Jim och Cia Duhamel
Jim och Cia Duhamel

Seglaren fann kärleken på båtvarvet

relationer.

När Jim Duhamel 2011 seglade 147-fotaren Visione till Jakobstad anade han inte vilka följder det skulle få. I Jakobstad fann han sin hustru Cia och en relation till Gud.

29.4.2021 kl. 10:14

Han har vuxit upp i ett katolskt hem på Long Island i New York. Hon har vuxit upp i ett laestadianskt hem i Larsmo. Nu har de sitt andliga hem, så långt coronarestriktionerna det tillåter, i Jakobstads svenska församling.

– Jag växte upp med bilden av en dömande Gud och att jag aldrig dög för honom. Som 15-åring började jag revoltera och gick ur rörelsen. Trots det har tron alltid funnits där i bakgrunden, men jag stängde ut den, säger Cia Duhamel.

Hon har haft olika jobb vid segelbåtstillverkaren Baltic Yachts. Där jobbar hon fortfarande.

– Jag jobbade på lamineringen men utvecklade allergi så nu jobbar jag på lagret. Det är intressant och spännande att träffa folk från hela världen.

En av dem hon träffade på jobbet var segelbåtenVisiones kapten Jim Duhamel. 2011 kom han seglande med den åtta år gamla 147-fotaren till tillverkaren i Jakobstad för upprustning.

– Vi var tillsammans i ett år medan båten rustades upp. När jag avseglade med båten visste vi bara att vi skulle fortsätta tillsammans, men inte hur, säger Jim.

Fick jobb i Jakobstad

Han jobbade på Visione i ytterligare två år innan han återvände till Jakobstad 2014 och lyckades få jobb på Baltic.

– Jag är utbildad ingenjör inom mekanik och lyckligtvis behövde de hjälp på den sidan. Den stora skillnaden är att jag nu sitter bakom ett skrivbord mer än förr.

Sedan 2018 har Jim ett eget konsultföretag och jobbar både för Baltic och Nautor.

– Jag växte upp som katolik och har gått igenom olika faser av det. Min familj var ganska bra på att gå till kyrkan varje söndag och att delta i olika församlingsevenemang.

I familjen fanns sju barn.

– Jag tror det gjorde att vi hade en ganska avspänd inställning till tron. När jag var tolv avtog familjens intresse för gudstjänstbesöken och min kontakt till tron blev sämre. Jag blev aldrig konfirmerad som ung, så jag blev det som 36-åring i stället. När jag började studera vid universitetet tog mitt intresse för tron ny fart och jag började gå till kyrkan igen. Jag tror jag var ganska bra på det.

Tills han började jobba på båtar. Där är inte kyrka och församling lika tillgängliga, så intresset avtog tills han började jobba på land igen. Intresset har växlat beroende på var han jobbat.

– Jag vände aldrig tron ryggen, men den hamnade i skymundan. För två år sedan, när Cia och jag gifte oss, var vårt andliga liv inte speciellt aktivt.

Före vigseln ingår ett samtal med vigselprästen. För katoliken Jim var mötet med prästen speciellt spännande.

– Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av mötet med en luthersk präst. Jag förväntade mig en gammal man, men det var han inte. Han var mycket bra, han antog inget och var inte dömande. Han berättade om sådant som han själv erfarit och som fungerat för honom.

Mötet med prästen var bra för dem båda.

– Vi hade gjort planer för bröllopet och såg fram emot det. Min familj kom hit från USA och de fick träffa Cias familj. Vi gav oss in i äktenskapet helhjärtat och med viljan att bilda familj. Under samtalet var det ändå som ett ljus hade tänts. Det handlar inte bara om vårt äktenskap utan då kommer också Gud in i bilden.

De förstod att de inte kan vara beroende av varandras tro utan att de behöver ha en personlig relation till Gud.

– Vi behöver också tron för att vår relation ska växa och bli starkare, säger Jim.

De rekommenderades en Alphakurs som de efter tvekan valde att gå.

– Det som gjorde mig tveksam var min katolska bakgrund. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Skulle jag vara accepterad? Skulle jag bli påtvingad någon trossats?

När han ser tillbaka på det han tänkte då tycker han det känns dumt.

– Jag fick undersöka min tro utan att någon satte gränser. De andra var där för att hjälpa mig, inte för att döma. Det som kändes mest meningsfullt för mig var att min relation till tron är min egen.

Också Cia var tveksam till Alpha.

– Jag hade förutfattade meningar att det bara var för religiösa människor och att jag inte passar inte in där. Första gången hade jag ångest och funderade om jag ska komma flera gånger. Men när jag väl var inne i kursen kändes det nästan som en spabehandling. Jag får vara mig själv och behöver inte låtsas.

