Itohan Okundaye, som tidigare intervjuats i Kyrkpressen om sin bakgrund som människohandelsoffer från Nigeria och kamp för uppehållstillstånd i Finland, har valts in i ett internationellt råd som grundats av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
Rådet där Okundaye kommer att sitta med har i uppgift att ge råd, vägledning och rekommendationer till OSSE:s byrå för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i arbetet mot människohandel.
Det är min högsta önskan att få jobba med de här frågorna.
– Jag har drömt om det här, det är min passion och min högsta önskan att få jobba med de här frågorna, inte bara i Finland utan globalt, säger Itohan Okundaye.
– Nu får jag göra det här arbetet tillsammans med andra som har samma starka drivkraft som jag.
Medlemmarna har själva varit offer
Itohan Okundaye har jobbat hårt för att i offentligheten lyfta frågor kring människohandel, inte minst genom att berätta sin historia om överlevnad, och hon har synts i många olika medier.
Det nystartade rådet består av 21 medlemmar från Europa, Nordamerika och Asien. Ett kriterium som ställs är att medlemmarna tidigare har varit offer för människohandel. Okundaye är rådets finländska representant.
– För att bli antagen i rådet krävdes en ansökan, meriter och en intervju online. Det krävdes också att man är känd från tidigare för att ha jobbat med de här frågorna.
Rådet ska bidra med nödvändig information om offrens situation och behov. Matteo Mecacci, direktör för OSCE, säger att det är livsviktigt att lyssna till dem som överlevt människohandel för att kunna förstå deras behov och ge dem verkligt stöd, enligt Maailma.net.
Ett blått rum
Itohan Okundaye och hennes son, som är född här, beviljades ett ettårigt uppehållstillstånd i Finland, efter en lång kamp och många avslag. Hon har ansökt om förnyat uppehållstillstånd och ser hoppfullt på framtiden.
– Min son går i skola nu, och han är glad och tillfreds med tillvaron.
– Jag själv studerar och tar kurser i finska.
I en tidigare intervju för Kyrkpressen, under ett skede när de riskerade att hämtas och utvisas vilken dag som helst, berättade hon att hennes son ansträngde sig hårt för att lära sig språket, och att han drömde om ett blått rum och ett blått sängtäcke.
Har han ett blått rum i dag?
– Ja, förstås!