– Under hösten började jag skriva för att reda ut tankarna som snurrade i mitt huvud. Först trodde jag att jag skrev bara för mig själv, men under skrivandets gång märkte jag att jag skriver till min kära kyrka och till kyrkomötet, säger John Vikström.
– Under hösten började jag skriva för att reda ut tankarna som snurrade i mitt huvud. Först trodde jag att jag skrev bara för mig själv, men under skrivandets gång märkte jag att jag skriver till min kära kyrka och till kyrkomötet, säger John Vikström.

John Vikström skrev en teologisk artikel om kyrkans äktenskapssyn – i den argumenterar han för en kompromisslösning

äktenskapet.

Kyrkan kan inte fortsätta säga både ja och nej till sina homosexuella medlemmar. Ärkebiskop emeritus John Vikström satte sig ner och skrev en artikel till sin "kära kyrka", och i den argumenterar han för en kompromisslösning.

25.1.2021 kl. 14:16

John Vikström, ärkebiskop emeritus, har under hösten jobbat med en teologisk artikel om kyrkans äktenskapssyn som förra veckan publicerades av tidskrifterna Kanava och Suomen Kuvalehti.

– Jag har länge ansett att situationen inom kyrkan inte är hållbar, då inte alla präster – inte ens alla domkapitel – anser sig längre fullt ut iaktta gällande ordning för kyrklig vigsel. Vi borde få en ordning som alla kan följa med gott samvete.

I somras läste han på nytt den svenska teologen Birger Gerhardssons Jesusbok 2 000 år senare, som bland annat behandlar Jesus etiska grundsyn, och den satte hans tankar i rörelse.

– Under hösten började jag skriva för att reda ut tankarna som snurrade i mitt huvud. Först trodde jag att jag skrev bara för mig själv, men under skrivandets gång märkte jag att jag skriver till min kära kyrka och till kyrkomötet.

I bakgrunden finns samtal han fört med troende homosexuella, som berättat om hur de upplevt sin situation i kyrkan. En av dem är vännen Simon Häger. Häger har också i offentligheten berättat att han i femton år bad till Gud att slippa sin homosexualitet. Han talade med sin kyrkoherde, men fick ingen hjälp.

(Rättelse 15.2.2021: Häger talade inte med någon präst om sin sexuella läggning förrän han berättat om den för sin familj och vänner, påpekar han. Häger poängterar att han fört fina och respektfulla samtal med präster, inte minst med kyrkoherde Lars-Johan Sandvik i Nykarleby.)

– Simon började vid Teaterhögskolan med den här inre konflikten, och en dag låg han på golvet i ångest. Hans vänner ställde sig runt honom och sa: "Vi tycker om dig som du är." Jag tänkte på det och undrade: Var stod Jesus i den stunden? Jag tror att han stod där i kretsen runt Simon.

Parallella äktenskapssyner

Vikström har inte velat propagera för en viss ståndpunkt utan snarare försökt utreda under vilka premisser kyrkan kunde godta vigsel av homosexuella. Han har analyserat de ändringar som gjorts i vigselformuläret vid de olika revisionerna under 1900-talet.

– Jag kunde märka en tydlig förskjutning från en patriarkalisk äktenskaps- och människosyn i början av seklet till en syn som vilar på jämlikhet. Men eftersom man vid varje revision av handboken gav kyrkans medlemmar rätt att fortfarande använda äldre handböcker, kom kyrkan under stora delar av 1900-talet att i praktiken hålla sig med två parallella människo- och äktenskapssyner.

Den här förändringen i vår syn på vad det är att vara man och kvinna har man inte tänkt igenom särskilt mycket i vår kyrka.

– Både liberala och konservativa har godkänt den här utvecklingen, men på konservativt håll finns det två områden där många fortfarande vill hålla fast vid den patriarkala människo- och äktenskapssynen. Vid större avgöranden gällande familjen och hemmet vill man att mannen alltjämt ska ha sista ordet.

Det andra området är församlingens huvudgudstjänst.

– Där anser man att kvinnan enligt aposteln Paulus föreskrifter bör underordna sig mannen genom att varken leda, tala eller undervisa.

Det här betyder att man samtidigt omfattar två olika människo- och äktenskapssyner.

– I samhället och i kyrkans liv utanför huvudgudstjänsten godkänner man könens jämställdhet, men inom de två nämnda områdena vill man behålla över- och underordningen.

Ett nytt formulär

John Vikström poängterar att kristendomen stöptes i en bestämd yttre, patriarkalisk form.

