– Det känns lite som att ju mindre jag jobbar, desto mer räddar jag världen, säger Maria Österåker.

Våra jag borde få synas i livet och i döden

korsholm.

Maria Österåker skriver för att leka med idéer och tankar. En tanke hon lekte med var den om begravningar – varför såg de alla så likadana ut?

29.10.2020 kl. 12:27

Maria Österåker är ekonomie doktorn som blev självhushållande författare. För ungefär tio år sedan arbetade hon som företagsutvecklare och blev själv inspirerad att starta eget. Nu föreläser hon, skriver böcker och jobbar med lite olika projekt.

– Idag jobbar jag ganska lite, och jag jobbar med sånt jag tycker är roligt.

När familjen Österåker började satsa på självhushållning var målet just att kunna jobba mindre. Det ville de ta reda på: hur lite pengar klarar man sig med? Idag har miljöperspektivet blivit viktigare. Att inte köpa så mycket utan fixa en del själv känns mer hållbart.

– Det känns lite som att ju mindre jag jobbar, desto mer räddar jag världen. Jag konsumerar mindre, jag är mindre stressad och jag kör mindre bil.

Det handlar också om ens egen hållbarhet.

– Hur lever man ett liv där man orkar hålla ihop både fysiskt och psykiskt? Där är att jobba mindre och leva lugnare jätteviktigt för mig.

Maria Österåker

  • Bor på landet i Veikars, Korsholm och praktiserar självhushållning.
  • Till familjen hör man, tre barn och en hund.
  • Ekonomie doktor, jobbar idag som författare och föreläsare

– Att skriva böcker är inget jag känner att jag måste få göra. Det jag tycker om är egentligen att leka med idéer och få nya tankar.

Maria Österåkers författarskap omfattar väldigt olika ämnen. Temat för en av hennes böcker – Ingen är den andres lik – är begravningar.

Hon satt och pratade med en god vän, vars mamma nyligen dött. Det fick henne att fundera på hur vi människor idag gärna betonar personlighet och individualitet. Men sedan, när människan dör, är ramarna – vad man får, inte får och brukar göra – ganska strikta. De påverkade även henne, som annars är ganska obrydd om vad andra tycker.

– När det kommer till begravningar och när man ska till kyrkan, då blir jag nästan liten på nytt. Jag ringer mamma och frågar: Kan man ha det här på sig?

Hon tyckte kontrasten var spännande.

– När vi betonar att man ska vara sitt eget jag, då borde det ju få synas i allt: både i livet och döden.

När någon dör är tiden ofta knapp, det är en mängd beslut som måste fattas och anhöriga kanske inte har orken att fundera på alla alternativ.

– Det blir kanske för enkelhetens skull att man går till en begravningsbyrå, och väljer nästan som från en katalog.

För boken gav hon till exempel en keramiker i uppgift att formge urnor. Varför inte ha en poet att skriva en dikt, snickra en egen kista, rita en egen annons?

– Varför ser alla begravningsannonser ut på samma sätt egentligen?

"Egentligen kan man ju se att ju mer vi vågar göra annorlunda, desto mer är det en kärlekshandling och en omtanke om den som fanns."


Hon samlade också
människors berättelser om begravningar. Ett par av dem gjorde stort intryck på henne.

Dels var det berättelsen om barnen som fick rita och skriva hälsningar på sin pappas kista.

– När man hör det låter det egentligen så självklart. Varför ska man inte göra så?

Vid en annan begravning slängde den avlidnes barnbarn som en sista gåva ner en kvällstidning och en snusdosa i graven.

– När jag hörde det fick jag en lite olustig känsla. Jag visste inte hur jag skulle reagera.

Vid närmare eftertanke kändes det bara fint: att välja någonting som var starkt förknippat med deras morfar, det han behövde få med sig på sin resa.

– Det är så intressant hur vi tolkar att det kanske är finare och mer kärleksfullt att slänga ner en anonym ros. Egentligen kan man ju se att ju mer vi vågar göra annorlunda, desto mer är det en kärlekshandling och en omtanke om den som fanns.

Idag pratar vi kanske mer frimodigt om saker man inte pratade om tidigare. Samtidigt är vi mer distanserade från döden: det är färre som sett en död eller döende människa.

– Vi är väldigt duktiga på att tänka att vi lever i evighet.

Maria Österåker tänker att vi kunde passa på att prata lite mer om döden i stunder när allt är bra och ingen ska dö.

– Jag har faktiskt börjat ställa mina föräldrar och min morfar frågor som: Vill du bli kremerad eller kistbegraven? För när jag började tänka efter så visste jag inte det ens om min man, vad han ville. Och jag kan tänka att det är en stor sak sen när någon dör, man vill inte gå emot deras vilja.

Till hennes allhelgonahelg hör att åka till begravningsplatsen när det blivit mörkt, och tända ljus på släktingarnas gravar. Hon berättar att när hennes farmor och farfar ännu levde förvarnade hon dem om att hon inte skulle besöka graven så ofta. ”Bli inte ledsna om ni märker det, jag tänker nog på er i alla fall”, sa hon.

– De sa: “Nej, nej, vad skulle du behöva dit och göra.” Det känns bra, vi har en sån deal. Så jag åker väldigt sällan till graven, men på allhelgona åker jag.

Emelie Wikblad



ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47

FMS. "Det finns betydande nedskärningar i utvecklingssamarbetet i programmet, och vi är oroade över hur dessa kommer att påverka situationen för världens fattigaste." Det skriver FMS i ett pressmeddelande. 28.6.2023 kl. 13:55

olycka. En olycka inträffade i måndags i samband med Seinäjoki församlings barnläger. Olyckan skedde då ett barn simmade. Idag kom sorgebudet att barnet dött. 22.6.2023 kl. 14:55

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Rysslands anfallskrig och strävan efter rättvisa och hållbar fred blev ett av huvudtemana under mötet. 22.6.2023 kl. 11:28

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Analys. I Indien har det hinduistiska religionsprogrammet ghar whapsi lett att förtrycket av landets över 100 miljoner kristna ökar, skriver Torsten Sandell i en analys. Han hade en unik möjlighet i februari att besöka den underjordiska kyrkan i Uttar Pradesh. 27.5.2024 kl. 10:51

kyrkoherdeinstallation. När Yvonne Terlinden installerades till sin tjänst i Karis idag var den sol ute och sol inne. "Vi gratulerar församlingen till en vis och ödmjuk kyrkoherde", sa en gäst. 26.5.2024 kl. 16:31

INGERMANLANDS KYRKA. Kollekter till Ingermanlands kyrka i Ryssland är förbjudna, anser den finländska åklagarmyndigheten. Kyrkan har omkring 100 vänförsamlingar i Finland. 17.5.2024 kl. 19:00

kyrkostyrelsen. Martina Harms-Aalto från Helsingfors blir Borgå stifts nya ledamot i Kyrkostyrelsens plenum. 16.5.2024 kl. 16:23