Styr rädslan dig eller du rädslan? Så har jag frågat mig under detta konstiga coronaår. Det som dock blivit uppenbart genom pandemin är världens och människans sårbarhet.
Samtidigt står påsken för dörren och vi kristna försöker berätta om livet bortom och genom korset, om livet som inte bara är en symbol utan en levande verklighet.
Men förstår vi påskens budskap och det gedigna kristna symbolspråket? Under hela mitt liv som journalist och präst har jag funderat på detta ”kyrkspråk” och försökt översätta det till vardagssvenska. Nyligen hittade jag en formulering som sammanfattar påskens kärnbudskap så här: den människoälskande Guden vill dela den sårbara människans villkor i allt.
Påskhelgens texter innehåller lärjungarnas vilsenhet och missmod, deras sorg och saknad, förundran och bävan. Texterna berättar också om hur allting förändras på tredje dagen efter Golgata genom ängelns ord till de vilsna kvinnorna vid graven: ”Var inte rädda. Han har uppstått från de döda, och nu går han före er.”
Dessa ord har burit människor genom århundraden, också mig då känslan av gudsfrånvaro har varit mera relevant än upplevelsen av den heliges beröring och närvaro.
Likt lärjungarna har jag ofta upplevt att jag befinner mig i någon slags mellantid, mitt emellan långfredag och påskdag: Jag vill tro, men har ej krafter att göra det. Jag vill hoppas, men vet ej om jag förmår eller vågar det. Därför har ängels budskap blivit så viktigt. Jag behöver om och om igen höra detta budskap: Var inte rädd! Han går före dig/er!
Den katolska biskopen och kardinalen Anders Arborelius har sagt att ”Gud blev människa för att inifrån befria människan, befria henne från: synd, död, ondska” – och rädsla, är mitt tillägg inför påsken 2021.
Befrielsen börjar inifrån, men den påverkar definitivt utåt. Gud vill det goda med och genom oss. Den människoälskande Guden vill fortfarande dela den lilla och sårbara människans villkor i allt.
Lisa Enckell är präst och journalist.