Monica Borgmästars och Helena Häggblom har diskuterat sorg i församlingens grupp.

I sorgens gemenskap får alla känslor rum

sorgegrupp.

De första gångerna Helena Häggblom åkte hem från församlingens sorgegrupp rann tårarna hela vägen hem. I sorgegruppen delar man sorg och förtvivlan, men också glädje och hopp.

29.10.2020 kl. 16:48

Helena Häggblom från Munsala miste sin man i februari 2019, efter 45 års äktenskap. Hon samlade mod och åkte ensam till församlingens sorgegrupp, trots att hon inte kände någon där.

– Det är jag tacksam för. Efter de första gruppträffarna rann tårarna hela vägen hem. Att bearbeta sorgen tillsammans med andra löste upp något i mig. Sorgen såg olika ut för oss alla, men ändå hade vi något gemensamt, säger hon.

Varje träff hade olika teman, och alla teman gav henne något, berättar Helena Häggblom.
– Vi kom varandra nära i gruppen. Det hände ofta att vi stod kvar och pratade länge utanför när träffen var slut.

Hon tyckte gruppen kändes trygg.
– Till en början var vi ju främmande för varandra, till slut blev vi vänner. Jag är inte väldigt öppen som person, men det kändes bra att dela med sig i gruppen.

Diakoniarbetaren Monica Borgmästars i Nykarleby församling berättar att ledordet för sorgegruppen har varit att det inte finns någon mall för hur det ska vara – alla får komma precis med den sorg de har, sådana de är.

– Det vanliga är att de som kommer är änkor eller änklingar, men det kommer också sådana som sörjer någon annan nära.

Det som sägs i gruppen stannar där, och man får berätta det man är bekväm med.

– Vissa vill dela mer, andra vill dela mindre, och någon kanske inte vill dela någonting alls.

Monica Borgmästars påpekar att våra relationer kan se väldigt olika ut – en del har kanske levt i väldigt harmoniska äktenskap, medan andras inte varit lika harmoniska – ändå är alla lika välkomna till gruppen med sin individuella sorg.

– Det är de som kommer till gruppen som är experter på sorg, ingen annan kan säga hur det känns. Jag är jätterädd för att pladdra eller komma med förnumstiga råd!

Med risk för att vara förnumstig brukar hon ändå komma med några råd, eller snarare frågor.
– Jag brukar fråga: Äter du ordentligt? Rör du på dig? Sover du?

En annan sak hon brukar säga är att alkoholen är en lömsk vän.
– Den är en effektiv ångestdämpare, men i längden ställer den till med otroligt mycket elände.

Hon säger att gruppgemenskapen inte kan forceras fram, men ofta känner hon av en värme som är svår att klä i ord.

– Sorgen kan vara bottenlös och förtvivlan stor, men ändå kan man känna av ett stort ”trots allt”. Man ser många leenden och märker att det finns samhörighet och hopp.

En annan byggsten är att gruppen bärs av ett kristet hopp.
– Ingen frågar efter någons tro och vi predikar inte, men vi vill visa på det hoppet.

På grund av coronasituationen skjuts gruppstarten fram. Nästa Sorgegrupp planeras köra igång i januari 2021. Följ med församlingsannonseringen för mer info!

Sofia Torvalds



FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapets verksamhetsledare Rolf Steffansson säger upp sig och flyttar till Fuengirola på spanska solkusten. Där blir han pastor i den finska församlingen från den 1 september. 2.3.2023 kl. 16:37

kyrkolagen. Efter närmare 18 års förarbete hann den avgående riksdagen godkänna den nya kyrkolagen på torsdagen. Det var med minsta tänkbara marginal. På fredagen var den sittande riksdagen klar med sin mandatperiod och reste hem för valpaus. 3.3.2023 kl. 14:00

riksdagsvalet. Kyrkan hörde partiledarna i Helsingfors. Sannfinländarnas Sebastian Tynkkynen profilerade sig på sin kant. Kyrkan är ”rödgrön” och ställer ledande frågor i samhällsdebatten, ansåg han. 1.3.2023 kl. 15:31

pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet