När templet förstördes år 70 e.Kr. försvann sadducéerna och fariséerna blev huvudfåran för judendomen vi känner idag.
När templet förstördes år 70 e.Kr. försvann sadducéerna och fariséerna blev huvudfåran för judendomen vi känner idag.

Fariséerna är bättre än sitt rykte

Fariseism.

Den vedertagna betydelsen av fariseism, hyckleri, är inte historiskt korrekt. Ordet farisé betyder
ordagrant avskild eller separatist. Fariséerna är bättre än sitt rykte, anser Karl af Hällström.

5.2.2021 kl. 10:10


– Jesus och fariséerna stod i många frågor mot varandra. Det gör att vi som vill följa Jesus ser kritiskt på fariséerna. Det är inget fel på det. Men att helt förkasta dem är inte korrekt för de gjorde också gott, säger Karl af Hällström, kaplan i Agricola församling.

I samband med sin avhandling för högre pastoralexamen har han kommit in på fariséerna och sadducéerna som ett sidospår.

– Visst fanns det hyckleri och spetsfundigheter bland fariséerna, men det var inget som är unikt för dem. Är man ärlig finns det i alla grupperingar.

Han kallar fariséerna en väckelserörelse.

– Det kan göra folk upprörda idag. Men i väckelserörelserna är man inte mera hycklande än någon annan.
Fariséerna och sadducéerna var två av de främsta politiska och religiösa partierna i det heliga landet kring vår tideräknings början. Sadducéerna var ett aristokratiskt parti som försökte upprätthålla templet och tempelkulten. Därför försökte de bibehålla samhällsfreden också under romarnas ockupation.

– Sadducéerna höll mera på prästerskapet och det kultiska. Grunden var religiös, men det hade också politiska följder som ledde till en samarbetspolitik. Men de, liksom många andra människor, hade också egna kor i diket. Det låg till exempel i översteprästernas intresse att se till att politiken fungerade för att deras inflytande och makt skulle bevaras.

Sadducéerna hade inte helt fel i sin målsättning. Under upproret år 70 förstördes templet och sadducéerna försvann ur historien.

– När de försvann blev fariséerna judendomens huvudfåra. Fariséerna höll till i det som motsvarar våra bönehus, synagogorna. Där samlades man inte för att offra till Gud, utan för att studera Bibeln, be och sjunga tillsammans. Från det har den rabbinska judendomen som vi idag känner till utvecklats.

Exakt när fariséerna uppstod som rörelse vet man inte. Men enligt den judiske historikern Josefus var de en inflytelserik grupp redan drygt 100 år före Jesu födelse.

Fariséerna ville omsätta Guds bud i praktiken. Men eftersom buden getts tusen år tidigare innehöll de sådant som inte direkt var aktuellt längre.

– Det behövdes uppdateringar och fariséerna strävade efter att vara så nära det Gud hade sagt som möjligt. De ville föra de enskilda medlemmarna i folket närmare Gud. Utgångspunkten var att folket bör göra som fariséerna för att kunna bestå som Guds folk.

För att kunna tillämpa buden på alla tänkbara områden kompletterade fariséerna dem med muntliga regler. Det ledde till att lagens bestämmelser utvidgades och det blev mycket svårt att följa dem.

Att Jesus var kritisk mot fariséerna har att göra med att han såg på Guds bud ur en annan synvinkel.

– Jesus var också inne på Guds bud skulle följas. Men han avsåg nödvändigtvis inte buden bokstavligt utan principen bakom buden. Han citerar Gamla testamentet då han säger att han vill se barmhärtighet och inte offer. Fariséerna ville sätta buden i system och följa dem, till exempel att också ge tionde av det som inte nämns, för att vara på den säkra sidan. När Jesus kritiserar det här blir de sura.

I bakgrunden ligger också att både fariséerna och sadducéerna hade erfarenhet av karismatiska predikanter,vars anhängare utvecklas till en upprorsrörelse som romarna slog ner. Jesus sågs som ännu en upprorsledare.

– Evangelierna är skrivna ur den kristna församlingens synvinkel. Johannesevangeliet är skrivet tjugo år efter att templet förstördes och sadducéerna försvunnit ur historien. Där görs det ingen större skillnad mellan fariséer och sadducéer, utan Jesu motståndare kallas bara ”judarna”, vilket lett till antisemitism och annat.

– Motsättningen mellan Jesus och fariséerna tillspetsas i evangelierna. Det har lett till att vi tenderar att tolka alla fariséer i alla frågor som stora hycklare och fariseism som synonymt med hyckleri. Det är historiskt felaktigt.

Men det är inte bara gnissel mellan Jesus och fariséerna. Karl af Hällström påpekar också att det i Nya testamentet nämns flera tillfällen där Jesus och fariséerna tydligt umgås och att Jesus äter middag hemma hos dem.

– Fariséer ställde också frågor till Jesus för att få vishet. Då var de aktivt intresserade av svaret och frågade inte bara för att sätta fast Jesus.

Jesus kritiserade fariséerna för att de ville att det skulle synas vad de gjorde. Varför var synligheten så viktig för dem?

– Det finns flera orsaker till det. En är det mänskliga, att man vill ha respekt som folkets ledare. Men inte handlar det bara om deras ledare, inte när det gäller de vanliga medlemmarna av rörelsen. Men samtidigt visade de exempel. När de gav tionde ville de både visa hur fromma de var och visa ett exempel på hur de tyckte att andra borde göra.

