Helena och Olle Domars fick ännu tid tillsammans. Det ser de som en gåva.
Helena och Olle Domars fick ännu tid tillsammans. Det ser de som en gåva.

Olle Domars var död i tjugo minuter: "Jag har fått nådatid"

Överlevare.

Olle Domars resa från död till liv handlar lika mycket om hustrun Helena. För Olle minns inget, och när han än en gång hör Helena berätta om de dramatiska dygnen får han höra nya detaljer som han inte kände till.

21.1.2021 kl. 16:45

Lördagen den 13 januari 2018 var allt som vanligt hemma hos Olle och Helena Domars i Jakobstad. Det enda avvikande var att barnbarnen, fem och sju år gamla, som var på besök över natten, skulle dela rum denna gång.

– Vanligtvis sov Olle med ett av barnen i ett rum och jag med det andra i ett annat. Av någon märklig anledning sade jag att barnbarnen skulle sova tillsammans i ett gästrummet och Olle i vårt eget sovrum, säger Helena.

Klockan halv tre natten till söndagen vaknade Helena av att Olle snarkade.

– Jag gjorde som jag brukade, jag gav honom en knuff på axeln. Då brukar han sluta.

Men den här gången slutade han inte fast Helena knuffade till honom flera gånger. Hon märkte också att hans snarkljud lät konstigare och kraftigare än vanligt. Kroppen kändes som en trasdocka.

– Jag tände lampan och svängde honom på rygg. Då blev han riktigt tyst, han slutade andas och blev gråvit i ansiktet.

Hon förstod att han dött och hon ringde snabbt 112.

– Nödcentralen gav mig instruktioner hur jag skulle göra, ge hjärtmassage och försöka lyfta honom ur sängen. Jag gjorde några försök till hjärtmassage, men jag orkade inte lyfta honom. Jag sprang mest omkring i huset, jag öppnade ytterdörren på vid gavel så att ambulansen skulle hitta fram.

Fick igång hjärtat på femte försöket

Ambulansen var på plats tretton minuter efter alarmet.

– Akutvårdarna bad mig lämna sovrummet eftersom det kan se obehagligt ut när de använder hjärtdefibrillatorn. Jag satte mig på soffan och grät. Jag tänkte att nu är jag änka. Hur ska jag nu klara mig?

Efter kanske en halvtimme kom en akutvårdarna ut ur rummet och berättade att de fått igång hjärtat på femte försöket med hjälp av defibrillatorn.

– Akutvårdaren sade att läget verkade stabilt men att man vet inget om utgången eftersom hjärtat stått drygt 20 minuter. Det är en ganska lång tid, säger Helena

Ambulansen förde Olle nedsövd till sjukhuset i Karleby.

– Då kände jag mig ganska ensam. Jag kunde inte följa efter och lämna barnbarnen mitt i natten. Under natten ringde jag sjukhuset och fick höra att allt verkar lugnt och att Olles hjärta slår. Han låg nedsövd, kopplad till respirator, men man kunde inte säga hur det hela skulle utvecklas.

Det femåriga barnbarnet hade vaknat av nattens ståhej.

– När allt lugnat sig och ambulansen åkt med Olle kom hon ut ur rummet och frågade vad som hänt. Hon var ledsen. Ännu länge efteråt ville hon inte besöka mormor och morfar för hon trodde man kan dö där. Hon var också rädd att gå in i vårt sovrum.

På morgonen ringde Helena deras barn och berättade vad som hänt. Hon ringde också Olles syster som kom och hämtade henne och barnbarnen.

– Vi förde barnbarnen hem till sig och åkte därefter till sjukhuset. Vi satt i intensiven och såg mycket sjukhuspersonal, men ingen kunde ge något besked så långe Olle var nedsövd.

Olle minns inget av detta.

– Jag kördes till sjukhuset i Karleby där jag var i tio dagar. Jag minns inget av sjukhusvistelsen, säger han.

