Esther Kazen ser kyrkans potential att göra världen bättre.
Esther Kazen ser kyrkans potential att göra världen bättre.

Hon vill visa på feminismen i kyrkan

feminism.

Esther Kazen väntade sig att hon tillsammans med kyrkan skulle få kämpa mot orättvisor. I stället har hon många gånger upplevt att hon kämpat mot kyrkan.

12.11.2020 kl. 16:45

– Jag har fokuserat på frågor om kön och sexualitet för att det funnits ett så stort motstånd mot just de frågorna inom kyrkan, säger Esther Kazen.

Hon är svensk frikyrkopastor och driver Instagramkontot Feministpastorn, där hon skriver om bland annat Jesus feministiska strategier, religiösa härskartekniker, onani och om vad feminismen kan lära sig av kristendomen.

Under uppväxten gick hon i kyrkan med sina föräldrar. I adventistförsamlingen där familjen var aktiv fick hon lära sig att världens orättvisor var något som kyrkan skulle arbeta för att minska.

– När man växer upp som kristen i ett samhälle där de flesta andra inte är kristna får man lära sig att inte följa strömmen utan i stället gå mot det man tror är rätt.

Hon talar om det här som den moraliska kompass hon fick med sig från uppväxten i adventistförsamlingen.

– Församlingen där jag växte upp hade ganska högt i tak. Det hade alltid funnits utrymme att ställa frågor och vara kritisk, se saker som inte är så bra som de skulle kunna vara.


Feministpastorn

  • Esther Kazen bor i Stockholm och är pastor i Immanuelskyrkan, en frikyrka ansluten till Equmeniakyrkan.
  • I februari 2017 startade hon instagramkontot feministpastorn som i dag har omkring 22 000 följare.
  • I höst har hennes bok Feministpastorns tro och tvivel kommit ut.

När hon var tjugo flyttade hon till England för att studera teologi. Teologin fängslade henne, men samtidigt var det tufft att upptäcka att många av hennes studiekamrater hade helt andra förväntningar på kyrkan – trots att de kom från samma samfund. Hon vände och vred på sin egen tro, men upptäckte också att det fanns saker i kyrkan som skavde.

– Jag såg allt bra kyrkan kan vara, men jag såg också när vi inte lever upp till vår egen potential. Kyrkan är en fantastisk kraft i samhället, en kraft som faktiskt kan vara delaktig i att göra världen bättre och finnas där för andra. Det ville jag vara med om.

Esther Kazen är pastor i Immanuelskyrkan i Stockholm. Foto: Joel Nilsson

Hon började få syn på orättvisor som drabbade olika människor. Hon intresserade sig för hur kvinnors roll i kyrkan ser ut.

– Jag hittade en obalans, och Jesus har lärt mig att den ska vi försöka räta ut. Men helt plötsligt blev det något som ansågs provocerande eller radikalt. Jag fick också syn på hur många HBTIQ-personer som tagit skada av kyrkan.

Hon får det inte att gå ihop med den kärleksfulla bilden av kyrkan och av Gud som kristna säger sig stå för.

– Det Jesus lärde mig när jag var barn var att vi skulle stå upp för varandra, inkludera den som är svag eller utsatt eftersom alla människor är lika värdefulla.

I början kände hon sig ensam i sitt engagemang för feministiska frågor i kyrkan. Hon som hade växt upp i tron att hon skulle få förändra världen tillsammans med kyrkan upplevde plötsligt att hon mer eller mindre blev tvungen att kämpa mot kyrkan.

– Nu känner jag mig inte lika ensam. Jag har hittat många andra kristna som sagt det här före mig.

Väljer bort debatter

När hennes Instagramkonto började samla många följare insåg hon att hon kunde bli en av de röster som hon själv saknat. Inte för att hon är den första att säga de här sakerna, utan för att hon har människor som lyssnar.

Därför tar hon också ganska lite diskussioner på Instagram med dem som inte håller med henne. Det handlar inte om att hon tror sig ha hittat den slutgiltiga sanningen, utan om att hon vill skapa ett rum där det är tryggt att vara. Med sitt Instagramkonto och sin bok vill hon visa att feministiska diskussioner och sexuella minoriteter redan finns i kyrkan och att de hör hemma där.

