De tre tidigare församlingarnas fyra diakoniarbetarna har nu blivit tre, vilket gjort att arbetet omstrukturerats.
Nu har Åsa Eklund i huvudsak hand om Esse där hon också har sitt kansli. Cecilia Kung har i huvudsak hand om Purmo, Sandsund och Forsby. Hon fördelar sina kanslidagar mellan Purmo och Kyrkostrand. Maria Emet, som också har sitt kansli i Kyrkostrand, har hand om byarna Bennäs, Sundby, Karby, Östensö, Kållby, Edsevö och Lepplax.
Arbetsfördelningen är gjord med tanke på geografin och befolkningsmängden i byarna.
– Vi samarbetar över gränserna, i synnerhet när det går att hålla samlingar och grupper igen, säger Eklund.
Exakt hur det kommer att synas bland församlingsmedlemmarna att diakoniarbetarna blivit färre vet man ännu inte. Det har att göra med coronarestriktionerna. Men det är ju en människa färre som kan ta kontakt och finnas till.
Diakoniarbetarna finns fortsättningsvis till hands för alla som söker hjälp. Då gäller det att ringa och komma överens om en tid för ett möte, för diakonikanslierena har inga öppethållningstider.
– Det är så långa avstånd inom församlingen. Till Kyrkostrand kommer folk vanligtvis när det har annat ärende till stan, säger Emet.
I och med sammanslagningen har de långa avstånden blivit längre.
– Det är lättare att bevaka området då vi finns utspridda. Först tänkte vi ha en huvudpunkt i Esse, men nu ser det ut att bli Kyrkostrand ändå, säger Eklund.
Ifjol hade diakoniarbetarna 1 500 kontakter. Hälften av dem var med människor som är under 65 år. Under året hjälpte de 85 hushåll, mer eller mindre.
Hur antalet kontakter utvecklats går inte att jämföra med tidigare år. Ifjol var det första året med den gemensamma församlingen och därtill kommer coronan och ställer allt på huvudet.
– I förra Purmo församling gjorde vi tidigare hembesök inför julen hos alla som är över 85 år. Ifjol gjorde vi nästan inga besök alls, säger Kung.
Ifjol ersattes hembesöken med telefonsamtal. Men det är inte samma sak.
– Det är jobbigt då vi inte kan göra det vi vill: samla och möta människor.
De har också upptäckt en vilja hos folk att hjälpa. Ifjol hjälpte diakonin 38 000 euro utanför budgeten. Hjälpen bestod av gåvor – pengar, matpaket och olika saker att dela ut – som föreningar, företag och enskilda personer gett.
Under coronan har hjälpbehovet ändrat form och är i första hand inte längre ekonomiskt.
– Det handlar mer om ensamhet och oro, säger Kung.
Det finns de som inte varit någonstans på hela året.
– Vi vet inte när människor känner sig ensamma eller har behov av hjälp. Man får hemskt gärna ta kontakt med oss. säger Eklund.