Åsa Dalkarl-Gustavsson tycker det är viktigt att plocka fram olika sidor hos dem vi saknar. – Annars blir vi ju så endimensionella.
Åsa Dalkarl-Gustavsson tycker det är viktigt att plocka fram olika sidor hos dem vi saknar. – Annars blir vi ju så endimensionella.

Åsa Gustavsson fick det tyngsta beskedet: Jag började frysa och skaka

Saknad.

– Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden.

30.10.2020 kl. 13:20

Åsa Dalkarl-Gustavsson och hennes man Ole Gustavsson har som professionella musiker, flöjtister, båda jobbat som lärare vid Musikinstitutet Kungsvägen i Esbo. De hade trevliga planer när Ole, elva år äldre än Åsa, blev sjukpensionär. De skulle satsa på fritidshuset i Vörå, bygga ut lite, ta vara på tiden.

Midsommaren 2015 befann sig Åsa på ett musikläger i Pargas, Ole vistades i torpet i Vörå. Snart skulle de båda vara sommarlediga tillsammans.

– Jag tyckte där i juni att han var väldigt trött, sov mycket och var lite frånvarande. Men han var typisk man och skulle inte till läkare.

Under sista lägerdagen var det något som inte stämde.

Jag fick en så märklig känsla i kroppen.

– Jag fick en så märklig känsla i kroppen. Jag har funderat på det jättemycket efteråt, om man kan känna sådant på sig. Det var som om han ville mig något hela tiden. Jag ringde hela eftermiddagen och kvällen, men fick inte tag på honom.

Åsa ringde deras vuxna son Kasper som studerade och bodde i Jakobstad, men han försökte lugna henne och sa att han säkert glömt telefonen och har den avstängd. Slutligen fick hon tag på sina två systrar som råkade befinna sig i Vörå. Eva, hennes ena syster, lovade att de går över och kollar att allt är okej. Vid det laget var Åsa rejält orolig, men också arg.

– Jag tänkte att sen ska han få höra! Men så ser jag att det är Eva som ringer …

– Hon hann bara säga: ”Nu har det inte gått bra.” Jag sa: ”Men han är inte död, för det kan han inte vara.” Hon sa: ”Jo han är död. Men han ser så fin ut.”

Åsas syster försökte säga att hon måste komma hem.

– Det var kanske någon slags självbevarelsedrift, man kan inte ta in det. Jag sa: ”Jag kan inte komma upp, jag måste jobba.” Min syster är gymnasielärare och van att ta kommandot. Hon sa: Nu ger du telefonen till din chef. Till all lycka så är han militärmusiker och har militärskolning i grunden, vet precis vad du ska göra när det är kris. Han tog över helt.

Han beställde tågbiljetter, och sa att hans dörr är öppen hela natten om hon behöver något. Sedan inleddes den längsta av nätter.

Jag kunde inte gråta, det fanns inga tårar.

– Jag började frysa och skaka, och springa på toaletten. Sova kunde jag förstås inte. Plötsligt skulle jag vara en vuxen människa och veta vad man ska göra när en människa dör, och jag hade ingen aning. Så jag fick panik och satt och googlade vad man gör när någon dör. Jag kunde inte gråta, det fanns inga tårar.

Hon steg upp klockan fem och fick skjuts till tåget.

– Det var en kall sommar 2015. Så plötsligt var det en helt otroligt fin soluppgång.

Det var först när hon satt ensam i första klass på tåget som tårarna kom. Hon dolde sitt ansikte när konduktören kom för att kolla biljetten.

– Och sedan i Tervajoki var Kasper och min syster Eva emot, och då brast det när Kasper var där på tågstationen.


DE SISTA SAMTALEN

Det var en massiv hjärtinfarkt som drabbat Ole.

– Det syntes inga spår av smärtor och han hade inte ens försökt ta sig någonstans.

Och man tror att man ska sitta med och hinna prata om allt.

– Man har alla de där föreställningarna om hur det ska vara när ens nära anhöriga dör. Och man tror att man ska sitta med och hinna prata om allt. Man ska hinna allt det där som de gör på film.

Hon har tänkt på saker som blev osagda.

– Och jag har haft dåligt samvete, för när jag skulle fara på läger var jag på något sätt så stressad så jag var kanske inte världens snällaste människa.