Hon fick en helt annan bild av Gud än den hon haft tidigare.

– För mig var den största ögonöppnaren att Gud inte dömer, utan att han är full av kärlek. Jag behöver inte känna efter vilka fel jag gjort. Han älskar och accepterar mig som jag är.

– Jag läste nyss en text av en kvinna från den församling jag växte upp i, hon skrev precis det jag kände som barn. Att växa upp i en anda av vi som tror och de som inte gör det. Vi-andan kan vara så stark att man baserar sin tro på den. Men nu har jag fått en personlig tro som jag inte haft förr, säger Cia.

Kursen förstärkte deras relation till Gud och de fick nya vänner där, men också deras inbördes relation blev bättre.

– Vi hade en god relation redan innan vi gifte oss. Men jag förstod inte hur bra allt kan bli när man också har gemenskap i tron. Vi kommer fortfarande att ha meningsskiljaktigheter, men nu är de lättare att komma över. Vi har fått frid i vår relation, säger Jim.

På vilket sätt har livet förändrats?

– Fokus i mitt liv har förändrats. När jag kan prioritera rätt gör jag mig inte alltför stora bekymmer för det som inte är så viktigt. Tidigare har arbetet varit det viktigaste i livet. Det fina med att skifta fokus är att jag gör ett bättre jobb nu. Jag har också börjat respektera folk på ett annat sätt. Vill man uttrycka det andligt kan man säga att jag blivit fylld av den helige Ande, säger Jim.

– Nu vill jag vara den Gud skapar mig att vara. Jag behöver inte försöka var bättre än den jag är och genom det tror jag att jag bemöter andra människor bättre också, säger Cia.

Johan Sandberg


Sarah Tiainen är tjänstledig från din pastorstjänst i Metodistkyrkan i Jakobstad.

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48
– Det väsentliga är att man har frågor. Även fast man inte får något svar kanske man kan se världen på ett lite annorlunda sätt bara för att man ställer frågorna, säger Markus Riuttu.

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00
Domkapitelshuset i Borgå är från år 1759.

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38
Sakris Kupila, Sari-Annika Pettinen och Jarmo Kokkonen jobbar med kyrkans fostran och familjeärenden.

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58
Harry Månsus har skrivit om ekoteologi i decennier.

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39
Lasse Wendelin tränar på att ta det lugnt och göra nästan ingenting.

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31
Anders Björkman har plockat fram en inre styrka han inte visste fanns.

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00
Mikaela Ahola är oerhört tacksam för sitt nya hjärta och sitt nya liv. – Men livet efter transplantationen är inte alltid lätt. Ibland kan jag inte förstå att jag har ett nytt hjärta.

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41
Under rättsprocessen har Johan Candelin känt sig som de förföljda kristna föreningen hjälper – oskyldigt anklagad.

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20
Kerstin Storvall är Nykarlebybo sedan 1994, men växte upp i Kronoby.
–  Jag var väldigt aktiv i församlingen där. Kyrkans Ungdom var mitt andliga hem.

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53
I början av oktober väntar Johan Westerlund på att få se en fullsatt kyrka – äntligen!

JOHANNES FÖRSAMLING. – Nu sitter skägget löst! säger Johan Westerlund, Helsingforskyrkoherden som odlade ett coronaskägg för att han ändå bara satt hemma. I oktober bjuder han in till Mikaelidagsfest i Johanneskyrkan och hoppas att kyrkan blir så full som restriktionerna tillåter. 14.9.2021 kl. 18:38
Biskop Bo-Göran Åstrand

kyrkoherdeval. Biskop Bo-Göran Åstrand, vad gjorde att du bedömde att du behövde ställa in ditt program och åka till Pedersöre? 10.9.2021 kl. 14:28
Två av byggnaderna på Mataskär är skyddade.

FÖRSÄLJNING. Lägerholmen Mataskär i Esbo, med alla sina byggnader, har sålts till en privatperson för ett sjusiffrigt belopp. 8.9.2021 kl. 10:15

Hanna och Jonathan Lemmetti har trivts i Vanda – men nu väljer de Australien.

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18
Jimmy Österbacka har fördjupat sig i kristen mystik och arbetar med en doktorsavhandling i ämnet.

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53
Redan som tonåring vurmade Stefan Löv för rock. Det gör han fortfarande.

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25
Michaela von Kügelgen dikterade sin första bok för sin dagistant när hon var fem år.

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00
Om kroppen kremeras eller inte varierar från fall till fall.

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17