Vid sidan av musik är navigation och båtliv ett stort intresse för Yngve Svarvar. Han har också byggt några småbåtar.

"Musiken i kyrkan ska inte bara vara programutfyllnad"

kvevlax.

Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser

30.9.2020 kl. 12:40

Egentligen var det tänkt att han skulle bli jordbrukare. Istället blev det klasslärarstudier vid seminariet i Nykarleby.

– Jag gick i den sista årskurs som dimitterades med titeln folkskollärare, berättar Yngve Svarvar.

Men han sökte också till seminariet med en baktanke om att få studera mer musik. Seminariets nya piporgel och en lärare i Pedersörekantorn Hans Sandell gjorde det möjligt. Efter några år kunde Yngve Svarvar tentera för vicekantorsexamen.

– När seminarietiden närmade sig slutet föreslog seminariets musiklektor, Rafael Ahlbeck, att jag skulle börja studera musikvetenskap vid Åbo Akademi.

Sandell och Ahlbeck är två förebilder som han minns med tacksamhet.

– De gav mig starka intryck genom allt jag fick lära mig av dem och hur de var som personer.

Efter studierna arbetade han några år som klasslärare i Nykarleby och kantor i Munsala församling. Från år 1975 fram till pensionen var han lektor vid Vasa övningsskola och undervisade i huvudsak i musik i årskurs 3–9. Ibland arbetade han också som timlärare vid Pedagogiska fakulteten.

– Det jag speciellt minns från tiden vid övningsskolan är hur vi under en lång, lång rad av år ordnade en julkonsert i Trefaldighetskyrkan i Vasa. Det skapade en väldigt fin samhörighet mellan lärare och elever att öva in och förbereda de här konserterna.

På hans föll lott att leda en stor kör med orkester.

– I orkestern spelade både lärare och elever, ibland också någon förälder.

Sammansättningen och instrumenten varierade från år till år, men en orkester blev det alltid.

Yngve Svarvar

  • Född i Kvevlax 1944, bor nu i Maxmo.
  • Gift med Eivor, har tre barn och sex barnbarn.
  • Har arbetat som lärare i musik vid Vasa övningsskola.
  • Nu aktiv i musiklivet i församlingarna i Kvevlax och Vörå.

Ekumeniken berikar musiklivet

– Efter pensioneringen har jag nog sysslat med musik mer eller mindre på heltid, säger Yngve Svarvar.

Idag handlar det om musik i församling och kyrka.

– Det blev naturligt för mig ända från barndomen att vara ekumenisk – fast man visste inte att det hette så på den tiden. Jag hade en mormor som flitigt tog mig med till lutherska kyrkan och föräldrar som tog mig med till missionskyrkan och växte upp i båda de här sammanhangen.

Tillsammans med Kvevlaxkantorn Rodney Andrén leder han en pensionärskör med sångare från alla ortens församlingar.

– Då människorna i en by ser att kristna från olika läger kan ha andlig gemenskap så tror jag att det kristna livet blir trovärdigare.

Yngve Svarvar sjunger också i kyrkokören, där han är vice dirigent, och i manskören och leder orkestern Stråkdraget – en stråkorkester förstärkt med några blåsare som idag har cirka ett dussin medlemmar.

För körledaren gäller det att ha en känsla för andan i kören och tänka sig in i hur koristerna upplever nya sånger.

– Medlemmar i en och samma kör kan vara ganska olika när det gäller musikalisk nivå. Det handlar mycket om att hitta en balans mellan de olika kravnivåerna.

Eftersom han och frun numera bor i Maxmo är han också aktiv i församlingslivet där och har till exempel varit kantorsvikarie i Vörå församling.

– Tidvis har det varit rätt livligt, jag har spelat på otaliga gudstjänster och förrättningar genom de här åren.

Han tycker att musiken i kyrkan ska ha en roll i att förkunna det kristna budskapet.

– Den ska inte bara vara en programutfyllnad.

Genom musiken får människor också lovsjunga och uttrycka tacksamhet till Gud.

– Ibland behövs musik som ger tröst och uttrycker hoppet om himlen.

Han tycker inte heller att man ska underskatta betydelsen av musikalisk skönhet och hur den kan öppna sinnet för det andliga. Han hoppas att de som har makt att påverka slår vakt om församlingens musikliv och inte sparar bort det.

Emelie Wikblad



SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22