskog.

– Gamla träbyggnader med knarrande golv. Jordens finaste kapell, enligt mig. Fantastisk mat, räknar hon upp.

För Sandra Häggblom är det här platsen där hon tog emot Jesus och en plats som – efter fler läger än hon kan räkna – blivit ett andra hem.

Här är det möjligt att stå ute på udden, säga ”det här är närmast paradiset på jorden man kan komma”, och mena det i helt konkret bemärkelse.

Det här är också en av de två platser där hon inte är rädd när det åskar.

– Första gången jag insåg att jag inte var rädd för åskan var här. Och då var det det värsta åskväder jag någonsin varit med om. Det var häftigt.



Tror du att du vet vilka platser de berättar om? Eller var någon av dem obekant? Du hittar facit nedanför bilden.

FOTO: K8 / Unsplash

Facit:

Nina Österholm: Lekholmen, Helsingfors

Sixten Ekstrand: Aspö, Åbolands skärgård

Iselin Nylund: Pieksämäki (och KU:s sommarläger)

Nina Granvik: Kökar

Bo-Greger Nygård: Klippan, Monäs

Sandra Häggblom: Pörkenäs, Jakobstad

Emelie Wikblad


profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00