Josefin Silén hade tänkt bo kvar i Sverige ett tag – men möjligheten att stå på scen som Mary Poppins kunde hon inte tacka nej till.

Josefin Silén: Att alltid vara cool och stark – det kan bli så fruktansvärt tråkigt

teater.

När Josefin Silén står på musikalscenen i Mary Poppins gestalt är hon sval, lätt bitsk och värdig. Men i verkliga livet har hon insett att det är fruktansvärt tråkigt att alltid vara cool och stark.

14.10.2020 kl. 18:20

Det finns ingen plats där man blir så trött på muminskämt, säger Josefin Silén om sina studieår i Sverige. Samtidigt var det framför allt åren vid Högskolan för scen och musik i Göteborg som formade henne till den hon är idag.

– Som finlandssvensk är det ändå lite som att komma hem – vi är ju uppvuxna med den rikssvenska kulturen. Så fort jag stiger av planet börjar jag tala rikssvenska, så i Sverige inser folk inte att jag är finlandssvensk. På slutet fick jag en liten Göteborgsaccent, så många trodde jag var från västkusten.

Du har återvänt till Finland, först för en roll som Esmeralda i Tampereen teatteris uppsättning av Ringaren i Notre-Dame, nu som Mary Poppins på Svenska teatern. Hur känns det att vara här?

– Konstigt, för jag trivdes jättebra i Sverige och hade tänkt stanna där ett tag till. Men de erbjudanden jag fick här var inget man tackar nej till. Jag tror att man ibland har en idé om vart man ska i livet, sedan händer något annat – och det visar sig att det var precis det som behövdes.

Du har förberett dig på rollen som Mary Poppins bland annat genom att läsa Travers Mary Poppins-böcker. Hurdan är Mary egentligen?

– Det har varit ett fantasifullt och kreativt arbete att bestämma hurdan hon är. Jag pratade med Markku (regissör Markku Nenonen) om att hon absolut inte får bli alldaglig eller vardaglig. Hon måste ha en värdighet, en integritet. Eftersom Mary kan kännas lite hård var det viktigt för mig att få fram att hon ha goda avsikter och ett gott hjärta.

Är Mary Poppins ensam? Hon kommer in i en kaotisk familj och blir fäst vid den, men i slutändan måste hon lämna den.

– Jag ser henne som den goda häxan eller som en slags skyddsängel. Hon är inte helt mänsklig, men hon har en mänsklig sida. Tid och rum existerar på ett annat sätt för henne än för oss. Hon är den konstanta, medan allt annat förändras. Det kan kännas ensamt.

Har du själv haft en kärleksfull men sträng mormor/farmor som du kunnat spegla rollen i?

– Både min egen mamma och min moster, faktiskt! De är Helsingforsdamer, men under ytan fyllda av liv och fantasi.

Har du personlighetsdrag som påminner om Mary Poppins?

– Kanske den bitska humorn! Mitt sätt att trösta människor är att jag försöker hitta lösningar, för det är så jag tröstar mig själv. Det kan uppfattas som hårt ibland. Jag har blivit bättre på att inse att ibland är det inte en lösning man behöver, utan att få sitta med saker tillsammans.

Är du en person som brukar se glaset som halvfullt eller halvtomt?

– Jag har insett att jag egentligen är optimist. Jag är lite av en perfektionist och kontrollfreak, den som tänker: bara jag jobbar tillräckligt hårt löser det sig. Men så kom coronaepidemin – ingen kan jobba sig igenom den! Jag har hittat en acceptans för att saker är som de är.

Är du en känslig person?

– Ja, det är jag. Jag har varit en människa som bitit ihop fruktansvärt hårt under mitt liv, men under min utbildning hade vi en klass och en lärare som på ett genialiskt sätt kunde lirka ut saker ut mig. Ju mer du har tillgång till dina känslor, desto rikare kan du vara på scen. Att alltid vara cool och stark – det kan bli så fruktansvärt tråkigt.

