Anna Henning och hennes söners vardag är fylld av jobb, läxor och hobbyer. Men också av enkel samvaro. I och med coronan och distansjobb vann hon två timmar om dagen.

Anna Henning: Att vara förälder betyder inte att man hela tiden måste nå upp till en viss standard

relationer.

Anna Henning är ensam mamma till två pojkar, universitetslektor i socialpsykologi och kyrkligt förtroendevald i Borgå. Hon har lärt sig att fokusera på det som duger i stället för på det perfekta. Tro kan vara en suck uppåt, och föräldraskap en närvaro i vardagen.

11.11.2020 kl. 09:22

Efter en skilsmässa för fyra år sedan blev livet betydligt mer hektiskt för Anna Henning. Hon är mamma till två pojkar som är 11 och 13 år gamla. Hon bor i Borgå och jobbar på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

– Innan vi skilde oss hade vi ett tydligt system, den ena for tidigare på morgonen och den andra kom hem tidigare. Det förändrades helt efter skilsmässan, eftersom min exman bor i Helsingfors och jag bor i Borgå. På det sättet blev jag ensam med vardagspusslet. Men han är tack och lov en aktiv pappa som älskar sina söner och finns där för dem.

De har inte valt ett vecka-vecka-system, utan Anna har barnen hos sig mest. Skilsmässan sammanföll dessutom med ökat ansvar på jobbet.

– Delvis har jag valt bort mig själv och inte haft egna hobbyer. Men jag får mycket styrka av det här att allt har sin tid, från Predikaren. Just nu är min viktigaste uppgift att vara mamma och förstås att sköta mitt jobb.

Dagarna fylls av hushållssysslor, läxor och fotboll.

– Jag har försökt prioritera att vara tillsammans med dem, och det är på bekostnad av vårt hem. Jag har inget toppinrett och städat hem, men jag har tänkt att det är sekundärt. Hellre hinner jag titta på en film eller läsa med dem.

– Coronan har varit helt fantastisk för oss, måste jag säga. I och med att det inte har påverkat mitt jobb överhuvudtaget utan jag har kunnat jobba på distans, och inte behövt åka in till stan, så har jag sparat två timmar om dagen.

Uttrycket "good enough parent" tar bort momentet av att man måste nå upp till en viss standard som förälder. FOTO: ANETTE SUNDSTRÖM

Under coronavåren bestämde hon sig för att hon ska motionera, något hon inte hunnit med ordentligt på flera år.

– Dagligen gick jag en sju kilometers länk i skogen. Och i och med att fotbollen föll bort kunde barnen följa med. För många som inte drabbats ekonomiskt eller blivit sjuka har den här tiden medfört en enorm möjlighet att känna efter vad som är viktigt på riktigt.

En tröst för Anna är uttrycket ”good enough parent” (ungefär: en tillräckligt bra förälder), som en kollega och mentor som är psykolog påmint henne om.

– Jag gör så gott jag kan. Det måste räcka att jag försöker vara närvarande för dem, jag behöver inte vara perfekt.

Hon kan uppleva att hon brister i sitt föräldraskap, om hon blir arg och skriker eller inte bemöter sönerna korrekt i en konflikt.

– Men good enough per se kräver inte att man måste nå upp till en viss standard hela tiden, och det är just det som är befriande med själva uttrycket. Också om jag misslyckas som förälder då och då så kanske det egentligen inte finns tillfällen när jag tycker att jag inte är good enough.

– Så borde man vara bra på att be om förlåtelse om man gått över gränser, där har jag ännu att lära. Det skulle vara viktigt att visa att mamma kan be om förlåtelse, för att också barnen ska kunna det.

Vad gör det svårt att be om förlåtelse?

– Kanske för att jag som person försöker vara kontrollerad och tänka efter före. Jag är inte hemskt impulsiv. Sällan upplever jag att jag går över gränser. Det är kanske inte direkt svårt att säga förlåt, men det blir inte alltid av så där naturligt som man skulle vilja att det blir.

– Tack och förlåt är viktiga ord. Och så försöker jag verbalisera för mina barn att jag älskar dem. Där är deras far väldigt duktig. Jag har en strategi att det inte ska vara förknippat med handlingar, det ska vara kopplat till att du är den du är och att du finns till. Jag hoppas de upplever att de är älskade.

Föräldraskap kan man inte förstå från sidan, konstaterar hon. Och det finns mycket i att ha barn som gör en ödmjuk.

– Föräldraskap förändrar en. Jag har lärt mig med tiden att vi får vara olika, och att barn är olika. Jag har två fullständigt olika barn. Det är inte jag som formar dem, de kommer som egna individer, och jag försöker att inte ha egna planer för hur de borde leva och var de borde landa.

– Tack och förlåt är viktiga ord, säger Anna Henning. FOTO: ANETTE SUNDSTRÖM


EN BLICK UPPÅT

Anna Henning har haft tron med sig sedan barndomen. Efter ett uppehåll i traditionell församlingsaktivitet under studielivet hittade hon tillbaka till Borgå svenska domkyrkoförsamling när hon var hemma med barnen. Hon framförde önskemål om att det skulle skapas mer verksamhet för vuxna och speciellt kvinnor, något som hörsammades av kyrkoherde Mats Lindgård, och därmed var hon med och startade olika grupper för kvinnor.

– Bland annat bastukvällar, kvinnoweekend och bruncher. Jag är glad att det fanns plats för mig så fort jag vände mig till min församling.

Numera är hon viceordförande i församlingsrådet och leder en gudstjänstgrupp. Hennes vardagstro bär henne genom vardagspusslet.

– Nu när det är oerhört hektiskt handlar det ofta om suckar i vardagen. Det är i första hand en trygghet i livet och en kraftkälla som jag ständigt håller kontakt med genom en blick uppåt. Det är inte så att jag aktivt till exempel skulle läsa Bibeln, men jag känner att det räcker just nu, att det får vara så.

Hon har försökt visa på positiva aspekter av församlingslivet för sina pojkar, inte minst genom att vara med på familjeläger.

– De får två olika syner på saken från oss föräldrar. Jag har sagt till dem att jag aldrig kommer att tvinga tro på dem, men att jag själv aldrig skulle ha valt bort tron, och att jag tror att den kan ge dem trygghet i livet.

I vetenskapliga sammanhang har attityden gentemot tro förvånat henne.

– Jag vet om universitetsanställda som vill hålla sin egen församlingsaktivitet hemlig för att attityden många gånger är så hård.

– Man vill på pappret vara tolerant och man vet vad som är korrekt, och vi har regler på väggen om att vi accepterar olika slags sexualitet, etnicitet och religion. Men när det på riktigt kommer till den här religionsbiten finns det så många fördomar mellan raderna som det är okej att uttrycka, saker som man inte skulle uttrycka om sexualitet eller etnicitet, upplever jag.

– Det är inne att vara tolerant, men i inofficiella sammanhang utgår man från att religion inte gäller folk som är där just då. Man har sin bild av vilka de där religiösa är. Det är ett fascinerande socialpsykologiskt fenomen, att man tror att alla tänker som man själv.

Ulrika Hansson
Foto: Anette Sundström



PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00

FÖRSAMLINGSFÖRBUNDET. Ina Laakso tar tillfälligt över Församlingsförbundets verksamhet. – Det är inspirerande och spännande. Jag ser fram emot det – hoppas vi ses! 28.8.2023 kl. 15:02

OVAN I KYRKAN. Här kommer några råd som hjälper dig att inte tro illa om hela kristenheten om prästen säger något dumt. 25.8.2023 kl. 14:44

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53