Jesus kritiserade det här, för han hade en mera asketisk läggning.

– Fariséerna var mera integrerade i samhället där de försökte utöva sin tro. Asketerna, som var ute i öknen i 40 dagar och varken åt eller drack, kunde inte acceptera eller ens förstå att det fanns en medelväg mellan den radikala asketismen och ett fullständigt förfall.

Det här jämför af Hällström med folkkyrkan, där vi försöker leva som kristna i samhället utan att ta avstånd från samhällets dåliga sidor. I stället kompromissar vi med dem eller försöker framför allt förbättra dem.

Dagens farisé strävar efter radikal ärlighet

Fortfarande finns det aspekter av fariseism och sadduceism i vår kyrka.

– Här finns fariséer, och då avser jag inte i betydelsen av hycklare, utan de som vill ta Bibeln på allvar genom att koncentrera sig på bokstavliga tolkningar av den. Jag tror att de kanske gör samma misstag som fariséerna gjorde. Det här är ju inte hycklande utan tvärtom en strävan efter radikal ärlighet. Må vara att det kanske är lite missriktat. Vi som vill ta Bibeln på allvar borde hellre tänka mera på budskapet i det som sägs än på hur det är formulerat.

– Dagens sadducéer förrättar till exempel riksdagens öppningsgudstjänst, statsbegravningar och motsvarande. Det är också bra då staten samarbetar med kyrkan.

Johan Sandberg


Trubaduren och metodistprästen Tomas Boström medverkar på temahelgen Nära det Heliga.

Peter Halldorf har tvingats ge återbud och ersätts av vissångaren Tomas Boström på helgen Nära det Heliga i Vasa. 11.4.2012 kl. 15:05
Sällskapet har stärkt sitt kyrkliga arbete i Asien. I Kambodja uppstod för ett par år sedan en liten, men aktiv luthersk kyrka, som tills vidare har två församlingar.

I takt med att församlingarnas ekonomiska situation blir sämre försämras också Finska Missionssällskapets ekonomiska läge. 11.4.2012 kl. 09:16

Många finländare förband sig till att leva mer miljövänligt under fastan. 10.4.2012 kl. 10:40
Återseende.

Påsk. Glädjen är som en stadig luftström. Glädje är att välja att tro. 8.4.2012 kl. 08:00
Tomhet.

Påsk. När man är mitt i tomheten känns det som om det gråa kommer att vara grått för evigt. 7.4.2012 kl. 12:00
Mörker.

Påsk. Karnevalstämningen har avtagit och det är mörkt trots att det bara är eftermiddag. Förhänget i templet rämnar. 6.4.2012 kl. 15:00
Lidande.

Påsk. Lidande är när saker och ting känns långdragna och jobbiga. Åskådarplatsen innebär också lidande. 6.4.2012 kl. 10:00
Övergiven.

Påsk. Gripandet av Ledaren igår natt föregicks av en rad dramatiska händelser. 6.4.2012 kl. 06:00
Skam.

Påsk. Och tuppen gal tre gånger. Sekunden efter bränner skammen till. 6.4.2012 kl. 03:00
Svek.

Judas är den nattsvarta boven, svikaren som säljer sin mästare för pengar. 5.4.2012 kl. 23:00
Gemenskap.

Nattvard. Vi behöver inte ligga till bords och bryta bröd för att fira nattvard. 5.4.2012 kl. 18:00

biskop. Biskop Björn Vikströms påskhälsning till Borgå stift. 5.4.2012 kl. 12:00
Via Crucis i Helsingfors är en av långfredagens passionsvandringar.

Påsk. Passioner, konserter, gudstjänster. Här är ett litet axplock av påskens händelser. 4.4.2012 kl. 16:00
Bra att få se med egna ögon, tycker biskop Björn Vikström om biskoparnas Israelresa.

Biskop Björn Vikström summerar de lutherska biskoparnas resa till Israel. 4.4.2012 kl. 14:36
Gabriellas sång från Så som i himmelen talar till Riki Sorsa. "Min låt", säger han bestämt.

Gabriellas sång är Helen Sjöholms bravur. Men den är också Riki Sorsas livsberättelse. 4.4.2012 kl. 09:00

Hilja Risku och Isabel Hanna
har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19
Jutta Urpilainen var den första kvinnan att leda SDP. Nu är hon Finlands första kvinnliga kommissionär.

profilen. – Livet är en gåva jag är tacksam för. Om kvällarna stannar vår familj upp inför den och det känns naturligt att be en gemensam aftonbön tillsammans med barnen. 20.8.2020 kl. 00:00
Vad blir viktigt i ett liv som lika gärna kunde ha tagit slut? Christa Mickelssons självbiografiska bok "Ett blodkärl som brast" beskriver livet efter en massiv hjärnblödning.

Bok. – Ibland känns det som om jag fått ett nytt liv, säger Christa Mickelsson. För tre år sedan kunde hon endast ljuda några vokaler och inte skriva alls. En massiv hjärnblödning har tvingat henne att lära sig allt på nytt. Nu ger hon ut en bok, en bok hon skrivit helt själv. 19.8.2020 kl. 08:48
Många saknar ett språk för att tala om sina naturupplevelser, upptäckte David Thurfjell.

Kultur. Det finns något andligt över nordbornas naturupplevelser, märkte religionshistorikern David Thurfjell. Många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan upplever i stället att naturen är en plats som ger dem utrymme för existentiella tankar och känslor. 18.8.2020 kl. 19:53