Fick en propp i hjärnan

På sjukhuset fick Helena information om olika åtgärder som gjorts och prover som tagits.

– Ett blodprov visade att hjärnan tagit skada och CT-röntgen visade en propp i hjärnan, men det behövde inte betyda något för utgången. Då hjärtat stått stilla så länge koagulerar blodet och leder ofta till en propp i hjärnan.

Hon minns speciellt två läkare.

– En av dem sa att vi ger honom precis lika god vård som åt alla andra, men du ska veta att man kan inte ha några stora förhoppningar på en vars hjärta stått i 20 minuter. Den andra läkaren sa att hon har läst att en människa som är nedsövd kan känna igen en bekant röst som man vill återvända till. Om det känns bättre för mig att göra något så kan jag prata med eller sjunga för honom. Båda läkarna hade rätt, men man kan uttrycka sig så olika. Jag började prata med Olle.

Krampade under väckningsförsök

De första försöken att väcka Olle ur narkosen slutade med att han fick kramper. På tisdagen lyckades de väcka honom.

– Då såg jag på hans blick att han inte var totalt borta, något alla varit rädda för. Jag minns läkarens förvånade blick och att han sade ”bra, mycket bra!” när Olle rörde på de kroppsdelar läkaren bad honom göra.

– De första dagarna var han väldigt råddig. Han berättade de mest konstiga historier. Han berättade att han fått ett nytt hjärta och frågade om jag minns när vi var till stan och köpte det. Vi hade ju det i klädskåpet tills vi skulle sätta in det.

När Olle kom hem oroade sig Helena för att samma sak skulle hända igen.

– Den första tiden var hemsk när ansvaret låg på mig. Han fick inte vara riktigt tyst när han sov, då trodde jag att han slutat andas. Men han inte fick snarka heller. Jag var fruktansvärt trött tiden efteråt.

Är du fullt återställd nu?

– Jag tycker att jag återvänt någorlunda men det mesta går långsammare nu, säger Olle.

– Tidigare hade du alltid något projekt på gång och idéer vad du skulle göra, bygga och engagera dig i. Det är borta lite grann. Nu undrar du om det är värt att engagera sig eller att börja bygga något. Den första tiden efter att du kommit hem var du jättetrött och sov mycket, och det är ju alldeles naturligt, säger Helena.

Den första månaden Olle var hemma och Helena på arbetet ringde hon hem dagligen, på matpausen och innan hon avslutade arbetsdagen, för att kolla att han levde.

– Jag sa att du måste ha telefonen med dig hela tiden för svarar du inte tror jag att du dött. Du vilade alltid på dagarna och du hörde också ganska dåligt. En gång när jag ringde innan jag skulle sluta sov du och hade telefonen på laddning i köket. Du vaknade inte av ringsignalerna. Jag cyklade hem med bultande hjärta men vågade inte gå in. Jag gick runt huset och tittade in genom fönstren och såg att du låg på sängen. Jag tyckte inte du såg död ut. Jag öppnade ytterdörren och ropade på dig. Först när jag kom in köket och ropade jättehögt så vaknade du.

Trots att hjärtat stod stilla i tjugo minuter har Olle inte märkt av att hjärnan tagit skada.

Olle har alltid betalat räkningarna på datorn.

– Efter att jag kom hem från sjukhuset satt jag en god stund och försökte komma ihåg alla lösenord som jag kunnat utantill. Det lyckades till slut.

Olle tycker också han blivit lite sämre på att känna igen människor.

– När folk hälsar på mig hälsar jag alltid tillbaka, men det händer att jag funderar på vem det var jag hälsade på.

Känns bra med bönevänner

Medan Olle var sjuk var det många som bad för honom.

– Två av våra vänner kom också till sjukhuset och smorde honom med olja medan han låg nedsövd. Jag tror att all förbön bar oss och att Gud ville att Olle ännu skulle få leva. Många morgnar då jag vaknat har jag tackat Gud för att jag får ha Olle kvar, säger Helena.

