Som barn följde Ove Stråka med sin mormor på både pingst- och baptistmöten. Men även om den kristna tron var närvarande under barndomen fick den senare ingen plats i livet.
– När allt går bra är man själv så duktig att man inte behöver Gud. Men det kommer en punkt i livet när man inte längre tycker sig klara sig själv. Vart vänder man sig då? Vi ska alla ner på knä på ett eller annat sätt. Frågan är då om du reser dig i egen kraft eller om du ber Gud lyfta dig. Gud lyfte mig.
Men han var svårövertygad. Inte ens den stroke han fick för 20 år sedan rubbade honom.
– Då fanns inte Gud i mitt liv. Men med facit på hand ser jag att han var med mig, för jag överlevde ju. I backspegeln ser jag att vår Herre kallat mig flera gånger under åren men det starka självet har kämpat emot.
Stroken gjorde att han var nära döden och fick lära sig att både tala och gå på nytt. Fortfarande saknar han normal känsel i den högra sidan.
– Jag var på väg till Vasa när jag började se dubbelt. Något – det var inte jag – fick mig att svänga in till hälsogården i Munsala.
Besöket resulterade i att han i stället uppmanades köra till akuten i Nykarleby. På läkarmottagningen där föll han ihop.
– Jag kände ingen smärta, bara att nu far livet. Ett djupt mörker kom emot. Jag var vid medvetande men kunde inte säga något.
Det blev snabb ambulansfärd till Vasa Centralsjukhus.
Sjuårig ilska
– I Vasa kände jag att det kanske släpper. Men jag kunde varken tala eller gå. Det var hemskt. Jag hörde frågorna men kunde inte svara på dem så de började tala över mig. Ilskan jag kände då kan inte jämföras med något annat.
Det tog sju år att lära sig behärska ilskan.
– För mig fanns bara en sak: Back to business. Fastän läkaren sade att jag inte ska tro på det. Men har man fått stroke gäller det att aldrig ge upp! Även om intelligensen säger att jag inte blir bättre än så här så säger hoppet något annat.
Han var 43 år när han blev sjukpensionär.
– Jag har varit med om både konkurs och skilsmässa. Men frågan är om inte pensionspappret var det tyngsta jag någonsin skrivit under. Det betyder ju att du har livet bakom dig.
Han insåg tidigt att ölet han först tröstade sig med inte var bra för honom.
– Jag är glad att jag slutat dricka, röka och snusa innan jag kom till tro. Nu kan ingen värdera min tro utgående från att jag slutat med alkoholen. Nu kan man värdera den utgående från vad jag säger.
Ove Stråka är född i Vexala i Nykarleby men för tolv år sedan flyttade han till sin farfars hemgård i Monäs. Där vid stranden av Monäs sund har han lärt sig uppskatta det fina i skapelsen.
– Är du fostrad i Monäs och Vexala är du också fostrad i Munsalasocialismen, ett socialliberalt tänkande som också bra ihop med religionstänkandet. Den delen av politiken har jag alltid försvarat. Först genom vänsterrörelsen, via socialdemokratin och centern till en punkt när jag konstaterade att det är något som inte stämmer. Ordern inom politiken kommer uppifrån. Den lilla människan är bara röstboskap. Det är struntprat att tala om att gräsrötterna bestämer.
För att undvika att bli vilseledd flera gånger har Ove Stråka valt att ännu inte gå med i någon församling. Det närmaste han kommer är en grupp själsfränder i tron som han diskuterar med.
– Jag har tagit del av adventisternas, baptisternas och den lutherska kyrkans plus några renommerade predikanters undervisning. Så länge undervisningen är biblisk lyssnar jag, men så fort den avviker slår jag dövörat till.
– Jag är troende. Jag tror på Bibeln och är Bibeln trogen. Kanske jag är kinkig, men tron liksom råttgiftet består till 99,5 procent av godis. 0,5 procent är dödligt gift, säger han.
Ju mera han läst Luther desto större har insikten blivit att han är en talesman för den Gud han tror på.
– Luthers fem principer – endast skriften, endast tron, endast av nåd, endast genom Kristus och endast Gud ska ha äran – är för mig odiskutabla.
Ber om hjälp med tron
Ove Stråka är uppfostrad med att man ska klara sig själv och inte bry sig om andra.
– Jag har lärt mig att jag ska reda upp det jag ställt till med. Kosta vad det kosta vill. Och visst har det kostat. I skriften säger Jesus att vi inte kan göra något utan honom. Jag kan inte ens bidra med tron. Därför ber jag till vår Herre om att han ska hjälpa mig även med den. Många säger sig älska Jesus, men egentligen är det Jesus som älskar oss. När jag lade mig i händerna på Jesus förändrades livet och jag fick ta in nya värderingar. Det är en lång process som troligen pågår livet ut.
En kostnad han fått ta är att människor som stått honom nära vänt honom ryggen på grund av hans tro.
Efter flytten till Monäs träffade han en bekant från ungdomstiden som kommit till tro. Han visade ett bibelord som fick Ove Stråka att tänka.
– Det var Johannes 1:1, i begynnelsen var Ordet, och så vidare. Sakta men säkert gick det upp för mig att Jesus är Ordet och han bekräftar Guds givna ord i sitt leverne. Han är den enda som klara av att hålla lagen och han gav sitt liv för att den som tror ska få leva.
Han började läsa Bibeln men kom till att han inte visste vilken bibelöversättning han kunde lita på.
– Det goda med alla bibelöversättningar, med några få undantag, är att där finns evangeliet klart och tydligt. Men det finns avvikelser när det gäller till exempel tusenårsriket, himlens och helvetets betydelse. Därför ifrågasätter jag dem alla. Bibel 2000 har ändrats på 3 600 olika ställen. Då Jehovas vittnen 1881 ändrade 220 olika ställen blev det ett ramaskri.
Han läser främst den engelska King James översättningen. Men han verifierar alltid med 1917 års svenska bibel och Svenska Folkbibeln.
– Jag kan inte bara haka fast mig vid en källa. Gud säger att vi ska verifiera med två eller tre. Jag gillar King James för den säger alltid budskapet lite starkare.
Han ser vittnesmålen i form av de fyra evangelierna som bevis på att Bibeln är sann.
– I en rättegång räcker det med två samstämmiga vittnen för att domstolen ska tro deras vittnesmål. Nu har vi fyra evangelier som vittnar om samma sak, men ändå säger man att Bibeln är ett påhitt. Ingen har kunnat bevisa att Bibeln har fel, varken historiskt eller profetiskt, fast otaliga människor har försökt.
Han har också funderat på vad den frihet är som Paulus säger vi är kallade till.
– Det finns inga måsten i tron. Jesus säger ingenstans att vi måste göra något utan allt sker av vår fria vilja. Men vi ska omvända oss och bli döpta. Jag planerar att låta döpa mig i sommar. Jag är döpt som barn, men jag vill döpa mig i tron på att Jesus är Guds son.