– Kyrkan startade inte med att ändra på formen, utan man fyllde den gamla formen med den kristna trons och kärlekens nya innehåll. Så fortsatte det under många århundraden.

Men i det nya innehållet fanns en surdeg som så småningom började genomsyra fler områden.

– Synen på slaveriet förändrades, liksom synen på arbetarnas och kvinnans ställning – och nu också synen på äktenskapet.

Han kommer inte med något radikalt förslag som lösning på den situation kyrkan befinner sig i. Han föreslår att vår kyrka helt enkelt fortsätter 1900-talets tradition med två parallella äktenskapssyner. Det skulle ske så att man i handboken vid sidan av de nuvarande formulären inför ett nytt formulär som kan användas av såväl olik- som samkönade par. Då skulle de två synerna inte behöva konkurrera med varandra.

– På det här sättet kunde vi gå framåt på en gemensam väg i äktenskapsfrågan. En väg har som bekant två kanter. Om ena gruppen går längs ena kanten och den andra längs den andra är vägen ändå gemensam.

Har också sagt ja och nej

Under arbetet med artikeln var hans stora aha-upplevelse att kyrkan gång på gång, i uttalande efter uttalande, beslut efter beslut, sagt både ja och nej till de homosexuella i kyrkan – ja till homosexuell inriktning, nej till homosexuellt beteende. Han har själv, som biskop, suttit med och fattat sådana beslut och kommit med sådana uttalanden.

– Jag vill inte stå på sidan och kasta sten, jag talar om något jag själv tagit del i. Vi är i samma båt.

Nu ser han att detta samtidiga ja och nej, denna uppspjälkning av homosexualitet i läggning och beteende – så att man godkänner läggningen men fördömer beteendet – är en ohållbar teologisk kompromiss. Det är ett uttryck för en ytlig människouppfattning och en lika ytlig uppfattning av synden.

– Om vi säger att de homosexuella får ta sitt liv ur Guds hand säger vi därmed också att de får ta sin kärlek ur Guds hand och leva ut denna kärlek. Och säger vi att utlevd homosexualitet är synd säger vi därmed också att homosexualiteten är ett syndigt personlighetsdrag, som man måste inrymma i sin syndabekännelse. Vi måste helt enkelt välja vilket ben vi ska stå på. Kyrkan har försökt hanka sig fram med hjälp av den här kluvna synen på homosexualitet, men vi kan inte göra så i längden. Kyrkans trovärdighet och självrespekt klarar det inte.

Står vi fast vid vår försäkran att också de homosexuella får ta sitt liv ur Guds hand blir den naturliga konsekvensen en utvidgad äktenskapssyn som får ställas vid sidan av den traditionella synen.

– Två parallella människo- och äktenskapssyner skulle inte vara någon radikal nyhet inom vår kyrka. Under en stor del av 1900-talet höll vi oss som sagt med två olika syner, en patriarkalisk och en som bygger på jämställdhet.

Ser du teologiska problem med att ha två äktenskapssyner i kyrkan?

– Det är ingen optimal lösning, vi borde givetvis bara ha en syn. Men jag ser det som den enda, realistiska utvägen ur den nuvarande återvändsgränden och som en möjlighet att hålla vår kyrka samman trots olika uppfattningar i äktenskapsfrågan. I denna värld får vi sällan till stånd optimala lösningar.

Läs hela John Viktröms långa artikel här.

Text: Sofia Torvalds
Foto: Nicklas Storbjörk


Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Analys. Kyrkpressen publicerar nu i sin helhet den artikel av John Vikström om kvinnan och prästämbetet som först ingick i Teologisk Tidskrift 5–6/2016. 18.1.2017 kl. 00:00
Allt med att vara präst känns naturligt för Camilla Brunell. Utom byråkratin.

profilen. Porträttet av sig själv i prästkläder har Camilla Brunell på skrivbordet för att påminna om sin nya roll: Nu är hon präst. Men vägen dit har inte varit rak och hon har sett döden i vitögat. 12.1.2017 kl. 09:00

förföljelse. Fler kristna dödades för sin tro 2016 än året tidigare. 16.1.2017 kl. 13:17

etik. – Vi måste få upp ögonen för verkligheten bakom de etiska teorierna, säger Carolin Ahlvik-Harju som har disputerat på funktionsnedsättningar, fosterdiagnostik och människovärde. 11.1.2017 kl. 13:59

teater. Vad var det som satte igång Martin Luther? Vad förändrade hans bild på Gud? Det är frågor som skådespelaren Johan Fagerudd ger svar på i en monolog som turnerar i Svenskfinland under våren. 2.1.2017 kl. 09:51