Men av olika anledningar blev det flera långa samtal innan Ole dog, trots att han inte var typen som ständigt ringde och småpratade.

– Han hade missförstått och trodde jag skulle komma en dag tidigare. Han var besviken, men jag sa: Det är bara till i övermorgon, vi ses ju snart. Vi pratade länge på telefon. Han hade också pratat länge med Kasper. Och min mamma hade råkat vara in dit och han hade pratat länge med henne också, och berömt både mig och Kasper. Det fanns något positivt i det som jag klamrade mig fast vid.


POLISSAK OCH LÅNG VÄNTAN

När man inte dör på sjukhus blir det automatiskt en polissak och den döda obduceras. De anhöriga får se den döda först efter obduktionen.

– Det där är en sak som jag inte alls kan fatta. Varför ska det vara på det sättet?

Obduktion kräver tid.

– Hur hemskt det än låter så samlar de många döda från Österbotten i en stor bil, och sedan transporteras de till Tammerfors för obduktion. Döden är inte personlig längre utan en institution.

Obduktionsköerna är långa, men de lovade att den skulle göras inom en vecka.

– Jag tycker det är omänskligt att man inte får se den som dött före obduktionen. Det sätter så djupa spår hos anhöriga. Jag har pratat väldigt mycket om det här, för om jag berättar om det kan det möjligen hjälpa någon annan.

– För mig och Kasper hade det varit viktigt att få se honom före obduktionen. Efter en obduktion är kroppen så förändrad, utseendet och hudfärgen.

En annan sak som gjort saker tyngre är att det dröjde ett och ett halvt år innan obduktionsrapporten kom.

– I ett och ett halvt år ska du tänka att när har jag det där brevet i tamburen när jag kommer hem från jobbet.

Dessutom var rapporten endast på finska.

– Så ska man fundera: ”Har jag förstått det här rätt?” och googlar konstiga sjuktermer.

Den stora tystnaden

– När tystnaden kommer efter begravningen, det är då det börjar, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson.

Hon bodde i Vörå resten av semestern.

– På morgnarna steg jag upp, sedan gick det kanske en timme och så var det bara att konstatera att jag orkar inte vara uppe, och gå och lägga sig igen. Det var en enorm trötthet som inte går att förklara.

– Jag hade mist min koncentrationsförmåga och förmågan att läsa. Jag kunde sitta med en tidning eller en bok, men jag förstod inte vad som stod där.

Hennes korttidsminne svek och hon fick hela tiden ha med sig papper och penna att skriva ner saker på.

Och det var så ångestfyllt när Kasper och jag skulle gå till butiken för första gången.

– Och det var så ångestfyllt när Kasper och jag skulle gå till butiken för första gången. Jag tänkte: Hur kan alla vara som vanligt? Det här stämmer inte.

Hon märkte också hur svårt många har att bemöta den som sörjer. Vissa skrattade av nervositet, andra började genast berätta om vad de själva upplevt.

– Jag stod där och tänkte, det här orkar jag inte engagera mig i.

– Man behöver inte göra så mycket. Det bästa är de som bara kramar eller tar det lugnt.

Efter sommaren åkte de tillbaka hem till Esbo. Kasper skulle jobba en tid i Helsingfors. De borde ha varit tre i bilen.

– Att köra ner och bara ha med ett foto på den här mannen du har levt med. Det var ofattbart. När vi var framme kände jag mig fruktansvärt rotlös. Vad gör jag här?

Åsa Dalkarl-Gustavsson har alltid tyckt om allhelgona. – Jag tänder ljus hemma.

Vilka små saker i vardagen saknar du?

– Sällskapet, att diskutera, att den andra finns där. Vi arbetade ju ihop så länge och diskuterade ofta arbetssaker. Och så saknar jag mannen som ringer till bilverkstaden när bilen är sönder, säger hon roat.

Hurdan var Ole?

– Han var lugn, lite tillbakadragen och introvert. Han var inte den som satt i centrum av ett sällskap. Han var analytisk och intellektuell. En väldigt snäll människa. En av hans kollegor och vänner hade skrivit på kortet till begravningsbuketten att han var den sanna humanisten.

– Och sen var han envis, och väldigt länge arg om han blev arg, säger hon och skrattar.

