Den här tiden på året blir min blick lätt dimmig. Det här händer inte bara i år med covid-19, presidentval i USA och många andra händelser som radar upp sig i blickfånget. Händelser som jag inte kan påverka.
Nej, det är så gott som varje senhöst det händer. Jag förlorar fokus och känner hur jag dras med i stress och brådska, och jag tror att jag inte är ensam. Det är så mycket vi alla ska hinna med innan vi vänder bladet till ett nytt år, och i den situationen är det lätt hänt att ”man tappar bort sig” och går vilse.
Jag tror att det var just en sådan dag, då blicken flackade hit och dit, som jag av en händelse kom att fästa blicken på vår ena kyrkobyggnad här i Replots församling. Om man står mitt framför huvudingången utanför Replot kyrka och tittar uppåt längs fasaden ser det röda mot vita knutbräder och utskifte precis ut som en vit pil som pekar uppåt!
Jag log för mig själv när jag såg det. Blicken följde pilens riktning och upp mot himlen. Det är där jag om och om igen behöver påminnas om att fästa blicken!
Ibland stormar det runtomkring oss på olika sätt och från också oväntade håll. Det blir svårt att hålla fokus i allt som sker både i samhället och i vårt eget liv. Ibland är känslan vi går omkring med nära på panikartad. Det är lätt att dras in i omvärldens tempo och glömma bort var det är vi ska sätta vårt fokus.
Men i Replot har vi mitt i byn en konkret påminnelse om var det är bäst att fästa blicken! Med ens lättar dimman och det blir lättare att se klart och stormen omkring mojnar.