– Min tid var ännu inte ute. Det är en stor gåva att vi ännu får vara tillsammans. Det känns också bra att vi har bönevänner, säger Olle.

Neurologen på sjukhuset berättade för Helena att proppen i hjärnan var på det motoriska området.

– Man kunde ha väntat sig vad som helst. Du sa att de gav lite olika prognoser, säger Olle.

– Jo, flera gånger om dagen kom de och sade vad testat och vad testerna visat. Men det var motstridiga uppgifter hela tiden och ingen kunde veta något. Men nog ser vi det som ett under att du blev så otroligt bra återställd så snabbt. Så fort du kom hem försvann också all din förvirring och du blev dig själv igen!

Tränade för Vasaloppet

I januari, när det hände, var Olle fysiskt i god form.

– Jag hade tränat för Vasaloppet. Som pensionär hade jag tid att träna och jag tyckte om att skida. Jag hade skidat över tvåtusen kilometer på snö och rullskidor året innan.

Även om det inte blir några fler långlopp för Olle så har han fortsatt att skida.

– Jag gläds över att fortfarande kunna vara ute och motionera, men nu motionerar jag i makligare takt än förut.

Har ni upplevt att Gud varit med under den här tiden?

– Jag ser det som ett under att du blivit så återställd efter att hjärtat stått i tjugo minuter. Många gånger har jag förundrats över att jag insisterade på att vi skulle sova tillsammans natten barnbarnen var här. Hade vi gjort som vi brukar hade jag hittat Olle död på morgonen. Och att jag hade telefonen – laddad – på nattduksbordet. Det var mycket ovanligt. Det var som om allt varit förberett utan att jag visste om det.

De känner stor tacksamhet till akutvårdarna i ambulansen och den övriga sjukvårdspersonalen.

Förträngningen i vänster kranskärl åtgärdades i två omgångar, den 19 januari och 20 april. Den 18 maj genomfördes ett belastningstest av hjärtat som utföll väl.

– Det kunde ha varit slut med mig natten till den 14 januari eller också kunde jag ha blivit liggande som ett paket. Nu fick jag nådatid! Tack Gud för livet, säger Olle.

Johan Sandberg


Förhandlingarna berör Kyrkostyrelsens personal, med undantag av Kyrkans servicecentrals anställda, det vill säga  ungefär 225 anställda.

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen inleder samarbetsförhandlingar. 8.12.2021 kl. 07:46
Det var främst allsångsevenemang som drabbades av de nya restriktionerna.

Coronapandemin. I domkyrkoförsamlingen i Borgå infördes coronapass vid De vackraste julsångerna, något som drog ner på deltagarantalet. Men de som kom visade villigt sina pass vid kyrkdörren. 8.12.2021 kl. 07:35
Biskop Bo-Göran Åstrand försöker tillsammans med biskoparna i de andra stift som drabbas mest av pandemin hitta lösningar inför julfirandet.

Coronapandemin. De nya coronabegränsningarna ställer till det för församlingarna inför jul. 8.12.2021 kl. 07:41

advent. – Det första tecknet på att julen närmar sig är att jag inser att det är så kallt ute att jag måste köpa en mössa som jag sedan kan tappa bort under vintersäsongen, säger Kristian, ”Krippe” Westerling, redaktör på Yle X3M. 26.11.2021 kl. 14:15
Emma Audas väntar med julmusiken tills det blir juldag.

advent. – Det är en helt annan upplevelse att höra julens evangelium när man använt adventstiden till att formulera varför vi längtar efter fredens kung, varför det spelar roll för mig och hela världen att Jesus faktiskt kommer till oss, säger Emma Audas. 25.11.2021 kl. 16:20
Karin Erlandsson har kunnat gå upp i Jomala kyrktorn och göra research för sin bok "Hem".

roman. Karin Erlandsson är aktuell med boken Hem, en historisk roman om Åland. Hon har bland annat gjort research i kyrktornet i Jomala kyrka. 24.11.2021 kl. 09:11
Valdeltagandet uppgick till 91,4 procent.

LAPPO STIFT. Matti Salomäki fick 54,8 procent av de avgivna rösterna i valets andra omgång och valdes till ny biskop i Lappo stift. 23.11.2021 kl. 19:52
Han har jobbat mycket övertid i höst. Men har en skolelev testat positivt en halvtimme före arbetstiden tar slut kan man inte bara spara samtalen till nästa dag.

Coronapandemin. Jonte Wingren jobbar med smittspårning på hälsovårdscentralen i Jakobstad. 23.11.2021 kl. 09:39
– Vid De vackraste julsångerna kollar vi coronapass vid ingången, säger kyrkoherde Mats Lindgård i Borgå.

coronaepidemin. De vackraste julsångerna drabbas av coronabegränsningar i Nyland och Åboland. 19.11.2021 kl. 12:00
Biskop Bo-Göran Åstrand talade på kyrkodagarna på lördagen.

Kyrkodagarna. Idag fick kyrkodagsdeltagarna i Mariehamn lyssna till Kent Wisti och Bo-Göran Åstrand. – När jag knäböjde vid nattvardsbordet för första gången efter en lång paus var mina kinder våta av tårar, sa biskop Bo-Göran Åstrand i sitt kyrkodagstal. 13.11.2021 kl. 14:54
Totalt kommer ungefär 250 personer att delta i kyrkodagarna.

Kyrkodagar. Temat för kyrkodagarna i Mariehamn är ”Fri”. Egentligen skulle kyrkodagarna äga rum ifjol – men på grund av pandemin blev samlingen liten och det blev repris i år. 12.11.2021 kl. 21:41
Magnus och Gunilla Riska har evakuerats från Etiopien till Finland.

etiopien. Lämna landet omedelbart! Meddelandet från utrikesministeriet lämande ingen tolkningsmån. Nu är Magnus och Gunilla Riska tillbaka i Finland medan Evangeliföreningens missionärer evakuerats til Kenya. 12.11.2021 kl. 10:57
Senast år 2023 ska inbesparingarna vara gjorda och budgeten i balans.

SAMARBETSFÖRHANDLINGAR. Kyrkans centralförvaltning måste spara ytterligare nästan en miljon euro, slog kyrkomötet fast igår. Det innebär samarbetsförhandlingar. 12.11.2021 kl. 10:01

livet. Linda Haglund hade tänkt gifta sig tidigt, få en stor familj och bygga ett stort hus i Finland. – Livet för oss på oväntade vägar, säger hon. 11.11.2021 kl. 17:10
Stig-Göran Björkman tror att han fått sin positiva syn på livet från sin mamma.

LIVSGLÄDJE. Stig-Göran Björkman älskar sitt jobb och sina kolleger. Han är kär i Minna sedan 30 år. Och naturen är ytterligare en kärlek. Han lever också med en cancerdiagnos. Men vi måste tänka på annat än att döden står och lurar på oss, säger han. 11.11.2021 kl. 11:45

Kyrkans gemenskap för mig är musiken, säger Catharina von Schoultz.

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32
Jani Edström är pastor, projektarbetare och religionslärare i Helsingfors.

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00
Att arbetet känns gränslöst och att dagarna blir orimligt långa återkommer i många av svaren.

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00
När jag var liten sjöng min mormor psalmer med mig och gick med mig till kyrkan i Borgå.

FÖRSAMLINGSFÖRBUNDET. Ina Laakso tar tillfälligt över Församlingsförbundets verksamhet. – Det är inspirerande och spännande. Jag ser fram emot det – hoppas vi ses! 28.8.2023 kl. 15:02