Britt-Marie har stort stöd av sin dotter Anna som bor i Jakobstad med sin familj.
Britt-Marie har stort stöd av sin dotter Anna som bor i Jakobstad med sin familj.

”Sara och Janne finns alltid i våra hjärtan”

kampen mot cancer.

I maj för fyra år sedan förlorade Britt-Marie Fellman sin man och dotter i cancer, och Anna Andersson sin pappa och sin syster. Sara dog några dagar före Janne – och de begravdes samtidigt på försommaren.

9.6.2021 kl. 00:00

– Begravningsentreprenören sa till oss att det är väldigt sällan som två familjemedlemmar begravs samtidigt, säger Britt-Marie Fellman.

Hon och hennes dotter, Anna Andersson, sitter i hennes kök och kommer ihåg hur det var för fyra år sedan.

– Vi sprang mellan de olika avdelningarna på Vasa Centralsjukhus. När personalen insåg att vi hade två familjemedlemmar som behövde terminalvård lyckades de ordna så att Sara och Janne kunde ligga i samma rum.

Sara dog först.

– Sara hade väldigt svårt med andningen och hade mycket ångest. Hon hade gång på gång drabbats av svåra lunginflammationer den sista tiden. En läkare frågade därför Sara om hon ville bli nedsövd. På kvällen dog hon.

– Ingen var riktigt beredd på att hon skulle dö, säger Britt-Marie Fellman. Man kan inte riktigt förstå att ens barn har dött.

"Ingen var riktigt beredd på att hon skulle dö, säger Britt-Marie Fellman. Man kan inte riktigt förstå att ens barn har dött."

Efter Saras död flyttades Janne till bäddavdelningen i Jakobstad, där han levde ännu några dagar.

– Det var barmhärtigt att de dog så nära inpå varandra. Vi kunde planera en gemensam begravning för dem båda. Det skulle ha varit tyngre att ha två skilda begravningar inom en kort tid. Det blev en väldigt fin begravning, säger Anna Andersson.

Jannes sjukdom började tidigt

När Janne var 45 år fick han ont i ryggen.

– Jag kommer väl ihåg när Janne ringde åt mig då jag var på Stafettkarnevalen. Han berättade i telefonen: ”Läkarna säger att jag har myelom.” Jag visste att det var en väldigt allvarlig sjukdom, en form av cancer i benmärgen.

Janne behandlades framgångsrikt för sin cancer. Han fick två stamcellstransplantationer och nya de nyaste medicinerna.

– Han fick sju friska år, han fick se sina barnbarn växa och hans jobb var mycket tillfredsställande.

"Han fick sju friska år, han fick se sina barnbarn växa och hans jobb var mycket tillfredsställande."

Men efter sju år kom cancern tillbaka.

25 år och cancerpatient

Saras cancer fick sin början i tjocktarmen.

– Sara hade studerat i Helsingfors och stortrivdes i huvudstadsregionen. Hon fick jobb som socionom och hade inga planer på att flytta hem till Jakobstad igen.

Efter en sommar med hälsoproblem kom bomben: Cancer i tjocktarmen, som hade spritts till levern.

– Visst var det en chock när Janne blev sjuk, men det blev en ännu större chock när Sara blev sjuk.

– Ibland tänker jag på om hur det skulle vara nu om Saras cancer hade upptäckts i ett tidigare skede. Läkarna trodde inte att hon var allvarligt sjuk. Den typ av cancer som Sara hade brukar drabba äldre människor.

Saras sjukdom var en slump.

– I Jannes fall fanns det mera möjligheter att behandla sjukdomen. Sara hade en sämre prognos. Läkarna tog bort en del av Saras tarm och 60 procent av levern. Hon ville bo i Vanda och få sin vård på Kliniken för cancersjukdomar i Mejlans, säger Britt-Marie.

– Inte många visste att hon hade en allvarlig sjukdom. Hon tappade inte håret och var noga med sitt yttre, säger Anna om sin lillasyster.

Men metastaserna kom tillbaka.

Fann varandra

Sara var skriven i Vanda till slutet av år 2016.

– Då flyttade hon in hos mig och Janne, till sitt barndomshem. Då först syntes det på henne, hon magrade och blev väldigt trött. Hon hade fått alternativ behandling i Tyskland, men den hade inte bitit på henne.

På våren fick Sara tyngre med andningen kombinerat med ångest.

– Jag upplever att Sara och Janne verkligen fann varandra på slutet. De fick stöd av varandra.

Sedan gick det snabbt. Sara fick en svår lunginflammation och Janne fick sepsis, blodförgiftning. Janne hade omänskliga smärtor i benet och Sara hade väldiga problem med att andas.

– När läkaren frågade om hon ville bli nedsövd, sa hon bara: Ja, söv ner mig. Det var barmhärtigt. Hon var redig och klar in i det sista.



Livet går vidare

Anna Andersson upplevde den sista tiden som jobbig, men ändå hoppfylld.

– Jag hade en stark tro på att pappa och Sara skulle få det mycket bättre väl på andra sidan.

Hon har varit bekännande kristen sedan tonåren.

– Men nog blev det oerhört tomt när Sara och pappa dog.

Britt-Marie flydde hemmet en del på sommaren.

