På frågan om vad som är bäst och tyngst i livet just nu svarar Linda Sandström:
– Barnen! Det är svaret på båda frågorna. De ger mycket och tar mycket.
Hon är mamma till Eddie, fem månader, Nadine sex år, Theodor åtta år och Leonard tio år. Familjen bor i Mårtensby i Sibbo.
– Just nu är det mycket fokus på barnen och att försöka få alla tidtabeller att gå ihop.
Barnen tränar ishockey och gymnastik, så det finns många tider att passa och mat att laga. Lindas man är företagare inom byggnadsbranschen.
– Tidigare jobbade han väldigt långa dagar så jag skötte familjen till hundra procent. Det var en riktigt jobbig period när äldsta var tre år och vi hade en liten baby. Då var det nog bara basuppgifter jag orkade med. Men vi har haft mycket hjälp av min mamma också.
De tre första barnen har fötts med ett och ett halvt års mellanrum.
– Tanken var att barnen får komma tätt så jag kan jobba sedan, jag vet inte om det var så klokt, säger hon och skrattar lite.
Linda Sandström jobbar som bokförare i Helsingfors. Hon har hållit fast vid att jobba hemifrån under söndagar, trots mammaledighet.
– Jag ville inte släppa jobbet helt eftersom det kommer så mycket nytt hela tiden som man behöver hänga med i.
Inget nej hemifrån
Linda Sandström har frikyrklig bakgrund. Men när hennes kompisar skulle vara med på läger och bli konfirmerade inom Sibbo svenska församling blev hon nyfiken.
– Om inte Heidi Jäntti och Patrik Frisk jobbat i församlingen skulle det knappast ha blivit av för mig att fortsätta. Första kontakten är jätteviktig! De brinner för sitt jobb och för ungdomar.
– Det är speciellt viktigt för pojkar att det finns en manlig ungdomsledare. Patrik har varit en jättebra förebild för många.
Efter konfirmationslägret var Linda Sandström ivrig.
– Det var superroligt hela veckan. Sedan blev jag döpt och konfirmerades en vecka senare. Jag började vara hjälpis på alla läger jag kunde.
Hon har varit aktiv på ungdomsläger, på Höstdagarna och Ungdomens Kyrkodagar. Men hennes vardag tillåter inte så mycket församlingsaktivitet just nu.
– Men vi har varit med på alla familjeläger som ordnats.
Att hon valde att konfirmera sig inom den evangelisk-lutherska kyrkan, till skillnad från sina två äldre syskon, blev inget problem inom familjen.
– Man tänker att de är konservativa inom frikyrkan, men vi har fått bestämma själva. Det har aldrig varit ett nej hemifrån. Min yngre bror valde också att konfirmera sig.
Sin tro i dag beskriver hon som ”inte jättesynlig” men inte osynlig heller.
– Vi sjunger Gud som haver och tittar i Barnens bibel ibland. Tron hjälper mig när det är svårt.