– Många saknar en pastor som säger: ”Du hör hemma här, kyrkan är din. Du behöver inte välja bort ditt livs kärlek eller bli någon annan än den du är.” Det viktigaste jag kan göra är att ha någon typ av själavårdande hållning.

Men valet att inte gå in i debatter på Instagram handlar också om att hon behöver använda sin tid och energi till annat.

– Jag hinner och orkar inte allt, jag är tvungen att välja. Det är viktigare att stötta en ung person som kommer till församlingen än att svara på en kristen persons teologiska frågor.

"Inte ens Jesus kunde göra allt – det tror jag är viktigt att komma ihåg."

Hon hänvisar till att kvinnliga präster i Sverige ligger högt upp i utbrändhetsstatistiken.

– En delorsak är att man aldrig är klar, det finns alltid mer att göra. Men till och med Jesus lämnade människor som behövde honom och prioriterade vila och tid med sina vänner. Inte ens Jesus kunde göra allt – det tror jag är viktigt att komma ihåg.

Ifrågasatte regelboken

När Esther Kazen gifte sig som 23-åring föreställde hon sig att äktenskapet skulle vara tills döden skilde dem åt – men två och ett halvt år senare var skilsmässan ett faktum.

Skilsmässan tvingade henne att granska sig själv och fundera över vad hon egentligen förväntade av sig själv och vad hon tror att Gud förväntar sig av henne.

– Att göra rätt enligt regelboken och vara kvar i en relation som inte är hållbar för mig – är det viktigare för Gud än att jag får hitta ett liv och en vardag där jag får byggas upp och blomstra?

I sin bok Feministpastorns tro och tvivel skriver hon att hon skilde sig inte bara från sitt äktenskap utan också från en ohälsosam gudsrelation. Länge hade hon tänkt att det var själviskt att fokusera på sig själv och sin längtan och att hennes uppgift i stället var att hjälpa andra.

– Att leva för andra är en central grej i den kristna tron, att älska andra som sig själv. Men i det ingår också att jag ska älska mig själv. Gud har gett alla ett uppdrag, ett syfte och ett värde. Varför ska jag då stå upp mindre för mig själv än för någon annan?

Den som väljer sin egen väg i kyrkan kan ibland få höra att det är lätt att tro att man själv vet men att Gud har ett större perspektiv.

– Jag tror att det är viktigt att ifrågasätta också det som känns självklart. Om vi tittar på kyrkans historia finns det inget som varit oföränderligt genom alla tider.

Erika Rönngård



Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00
Nu sänds morgonens radioandakt Andrum kl. 9.54 istället för kl. 9.10.

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53
– Vi ska vara mycket försiktiga med att tolka coronapandemin som ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig, säger Björn Vikström.

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 19.7.2020 kl. 00:00
Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00
Eddie Myrskog säger att de fem dygnen på en roddbåt ute på Östersjön förde de fyra vännerna närmare varandra på en nivå han tror är svår att nå på något annat sätt.

extremsport. Att springa 100 kilometer och ro över Östersjön är två saker Eddie Myrskog kan kryssa av sin bucket list – och nästa utmaning är utritad på kartan. Lockelsen ligger i att testa sina gränser och att göra något för andra. 18.6.2020 kl. 13:52
Emma Audas är präst och teolog.
Patrik Hagman är teolog och författare.

Kyrka. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin. 17.6.2020 kl. 08:33
Wolfgang Hermann har bestigit två hinder i form av missbruk.

missbruk. Att bli fri från drogberoendet är inte enkelt. Men för Wolfgang Hermann var det ändå enklare än att blir fri från drogerna än från porren. Han vet vad han talar om, för han har missbrukat både droger och porr. 17.6.2020 kl. 07:00
Nicolina Grönroos är ungdomsarbetsledare i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är Kampens bottenvåning mitt i morgonrusningen.

rasism. "Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker." 16.6.2020 kl. 00:01

Stefan Myrskog hoppas nya läsare ska hitta Nyckeln-webbsidan.

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52
Projektkörer som är aktiva under en begränsad tid passar dagens människor som inte alltid har lätt att förbinda sig en längre tid, konstaterar kantor Camilla Wiksten-Rönnbacka.

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34
Nina Sjölander tycker att arbetet som verksamhetsledare ger väldigt mycket tillbaka.

ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt. 22.3.2023 kl. 18:00
– Vi är upptagna av den fullkomliga döden, säger Hilkka Olkinuora.

eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18