– Jag var mycket tillsammans med mina barn och barnbarn i Jakobstad, på Åland och i Uppsala. Äldsta dottern Pernilla bor på Åland och yngsta dottern Jonna bor i Uppsala.

När hösten kom måste hon möta det tomma hemmet och sitt nya liv.

– Många sa: Hör av dig! Men man orkar inte. Då är det bättre att någon ringer och vill erbjuda en sällskap eller hjälp. Det ska jag tänka på när en vän eller bekant har sorg. Jag gick en Alphakurs, det hjälpte också.

För Anna blev det snart klart att hon önskade ett nytt barn, en minsting.

– Sen kom Robin. Han är, på något sätt, ett bevis på att livet går vidare. Jag sörjer att Robin inte fick träffa pappa och Sara, men jag kommer alltid att berätta om deras liv för honom.

Christa Mickelsson


– Det är som att kombinera träning med att bara vara ute och njuta av naturen. Det kräver inga förberedelser, jag bara far, säger Lina Björkskog om terränglöpningen.

TRÄNING. Lina Björkskogs livsfilosofi är enkel: Sådant som får dig att må bra – gör mer av det. I skolan var hon den som var med i alla innebandylag och fotbollsturneringar. Idag jobbar hon med och bloggar om träning. 12.5.2021 kl. 16:05
Tuomas Anttila sorterar frimärken som människor donerat och säljer dem vidare för att samla in medel till missionen. Frimärkena från Kyrkpressens krysslösningar har bidragit med tusentals euro genom åren.

FRIMÄRKEN. Tuomas Anttila samlar inte längre frimärken för egen räkning. Det här får många köpare att återvända till hans nätauktioner – de vet att han inte tar undan de bästa märkena till sin egen samling, utan säljer vidare allt som kommer in. 11.5.2021 kl. 16:27
Hemma i Borgå har hon en egen liten ateljé. Under coronatiden har hon sålt en hel del verk via webbsajter för konst försäljning.

SKAPADE. Länge tyckte Linnea Ekstrand att det hon kunde – att jobba med händerna – inte var viktigt eller värdefullt. Idag är skapandet hennes yrke. 11.5.2021 kl. 09:52
Ibland måste man våga göra något oväntat, säger Alaric Mård.

bibeln. Tänk om man skulle fira ner sin vän genom taket för att vännen skulle få träffa Jesus? I den här serien berättar personer om sina favoritdoldisar i Bibeln. Först ute är teologen och författaren Alaric Mård. 10.5.2021 kl. 11:40
Tova Vikström är församlingssekreterare och informatör.

NATURNÄRA. "Då kommer lugnet, som under en andakt, en meditation, de där sista stunderna i yoga då man bara ligger ner." 11.5.2021 kl. 09:00

eurovision. Hans band Blind Channel tävlar i Eurovisionen den 22 maj. 11.5.2021 kl. 09:00

Bidrag. Fjorton projekt har fått bidrag ur Gunvor och Bo Skogmans fond, meddelar Kristinestads församling. 4.5.2021 kl. 09:59
Pauliina Kittilä är en kreativ själ och jobbar som informatör i Petrus församling.

tillväxt. "Var har jag låtit mina rötter växa under det här året och vilken frukt kommer de att ge?" 28.4.2021 kl. 08:30
Ronny Thylin har döpt ovanligt få barn den senaste tiden på grund av pandemin.

dop. Dopet är en tradition – men det är också en länk till gemenskap med församlingen och med Gud. 28.4.2021 kl. 08:00
Torbjörn Anderssén är en tänkare som har svårt att få tag på tillräckligt intellektuell litteratur.

tänkare. Han blev nedslagen på gatan i Åbo för att hans sällskap talade svenska. Ännu femton år senare präglar händelsen Torbjörn Andersséns liv. 29.4.2021 kl. 10:43
Jim och Cia Duhamel

relationer. När Jim Duhamel 2011 seglade 147-fotaren Visione till Jakobstad anade han inte vilka följder det skulle få. I Jakobstad fann han sin hustru Cia och en relation till Gud. 29.4.2021 kl. 10:14
Lilian Ruotsalas teaterintresse väcktes med en skräll – men inte av en slump.

teater. Hon tror inte på slumpen. Lilian Ruotsala har fått svar på att hon valde rätt när hon valde teatern, och gått från att leva på andras tro till att växa in sin egen. 28.4.2021 kl. 15:05
Kristian Willis utanför Dickursby nya kyrka i Vanda.

profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05
Måste kroppen få så mycket uppmärksamhet? frågar Monica Ålgars.

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Valborg. Han känner sig taggad inför en annorlunda valborg även om det känns trist att behöva hålla distansen. 26.4.2021 kl. 14:31

Hanna och Jonathan Lemmetti har trivts i Vanda – men nu väljer de Australien.

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18
Jimmy Österbacka har fördjupat sig i kristen mystik och arbetar med en doktorsavhandling i ämnet.

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53
Redan som tonåring vurmade Stefan Löv för rock. Det gör han fortfarande.

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25
Michaela von Kügelgen dikterade sin första bok för sin dagistant när hon var fem år.

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00
Om kroppen kremeras eller inte varierar från fall till fall.

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17