– Det var underbart att hitta känsligheten som en styrka i mig själv, både som skådespelare och som människa. Jag gråter minst en gång i månaden och det känns som en total utrensning. Vi bär alla på mikroaggressioner och mikrosorger som vi inte kan agera på – då skulle det ju bli kaos. Men de sorgerna och aggressionerna försvinner inte, och det är viktigt att hitta något sätt att få ut dem.

Josefin Silén

  • Uppvuxen på Sommaröarna, Esbo. Bor idag i Tölö i Helsingfors med sin pojkvän, som också är med i Mary Poppins-ensemblen.
  • Familj: Pojkvän, mamma, pappa, syster, bror och brorsdotter.
  • Tycker om att yoga och vara ute i naturen.
  • Drömmer om att få stå på en musikalscen i London. Drömmer också om lycka och förnöjsamhet.
Text och foto: Sofia Torvalds



JOHANNES FÖRSAMLING. – Nu sitter skägget löst! säger Johan Westerlund, Helsingforskyrkoherden som odlade ett coronaskägg för att han ändå bara satt hemma. I oktober bjuder han in till Mikaelidagsfest i Johanneskyrkan och hoppas att kyrkan blir så full som restriktionerna tillåter. 14.9.2021 kl. 18:38

kyrkoherdeval. Biskop Bo-Göran Åstrand, vad gjorde att du bedömde att du behövde ställa in ditt program och åka till Pedersöre? 10.9.2021 kl. 14:28

FÖRSÄLJNING. Lägerholmen Mataskär i Esbo, med alla sina byggnader, har sålts till en privatperson för ett sjusiffrigt belopp. 8.9.2021 kl. 10:15

kyrkoherdeval. I söndags träffades Pedersöre församlings tillträdande kyrkoherde Mia Anderssén-Löf, vice ordförande Krister Mård och biskop Bo-Göran Åstrand för att utbyta tankar kring församlingsarbetet. 7.9.2021 kl. 12:45

BÖN. När man inte klarar av att be kan man testa att be på ett nytt sätt. 3.9.2021 kl. 15:18

RÄTTEGÅNG. Besvärstiden gick ut och hovrättens dom överklagades inte – den frikännande domen i målet mot Martyrkyrkans vänner står alltså fast. 2.9.2021 kl. 16:56

studieliv. Sonja Jakobsson rör sig i högskolornas korridorer och får ägna sig åt något av det hon gillar mest – att höra människors berättelser. 2.9.2021 kl. 16:52

studier. Moa Widjeskog studerar på ett kristet college i Kentucky. Hon har mött värme och vänlighet, men också attityder som är helt främmande för henne. 2.9.2021 kl. 09:19

LIVSBANA. Vanligtvis säger man att man snubblat in i en karriär. Det gjorde inte Mårten Wallendahl. En kompis som snubblade över honom ledde in honom på den livsbana han nu är i. 1.9.2021 kl. 16:37

BÖN. Cita Nylund tog initiativ till att starta en bönetråd på Facebook. Varje vecka samlas gruppmedlemmarna på sitt håll och ger av sin bönetid åt andra. – Det är ganska stort fast det är litet. 1.9.2021 kl. 12:45

familjeliv. När Oskar Boije var en vecka gammal fick hans föräldrar veta att han har 47 kromosomer. – Oskar förankrar oss här och nu, säger Erika och Mattias Boije. 1.9.2021 kl. 09:13

kyrkoherdeval. Den livliga debatten inför herdevalet i Pedersöre har väckt frågor. Vad måste en kyrkoherde vara bra på? Att lyssna, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 31.8.2021 kl. 09:12

Afghanistan. I Whatsapp-gruppen för afghankristna i Finland delas dagligen böneämnen för Afghanistan och de kristna afghanerna, säger Miragha Sediqi från den afghankristna föreningen i Finland. 30.8.2021 kl. 12:57

diskussion. Biskop Bo-Göran Åstrand ställde in en planerad radiointervju denna vecka för att brådskande åka till Pedersöre för att bekanta sig med stämningarna där efter kyrkoherdevalet. Under besöket träffade han åtminstone församlingsrådets viceordförande Krister Mård. 27.8.2021 kl. 15:21

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38