Kerstin Vikström har haft varierande uppgifter som lärare, missionär, mamma till fyra och värdinna i biskopsgården.

"Kärnan har jag aldrig mist"

Borgå.

Kerstin Vikström slutar aldrig att förundras över hur tron bär de människor som lever i svårigheter. Frivilligarbete har alltid varit en livsstil för henne.

3.3.2021 kl. 00:00

Kerstin Vikström befinner sig i fritidsbostaden i Kronoby när hon blir uppringd för en intervju.

– Det är så härligt! Vi har en lägenhet här och är omgivna av skog på alla sidor, säger hon.

Tron fick hon med modersmjölken, och att engagera sig som frivillig i församlingen föll sig väldigt naturligt.

– Det var en väckelse bland ungdomar här i Österbotten på 1950-talet. De gav stort ansvar i Kronoby församling när jag var ung. Jag fick genast uppgifter och ledde olika barngrupper till exempel. Jag upplever att det fortsättningsvis är likadant: vart du än kommer och vill göra frivilligarbete så får du ansvar.

Just nu leder hon en missionskrets i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

– Vi håller andakter, sjunger psalmer, tar del av missionärernas rundbrev och samtalar. Det uppstår väldigt fina och djupa diskussioner! Vi har också samlat in över hundra euro per gång till missionen, trots att vi inte är så många. Det är väldigt generösa människor.

Som lärare och missionär har hennes hjärta alltid funnits främst hos kvinnor och barn. Som värdinna i biskopsgården lärde hon sig en viktig sak.

– Att vara värdinna i biskopsgården i 24 år och ha familj och jobb samtidigt var inte helt lätt alla gånger. Då lärde jag mig att man måste planera!

Vad skulle Jesus ha gjort?

Hon beskriver sin tro som väldigt Jesuscentrerad.

– Det har den varit genom alla år. Jag funderar alltid på vad Jesus skulle ha gjort.

Om han satt där i samma rum som du nu, hurdan tror du han hade varit?

– Kärleksfull och god, sådan ser jag honom framför mig. Och att jag får komma till honom i alla situationer sådan som jag är, ledsen, glad, sjuk eller eländig.

Som missionärer i Tanzania fick Kerstin och maken Erik Vikström se också livets skuggsidor. Hennes tro har ibland naggats i kanterna när hon sett lidande på nära håll.

– Men kärnan har jag aldrig mist.

– Det jag tagit med mig är hur människor orkar leva vidare i fattigdom och svårigheter, hur tron bär dem vidare. Tänk om vi här kunde ha samma starka tro, och inse hur bra vi har det som får leva i ett land utan krig och svält.

Hon har en devis som hon försöker leva enligt.

– En medmänniska som ber mycket sa till mig en gång: ”Du ska nämna och lämna, lita på att Herren sköter det.” Det är inte så lätt, men man måste försöka.


KERSTIN VIKSTRÖM

  • Har jobbat som lågstadielärare och missionär.
  • Familj: Gift med Erik Vikström, fyra barn, åtta barnbarn och tre barnbarnsbarn.
  • Längtar efter: Ett slut på coronan så hon får krama om alla barn och barnbarn.
Ulrika Hansson


MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45