Det är bra att sådant kommer fram också.

– Det är bra att sådant kommer fram också, annars blir vi ju så endimensionella.


MUSIK FÖR OROLIGA SJÄLAR

Fem och ett halvt år efter att Ole dog säger Åsa:

– Det är egentligen nu som det har kommit en framtidstro, livet ter sig positivt.

– Trots allt kommer det något ur sorgen också. Man växer alltid som människa.

Hon packar nu för att flytta från det gemensamma hemmet till en radhuslägenhet i Köklax.

– Det är tungt att rensa bort saker, men mitt hem ska inte vara ett museum.

På allhelgona stannar hon hemma.

– Jag har alltid tyckt om allhelgona. Det är en fin tid på hösten och en lugn helg. Jag tänder ljus hemma.

Hon trodde ett tag att musiken hade lämnat henne.

– Efter Oles död sa jag: Jag ska aldrig mera spela flöjt.

Men så småningom kom hon igång, tio minuter om dagen. Musiken blev också hennes sätt att kommunicera med Ole. Nu har hon utarbetat en tvärkonstnärlig konsert som heter ”Musik för oroliga själar”, som framförs i Esbo domkyrka den 30 oktober.

– Det blir diktläsning, musik, akrobatik och dans.

– Det här projektet har varit ett sätt att bearbeta det som hänt. Och jag ville göra det mer allmänt, inte bara rikta mig till dem som mist någon. För det finns många oroliga själar i dessa tider.

KONSERTEN MUSIK FÖR OROLIGA SJÄLAR

Konsert i Esbo domkyrka fredag 30.10 kl. 19.

Tvärkonstnärlig och tvåspråkig satsning, med musik, dikt och dans i en meditativ blandning.

Fritt inträde, kollekt till Kyrkans Utlandshjälp.

Arrangörer är Esbo svenska församling, Espoon tuomiokirkkoseurakunta, Svenska kulturfonden.

Ulrika Hansson



Indien finns på plats 10. Hindunationalismen innebär att våld mot kristna och andra minoriteter inte stoppas av myndigheterna.

World Watch List. Förföljelsen av kristna ökar, blir mer utbredd och fler dödas, enligt World Watch List 2019. Antalet länder där kristna utsätts för extrema eller allvarliga förföljelser för sin tros skull räknas nu till 73, mot 58 för ett år sedan. 16.1.2019 kl. 16:18
Björn Vikström vill utreda Engströms insändare.

diskussionsklimat. Daniel Norrback, kyrkoherde i Kristinestad, väckte i en diskussion på Facebook uppmärksamhet med anledning av kommentarer om homosexuella. I en debattartikel i tidningen Syd-Österbotten uttrycker Markus Engström, kaplan i samma församling, sitt stöd för Norrback. Engströms formuleringar ogillas av biskop Björn Vikström och i en kommentar säger han att domkapitlet i Borgå stift kommer att ”reagera och utreda saken”. 15.1.2019 kl. 18:32
Harry S Backström

biskopsval . På måndag eftermiddag lämade också Harry S Backströms valmansförening in sin undersstödslista för biskopsvalet. Backström blir den formellt fjärde kandidiaten. 14.1.2019 kl. 15:49
Lisa Enckell är kandidat i biskopsvalet.

biskopsval. På onsdagseftermiddagen lämnades också Lisa Enckells stiftelseurkund in till domkapitlet i Borgå. Hon blev därmed den tredje officiella kandidaten i vårens biskopsval. 14.1.2019 kl. 15:44
Bo-Göran Åstrand

biskopsval. Bo-Göran Åstrands är den andra officiella biskopskandidaten. Understödslistan till domkapitlet på måndag förmiddag. 14.1.2019 kl. 11:43
Bo-Göran Åstrand

biskopsval . Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling, Bo-Göran Åstrand är den fjärde kandidaten i biskopsvalet i Borgå stift. 7.1.2019 kl. 10:47
Sixten Ekstrand är direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet.

biskopsval. Sixten Ekstrands kandidatur i biskopsvalet bekräftades på fredagen när hans understödare lämnade in stiftelseurkunden till domkapitlet. 4.1.2019 kl. 15:19
Carla Ihatsu jobbar som vaktmästare i Finlands antagligen mest fotograferade byggnad, Helsingfors domkyrka. På domkyrkotorget breder den glittrande julmarknaden ut sig.

