I skrivande stund, i mitten av november, är det påtagligt hur korta dagarna är. På morgonen är det ofta halvmörkt en bit in på förmiddagen och på kvällen blir det snabbt mörkt. Men så har vi dagar när solen visar sig, det piggar upp, samtidigt kan vi konstatera att temperaturen för årstiden är hög, plusgrader långt in i november.
På ett sätt kan vi glädjas åt detta att det är varmt ute och att solen skiner. Uppvärmningskostnaderna för olika typer av fastigheter är lägre och vi behöver inte klä oss i tjocka vinterkläder. Samtidigt är vi också, om vi reflekterar kring detta mera på djupet, medvetna om att allt inte är så som det borde vara, sett ur ett globalt perspektiv.
Klimatförändringen som vi nu ser effekterna av med accelererande fart är ett faktum, det är obestridligt. Jag planterade några äppelträd vid vårt hus i Österbotten på våren, och för en vecka sedan när jag var där hade äppelträden ännu gröna blad, de hade inte gått till vintervila. De förändringar som sker berör inte endast oss människor, förändringarna innefattar hela vår biologiska omvärld, växter, träd, fåglar, fiskar och landlevande djur av olika slag. Från den minsta organism till stora däggdjur. Det är en komplicerad och noga utformad dynamik, samspel och växelverkan som finns nedlagd i den fantastiska Guds skapelse som vi har blivit satta att förvalta.
I första Mosebok får vi läsa om detta: [...] Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” [...]. (1 Mos 1: 26). Vi har fått en viktig uppgift. Har vi lyckats med det uppdrag vi har fått? Men, när mörkret tränger på oss blir också ljuset så väldigt påtagligt när vi är delaktiga i det. Ljuset i denna värld är Jesus Kristus. I evangeliet enligt Johannes läser vi: [...] Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. [...]. (Joh 1: 5).