Kristian Willis utanför Dickursby nya kyrka i Vanda.

Vandas nyvalda kyrkoherde: ”Församlingsmedlemmarna är värda att kämpa för”

profilen.

– Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling.

27.4.2021 kl. 15:05

Kristian Willis har de senaste ett och ett halvt åren jobbat som pastor i St Matthews International Lutheran Church i Helsingfors. I juli blir han kyrkoherde i Vanda.

– Storyn börjar egentligen här i Dickursby år 1980, då min mamma kom hit till Finland. Hon är från Danmark men har rötter här.

Här träffade hon hans pappa, som är från England. Kristian Willis växte upp i Helsingfors och Björneborg.

Hur har din väg till att bli präst sett ut?

– Jag har alltid upplevt en viss kallelse. Det var naturligt att börja studera kyrkohistoria, en kombination av de två ämnen jag alltid tyckt mest om. Det var inte helt klart att jag skulle bli präst, men det var en tanke som växte fram.

Först var han lite tveksam: går det att jobba på svenska? Språkprovet för att komma in till Åbo Akademi klarade han med tre poäng till godo. Idag talar han flytande svenska.

– Jag är enormt tacksam för att Borgå stift gett mig chansen att pröva mina vingar som präst. Före jag började jobba i stiftet kände jag inte alls till den svenska kyrkliga kulturen. Men jag har alltid tagits emot med öppna armar.

– Strax innan jag prästvigdes stod vi utanför Borgå domkyrka. Uppenbarligen såg jag lite nervös ut för Yvonne Terlinden, som nu är präst i Karis, frågade om något var på tok. När jag sa att jag var lite nervös och osäker tittade hon skarpt på mig och sa: Han har valt dig. De orden har följt mig sedan dess.

Vad har format din tro?

– Hemma fick jag en väldig trygg grund för min tro. Men att ta steget ut i livet och själv börja ta ställning till saker har varit en lång process. Jag har fått intryck från min egen ungdomsgrupp, från människor som jag sett upp till under min tid som väldigt aktiv församlingsungdom.

Som teologiska förebilder nämner han John och Björn Vikström, samt Kari Kuula.

– Det han har lärt mig att förstå är att man kan vara en tänkande människa och en djupt troende kristen på samma gång.

Vad är de viktigaste lärdomarna du tar med dig från ditt nuvarande arbete?

– För att kunna möta framtiden behöver vi göra två saker som vi redan gör i St Matthews. Den första är att verkligen börja ge meningsfulla uppgifter åt församlingsmedlemmar som vill vara med och tjäna. Nu talar jag om stora saker. Vi har begåvade människor som bara längtar efter att få träda fram och blomstra.

– Den andra är att Finland och särskilt de större städerna blir allt mer internationella. Redan nu har vi flera rysk- och estnisktalande människor i Vanda än svensktalande. Om vi vill vara någon slags folkkyrka i framtiden tycker jag att vi måste bli folkens kyrka, finnas till också för alla dem som ännu håller på att integreras i vårt samhälle.

Varför vill du jobba som kyrkoherde?

– Under mina tre år i Karis fick jag jobba mycket på gräsrotsnivån med förrättningar och gudstjänster. När jag kom till St Matthews var det helt annorlunda: jag var alldeles ensam, jag hade inget arbetslag. Då var jag tvungen att börja växa som ledare. I praktiken har jag varit kyrkoherde redan, bara utan titel.

– Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val. Som kyrka håller vi på att gå mot det globala normala, den särställning som lutherska kyrkan haft håller på att försvinna. Men det kan vara en bra sak: Då måste vi bli kreativa. Då måste vi verkligen börja kämpa för de människor vi har, och för dem vi inte längre har. Jag tycker att församlingsmedlemmarna är värda att kämpa för.

BOR:

I Söderkulla, Sibbo.

FAMILJ:

Fru, två små barn. Drömmer om en tax.

INTRESSEN:

Snickra, fågelskådning, spela innebandy och fotboll. Läser mycket. Nyast hobbyn är att lägga pussel tillsammans med frun.

SPRÅK:

Talade engelska och danska som liten, lärde sig finska i skolan och svenska på universitet.

Emelie Wikblad


BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32