– Det känns lite som att ju mindre jag jobbar, desto mer räddar jag världen, säger Maria Österåker.

Våra jag borde få synas i livet och i döden

korsholm.

Maria Österåker skriver för att leka med idéer och tankar. En tanke hon lekte med var den om begravningar – varför såg de alla så likadana ut?

29.10.2020 kl. 12:27

Maria Österåker är ekonomie doktorn som blev självhushållande författare. För ungefär tio år sedan arbetade hon som företagsutvecklare och blev själv inspirerad att starta eget. Nu föreläser hon, skriver böcker och jobbar med lite olika projekt.

– Idag jobbar jag ganska lite, och jag jobbar med sånt jag tycker är roligt.

När familjen Österåker började satsa på självhushållning var målet just att kunna jobba mindre. Det ville de ta reda på: hur lite pengar klarar man sig med? Idag har miljöperspektivet blivit viktigare. Att inte köpa så mycket utan fixa en del själv känns mer hållbart.

– Det känns lite som att ju mindre jag jobbar, desto mer räddar jag världen. Jag konsumerar mindre, jag är mindre stressad och jag kör mindre bil.

Det handlar också om ens egen hållbarhet.

– Hur lever man ett liv där man orkar hålla ihop både fysiskt och psykiskt? Där är att jobba mindre och leva lugnare jätteviktigt för mig.

Maria Österåker

  • Bor på landet i Veikars, Korsholm och praktiserar självhushållning.
  • Till familjen hör man, tre barn och en hund.
  • Ekonomie doktor, jobbar idag som författare och föreläsare

– Att skriva böcker är inget jag känner att jag måste få göra. Det jag tycker om är egentligen att leka med idéer och få nya tankar.

Maria Österåkers författarskap omfattar väldigt olika ämnen. Temat för en av hennes böcker – Ingen är den andres lik – är begravningar.

Hon satt och pratade med en god vän, vars mamma nyligen dött. Det fick henne att fundera på hur vi människor idag gärna betonar personlighet och individualitet. Men sedan, när människan dör, är ramarna – vad man får, inte får och brukar göra – ganska strikta. De påverkade även henne, som annars är ganska obrydd om vad andra tycker.

– När det kommer till begravningar och när man ska till kyrkan, då blir jag nästan liten på nytt. Jag ringer mamma och frågar: Kan man ha det här på sig?

Hon tyckte kontrasten var spännande.

– När vi betonar att man ska vara sitt eget jag, då borde det ju få synas i allt: både i livet och döden.

När någon dör är tiden ofta knapp, det är en mängd beslut som måste fattas och anhöriga kanske inte har orken att fundera på alla alternativ.

– Det blir kanske för enkelhetens skull att man går till en begravningsbyrå, och väljer nästan som från en katalog.

För boken gav hon till exempel en keramiker i uppgift att formge urnor. Varför inte ha en poet att skriva en dikt, snickra en egen kista, rita en egen annons?

– Varför ser alla begravningsannonser ut på samma sätt egentligen?

"Egentligen kan man ju se att ju mer vi vågar göra annorlunda, desto mer är det en kärlekshandling och en omtanke om den som fanns."


Hon samlade också
människors berättelser om begravningar. Ett par av dem gjorde stort intryck på henne.

Dels var det berättelsen om barnen som fick rita och skriva hälsningar på sin pappas kista.

– När man hör det låter det egentligen så självklart. Varför ska man inte göra så?

Vid en annan begravning slängde den avlidnes barnbarn som en sista gåva ner en kvällstidning och en snusdosa i graven.

– När jag hörde det fick jag en lite olustig känsla. Jag visste inte hur jag skulle reagera.

Vid närmare eftertanke kändes det bara fint: att välja någonting som var starkt förknippat med deras morfar, det han behövde få med sig på sin resa.

– Det är så intressant hur vi tolkar att det kanske är finare och mer kärleksfullt att slänga ner en anonym ros. Egentligen kan man ju se att ju mer vi vågar göra annorlunda, desto mer är det en kärlekshandling och en omtanke om den som fanns.

Idag pratar vi kanske mer frimodigt om saker man inte pratade om tidigare. Samtidigt är vi mer distanserade från döden: det är färre som sett en död eller döende människa.

– Vi är väldigt duktiga på att tänka att vi lever i evighet.

Maria Österåker tänker att vi kunde passa på att prata lite mer om döden i stunder när allt är bra och ingen ska dö.

– Jag har faktiskt börjat ställa mina föräldrar och min morfar frågor som: Vill du bli kremerad eller kistbegraven? För när jag började tänka efter så visste jag inte det ens om min man, vad han ville. Och jag kan tänka att det är en stor sak sen när någon dör, man vill inte gå emot deras vilja.

Till hennes allhelgonahelg hör att åka till begravningsplatsen när det blivit mörkt, och tända ljus på släktingarnas gravar. Hon berättar att när hennes farmor och farfar ännu levde förvarnade hon dem om att hon inte skulle besöka graven så ofta. ”Bli inte ledsna om ni märker det, jag tänker nog på er i alla fall”, sa hon.

– De sa: “Nej, nej, vad skulle du behöva dit och göra.” Det känns bra, vi har en sån deal. Så jag åker väldigt sällan till graven, men på allhelgona åker jag.

Emelie Wikblad



SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22

JULHÄLSNING. Plötsligt bara hände det. Jag hade kommit in på domkapitelsgården här i Borgå. Jag hade bråttom med en arbetsuppgift och det hade börjat skymma. Den korta biten av stenläggning på gården hade blivit glashal. Jag snubblade och föll raklång med ansiktet mot marken. Det blev svart. 21.12.2024 kl. 16:41

protest. För vissa är Uppenbarelseboken kanske Bibelns mest motbjudande bok. Andra får något lystet i blicken då de pratar om odjurets märke och de yttersta tiderna. Forskaren Mikael Tellbe tror att Uppenbarelseboken egentligen är en bok av tröst, som manar till protest – mot materialism, rasism och konsumism. 1.1.2025 kl. 08:00

UTNÄMNING. Jakobstads svenska församlings kantor Lisen Borgmästars har tilldelats titeln director cantus. Borgmästars erhöll titeln i samband med kören Cantates julkonsert i Pedersöre kyrka på lördagskvällen. Cantate är en av de körer som Borgmästars dirigerar. 21.12.2024 kl. 19:14

FINLANDS SJÖMANSKYRKA. Elefteria Apostolidou från Borgå stift blir Finlands Sjömanskyrkas präst i Tyskland. Hon blir stationerad i Frankfurt och ledande präst i arbetet. 17.12.2024 kl. 16:01

julfirande. Olyckligtvis har siffrorna i telefonnumret där du kan anmäla dig till julaftonens firande kastats om i papperstidningen. Här hittar du rätt nummer: 050 568 65 98. 16.12.2024 kl. 12:07

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49