Vi är nio personer som en gång i veckan sitter i en ring, några uppkrupna i en stor och mjuk soffa, andra på lite hårdare stolar, allt för att hålla säkerhetsavstånd. Trots att det är mitt på dagen är rummet dunkelt av novembervädret utanför. Några stearinljus brinner som en värmande lägereld.
Vi har alla inför mötet läst ett kapitel i Olle Carlssons bok Livsstegen – 12 steg till inre hälsa. När vi träffas delar vi tankar utgående från dagens steg. Det kan handla om maktlöshet, självrannsakan, tacksamhet, eller något annat av de tolv stegen. Eller så delar vi det som känns viktigt just nu. Varje steg leder våra tankar vidare längs en stig av livsfrågor som är aktuella för alla som lever och vill reflektera.
Livsstegen är inte en diskussionsgrupp eller samtalsgrupp utan var och en delar det man vill och de andra lyssnar. Vi kanske inte löser situationer men vi får dela en bit av livets svårigheter och glädjeämnen och det gör gott. Ibland känns det som att himlen är nära och vi slås av hur stark känslan av samhörighet blir då vi delar det som är viktigt för oss.
Tomas Sjödin berättar i en kolumn om hur han möter en arbetskamrat i kafferummet. Båda känner sig modlösa inför alla restriktioner som råder just nu. Delandet av modlösheten gör att livet känns lite ljusare.
Han skriver: ”Att det blir så kan ha att göra med att det är först när vi säger som det är som våra liv på allvar kan kopplas ihop med varandras. Det är där och bara där kraft uppstår.” Det är precis vad vi upplever då vi delar våra tankar i gruppen Livsstegen. Vi berättar om det som är svårt i våra liv, våra utmaningar, våra rädslor och ur berättelserna föds känslan av samhörighet som bär genom hela veckan till nästa träff.