När våra liv stängde ner förra våren kastades vi in i en ny tillvaro, med nya regler. Förra våren träffade jag en massa människor som påstod att de tyckte det var underbart. Äntligen tid för familjen! Ah, de underbara promenaderna i naturen! Att få baka, sticka och pyssla! Nu insåg alla äntligen hur hemskt det var med den överfyllda kalendern.
Nu hör jag inte mycket sådant längre. Jag hör mest gnäll: Jag orkar inte mer. Jag blir galen av att inte få träffa människor. Jag är letargisk, månne jag är depressiv? Jag hatar möten på skärm. Jag saknar kafferummet. Jag saknar fester, mingel, teater, utställningar, gudstjänster! Jag saknar att sitta med andra runt ett bord och studera alla de där små mikrominerna som säger oss om någon egentligen är lite ledsen eller lite glad.
Här kommer en lista över grejer som gör att jag fortfarande är vid mina sinnen. Kanske du kan plocka in något i din fasta? Kanske årets fasta inte handlar om att avstå, utan om att få in något som gör att du orkar till påsk.
1. Dansa.
Jag har aldrig varit en diskodrottning men nu är jag det. Det finns forskning på att vårt humör förbättras när vi lyssnar till glad musik. En upplivande låt på forskarnas lista är Abbas klassiker Dancing Queen. Det här är vad jag gör nästan varje kväll: sportkläderna på, trådlösa hörlurarna i öronen, tryck på play. Jag kör Abbas Greatest Hits och hoppar över de långsamma låtarna. Alternativt: kör lovsång. Det finns en massa lovsångslistor exempelvis på Spotify, och där finns mycket med hög energi som lämpar sig väl för dans. Dansstil: Mycket fri, gärna expressiv. Är du arg eller irriterad hjälper det att dansa som om du boxades.
2. Flödesskriv.
Att flödesskriva handlar om att satsa tjugo minuter eller tre handskrivna sidor på att skriva av sig allt som finns i huvudet. Den här rutinen är bra särskilt om den görs regelbundet, gärna dagligen. Vissa använder flödesskrivning som ett sätt att värma upp sig inför sitt ”riktiga” skrivande eller skapande. Eftersom tanken är att man inte ska rätta, läsa igenom eller visa för någon vad man skrivit blir inte tröskeln så hög. Det finns en hel del forskning som pekar på att det kan vara bra att använda flödesskrivning som ett terapeutiskt verktyg. Då handlar det om att skriva om traumatiska händelser och hur de påverkat dig själv och ditt liv.
3. Plantera något.
I förpuberteten planterade jag en apelsinkärna och såg den växa. Jag vill minnas att jag kallade den ”Alex”. Idag är jag för lat för att vänta på resultat så jag gick till blomaffären och köpte en blomma till mitt arbetsbord. Den står på mitt skrivbord, strax bakom datorn. Jag måste komma ihåg att vattna den. Den växer. Jag känner på bladen och undrar om den kanske är för torr. Jag har blivit så fäst vid den att jag funderar på att ge den ett namn.
4. Gå på dejt med dig själv.
Julia Camerons klassiska bok The Artist’s Way har ett bra tips för gråa veckor som aldrig slutar med en stor, sprudlande söndagsmiddag med minst femton deltagare. Gå på dejt med sig själv! Det vill säga: fundera på vad som kunde ge dig mer energi och gör det. Cameron föreslår exempelvis en konstutställning, och det går ju inte just nu. Men kanske du kan gå på konsert via Youtube? Kanske du kan läsa en diktbok? Kanske du tar dig till en strand med en kaffetermos och sätter dig på en sten? Poängen är att det är du och du. Inte du och din man eller dina barn eller systerdottern som behövde barnvakt eller mormor som känner sig ensam. Du tar dig själv under armen och du gör något som du tycker är roligt. Du prickar in det i kalendern.
5. Gå på bönepromenad.
Känner du någon som brukar be? Gå med en eller flera vänner på bönepromenad. Jag och mina vänner kör så här: Först promenerar vi. Alla får turvis berätta om sin vecka, om sina bekymmer och glädjeämnen. Sedan ber vi. Vi sitter på en sandlådskant eller står intill en snödriva eller samlas i en väns växthus – jo, det är kallt, men mysigt ändå! Sedan ber vi för alla i tur och ordning. Jag märker att även om jag inte orkar be för mig själv orkar jag alltid be för mina vänner.
6. Städa.
Eftersom man ändå sitter inlåst i sitt hem mest hela tiden kan man lika gärna försöka se till att det är trevligt där. Jag har satsat mycket på det rum där jag jobbar. Jag har valt ut en matta som jag tycker om. Gardiner som jag vill ha. En snygg stol, tyvärr något obekväm (de bekväma var för fula för mig och jag hade inte råd med en som var både vacker och ergonomisk). Jag hatar att städa men mitt rum städar jag faktiskt. Det fantastiska med att städa ett rum som behöver städas är att man genast ser sina händers verk. Det är underbart att sova i rena lakan. Det är härligt att wc:n är ren. När allt är så kringskuret blir jag glad av det lilla: Tvål som doftar lavendel. Ett snyggt vattenglas. Mina filtpennor, de som är precis helrätt och som bara finns att köpa på ett ställe.
7. Var snäll mot dig själv.
För många av oss har coronaåret varit en träning i att ha tålamod – allra mest med sig själv. Sig själv måste man släpa med sig hela tiden, och jaget verkar dessutom vara en gnällig typ. Min kollega Ulrika säger att hon har blivit bättre på att prata snällt med sig själv under det här året: ”Klart att du är ledsen över att inte få träffa dina föräldrar, det förstår vem som helst! Förstås är du trött nu, men det kommer att bli bättre. Det står ju redan i Predikaren: Allt har sin tid.” En övning i självmedkänsla är att skriva några rader på en lapp, som man bär med sig i väskan. På min lapp står det: ”Just nu känner jag smärta. Att känna smärta är mänskligt. Må jag bära mitt lidande med ömhet. Må jag ge mig själv den medkänsla jag behöver.”