Stämning. Tidigt på julaftons morgon står hon i en tyst domkyrka och stryker altardukar. ”Det är bästa stunden på dagen”, säger vaktmästare Carla Ihatsu. 21.12.2018 kl. 11:32

kaplansval. Med en rösts marginal valdes Ann-Mari Audas-Willman till ny kaplan i Närpes församling. Kyrkofullmäktige förrättade valet. 20.12.2018 kl. 23:09
Janette Lagerroos firar julafton i Hitis.

skärgård. När juldagsmorgon glimmar är åtminstone prästen vaken – också i skärgården. 20.12.2018 kl. 14:06

biskopens julhälsning. Vem kan vi lita på? Den frågan ställs vi allt oftare inför idag när vi försöker skilja på vad som är tillförlitliga nyheter och vad som är medveten förvrängning av fakta. 24.12.2018 kl. 09:00
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling.

samkönad vigsel. Johannes församling i Helsingfors öppnar sina kyrkor för vigsel av samkönade par. Beslutet fattades på fredagen av församlingsrådet. 14.12.2018 kl. 19:21
Ann-Mari Audas-Willman söker sig bort efter nästan åtta år i Solf.

Solf. Ann-Mari Audas-Willman, kyrkoherde i Solf, lämnar församlingen i början av nästa år. 14.12.2018 kl. 16:29
Martina Harms-Aalto är ny förtroendevald i Johannes församling.

nyvald. Martina Harms-Aalto vill jobba för en församling som har högt till tak, låg tröskel och inget skräp som sopats under mattan. 14.12.2018 kl. 13:35
Johan Terho försökte fly tröttheten genom att byta jobb. Men när väggen kom emot märkte han att han saknat att vara församlingspräst.

utmattning. Att stiga upp och gå till jobbet var en omöjlighet. Först var skamkänslan stark. I dag vet Johan Terho att han lärde sig något viktigt om vem han själv är. 13.12.2018 kl. 16:21

Helsingfors. Den vacklande ekonomin i Matteus församling i Helsingfors blir inte bättre av att svenska församlingar i huvudstaden fusioneras. Driv på att höja skatte­öret i stället, föreslås i en rapport till domkapitlet. 6.10.2022 kl. 15:04
Johanna Holmäng bor i Forsby, men kring tio dagar i månaden arbetar hon i Umeå.

FÖRLOSSNING. Redan som sjuåring visste Johanna Holmäng att hon ville bli barnmorska. Hennes jobb är hennes kall. Varje dag möter hon stor förväntan, men vissa gånger också bottenlös förtvivlan. – Ibland måste jag gå från sorgens rum in i glädjens, då är det inte lätt att hålla masken, säger hon. 28.9.2022 kl. 13:31
Jonas Ahlforn ser kyrkans
styrka i att möta människor i kris, för kyrkan har redan reflekterat över de stora livsfrågorna.

PREPPERPRÄST. När Sverige inte hade ett enda stridsflygplan att sända upp då Ryssland övade kärnvapenanfall gick det upp för prepperprästen Jonas Ahlforn i Örebro att det inte räcker att bunkra upp toalettpapper som förberedelse för en samhällskris. 29.9.2022 kl. 11:00
Prästerna Mari Puska (t.v.) och Malena Björkgren vid synodalmötet i Åbo. Biskop Bo-Göran Åstrand talade till 180 präster om folkkyrkan i förändring

BORGÅ STIFT. Efter pandemin har det varit svårare att få till dop. Begravningar och minnesstunder har förändrats. Vid prästernas synodalmöte i Åbo sade biskop Bo-Göran Åstrand att kyrkan inte blir som förut – också dess särställning som folkkyrka ifrågasätts nu i riksdagen. 29.9.2022 kl. 00:00
När de skrev om sitt liv upptäckte Mårten och Kjell Westö nya saker om varandra.

SYSKON. Kjell Westö och Mårten Westö är bröder, författare och spelar i samma band. De har ärvt ett depressivt stråk, men hanterar det på olika sätt. Den ena är intensiv, den andra är lugn. Den ena ber ibland, den andra köpslog en gång med Gud och blev avslöjad som spelare. 28.9.2022 kl. 10:38