Ronny Thylin har döpt ovanligt få barn den senaste tiden på grund av pandemin.

"Det är fint att få fira och glädjas över barnet och få bära fram det inför Gud"

dop.

Dopet är en tradition – men det är också en länk till gemenskap med församlingen och med Gud.

28.4.2021 kl. 08:00

Alisa Montonens son Julius döptes i början av januari. För henne och hennes man kändes det som ett ganska självklart val.
– Delvis handlade det ju om att det hör till med dopet, men det var också något vi ville göra för vår son. Vi ville ge honom den trygghet som vår religion och Guds beskydd erbjuder, och också ge honom den här länken till församlingens verksamhet och till det stöd man kan få därifrån.

Hon ser det som naturligt att de som föräldrar gör val för sitt barn, också i fråga om dopet.
– Vi bestämmer ju också vad han har för kläder och vad han äter, vilket dagis och vilken skola han kommer att gå i. Bestämmer han sedan en dag att han inte längre vill höra till kyrkan är det ju också okej.

De ordnade dop i början av januari i församlingens utrymmen.
– Vi tog kontakt med vår hemförsamling, berättade att vi ville ordna dopet i vår närmaste kyrka.
Sedan var det dags att börja räkna ut hur många gäster de kunde bjuda in. Vid det här tillfället fick tio personer samlas, och familjen bjöd in faddrarna samt Julius mor- och farföräldrar.
– Det var som tur var min mamma som döpte Julius, därför fick vi in en extra person.

Lilla Julius Montonen i pappa Lasse Montonens famn blir döpt av mormor Maria Repo-Rostedt. Till höger mamma Alisa Montonen. FOTO: Nils Rostedt

Hon och hennes man valde varsin vän som fadder till Julius.
– Vi ville utöka Julius närmaste krets i stället för att välja någon som redan tillhör familjen. En uppgift som väntar faddrarna i framtiden är att visa honom att det finns olika sätt att leva och tänka.

Trots att pandemin begränsade antalet gäster var de nöjda med dopkalaset.
– I vanliga fall tror jag att det skulle ha blivit svårt att bestämma hur stort vi skulle fira dopet och var vi skulle dra gränsen för antalet gäster.

Julius var en månad gammal när han döptes. Familjen ville ordna dopet vid just den här tidpunkten eftersom Julius ena fadder är bosatt utomlands och hade kommit till Finland för att fira jul.
– Vi var fortfarande väldigt nya som föräldrar och ganska trötta, så det var skönt att det blev ett ganska intimt dop. Vi hann prata ordentligt med alla, och det var fint att få träffa de närmaste.

Vill ge det värdefulla vidare

Ronny Thylin är kaplan i Petrus församling och har döpt ovanligt få barn den senaste tiden. Han hopppas att det småningom blir en boom när de som skjutit upp dopet av sitt barn vill låta dem döpas.
– Det är en av de allra finaste stunderna i rollen som präst. Det är en jättestor omställning att det föds ett barn – kanske störst när det handlar om första barnet, men stort också senare, inte minst för syskonen. Det är fint att få fira och glädjas över barnet och få bära fram det inför Gud.

Det är en av de allra finaste stunderna i rollen som präst.

Just nu begränsar restriktionerna hur många man kan bjuda in till dop och dopkaffe, men Ronny Thylin påminner om att varje familj i vanliga fall får välja om de vill fira smått eller stort.
– Jag minns hur jag sa till min fru i församlingssalen, några timmar före dopet av vårt andra barn: ”Jag hade inte förstått att dopet i så hög grad är en kaffebjudning.”
– Där är mitt råd att inte göra det så omfattande och att frimodigt be om hjälp med arrangemangen. På dopdagen har föräldrarna annat att ägna sig åt än att servera kaffe.

Dopet gör barnet till medlem i församlingen, men handlar om mer än så.
– Genom att låta döpa mitt barn säger jag att jag vill att mitt barn ska tillhöra Gud. Jag vill att mitt barn ska hitta sin plats i livet och sin sanna identitet. Det tror jag att vi endast kan göra i relation till Gud. Vi tror på det eviga livet som finns hos Gud, och Jesus säger också: Låt barnen komma till mig.

Thylin känner igen sin egen erfarenhet som förälder hos andra – det man själv upplever som värdefullt vill man ge vidare till sina barn.
– Vi kan inte välja tro för någon. I något skede måste alla välja själv. Men vår uppgift och vårt ansvar är att visa på det som vi funnit.

På dopdagen kan barn i alla åldrar döpas

  • Har ni inte hunnit ordna dop än? Barn i alla åldrar är välkomna till Dopdagen – från småbarn till barn i skolåldern. Den 29.5 kl. 10–13 bjuder församlingarna både på en vacker miljö och på kaffe med tårta. Evenemanget är gratis och öppet för alla.

  • Dopdagen är ett samarbete mellan den finska församlingen i Kasberget och Matteus församling.

  • Plats: Den vackra strandvillan Laajaranta, Humleuddsvägen 15 på Degerö. Vid regn flyttar Dopdagen till Degerö kyrka.

  • Förhandsanmälningar och frågor: pastor Emriikka Salonen, tfn 050 534 3441, emriikka.salonen@evl.fi
Erika Rönngård


profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00