Birgitta Lillbäck kommer från Kristinestad. Till hennes familj hör barnen Elias och Emilia och fästmannen Markus Engström.
Birgitta Lillbäck kommer från Kristinestad. Till hennes familj hör barnen Elias och Emilia och fästmannen Markus Engström.

Hjälparen måste också komma ihåg att ta hand om sig själv

Närpes.

Hon hade jobbat med att stöda människor på många olika plan. Med tiden insåg hon att hon vill göra just det här, men från ett annat perspektiv. I juni vigdes Birgitta Lillbäck till diakon i sin hemkyrka.

30.9.2020 kl. 12:35

Hon har jobbat på daghem, inom barnskydd och missbrukarvård, som hemtjänstledare. När Birgitta Lillbäck var mammaledig väcktes längtan efter att studera igen.

– Jag har alltid älskat kunskap, att få studera och lära mig nya saker – få tänka och reflektera.

Hon avlade en specialyrkesexamen i psykiatrisk vård. Sedan jobbade hon en tid som socialhandledare.

Men en längtan fanns kvar.

– Jag har ända sedan tonåren känt att jag gärna skulle jobba inom kyrkan.

Församlingen har funnits med sedan hon som treåring började i dagklubben. Barnkör, gitarrgrupper och läger hörde till uppväxten.

– Jag är uppvuxen i en kristen familj och släkt.

Hon kommer ihåg att hon i tonåren funderade på att bli ungdomsarbetsledare. Men när hon började sina socionomstudier var det barn och unga och förebyggande missbrukarvård hon valde att rikta in sig på.

Men erfarenheten av jobba i nära kontakt med de svaga i samhället lade grund för ett kall.

– Jag kan inte säga att det kom över en natt utan det var som en känsla i hjärtat som växte sig starkare och starkare: jag vill jobba med de här människorna och de här problemen, men jag ville göra det från ett andligt, kyrkligt perspektiv.

Hon talar om processen att söka sig själv: vem är jag och vad ska jag bli när jag blir stor?

– På det här sättet får jag vara mig själv och göra någonting för en medmänniska.

Hon tog reda på att det var möjligt att komplettera socionomexamen med de kurser som behövdes för att få behörighet som diakon.

Viktigt att ta hand om sig själv

Birgitta Lillbäck fick sin diakonvigning i juni i Sideby kyrka. Det var ett undantag i en undantagstid att de nya diakonerna vigdes på sina hemorter, vanligtvis sker diakonvigningarna i Borgå domkyrka.

– Sideby kyrka har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Den kyrkan känns som min hemkyrka.

Till vigningen kunde hon bjuda in nära och kära.

– Och de människor som på ett eller annat sätt har betytt något eller väglett eller handlett mig under den här resans gång.

Sedan augusti jobbar hon i Närpes församling. Församlingen är bekant, hon vikarierade som barnledare här för ett par år sedan samtidigt som hon studerade. Därför känner hon också de flesta medarbetarna sedan tidigare.

– Ingen vecka är den andra lik. Det är spännande, välsignade, meningsfulla dagar.

Vad är största utmaningen i jobbet?

– Det är så mycket man skulle vilja göra, det är så många man skulle vilja hjälpa eller beröra. Det känns ibland som att tiden inte räcker till.

En annan utmaning ligger på ett mer personligt plan.

– Förutom att vara närvarande i stunden vid varje människomöte så blir man en del av den människans person samt livssituationen hon befinner sig i. Då är det viktigt att komma ihåg att ta hand om sig själv, värna om sig själv och den egna andligheten. För att kunna ge till andra måste man först ge åt sig själv.

Birgitta Lillbäck

  • Från Kristinestad.
  • Familj: barnen Elias och Emilia och fästmannen Markus Engström.

Vad gör du för att koppla av?

– Jag lyssnar på musik och söker mig till havet och tänder levande ljus. Kanske läser jag någon inspirerande andaktsbok. Jag spelar gitarr, så det brukar jag också göra.

Berätta om en otippad talang eller intresse du har.

– Jag älskar återbruk, att renovera och restaurera. Gamla möbler, gamla hus. Ibland brukar jag kanske tro om mig själv att jag är en byggare eller målare, säger hon och skrattar.

Beskriv en favoritplats.

– Min favoritplats finns vid sommarstugan. En anspråkslös stockstuga med sprakande eld i vedspisen och havet utanför. Där kan jag titta ut mot horisonten, där himmel möter hav. Jag får känslan av att det finns någonting större och mäktigare som bär oss och finns där för oss.

Emelie Wikblad



Sarah Tiainen är tjänstledig från din pastorstjänst i Metodistkyrkan i Jakobstad.

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48
– Det väsentliga är att man har frågor. Även fast man inte får något svar kanske man kan se världen på ett lite annorlunda sätt bara för att man ställer frågorna, säger Markus Riuttu.

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00
Domkapitelshuset i Borgå är från år 1759.

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38
Sakris Kupila, Sari-Annika Pettinen och Jarmo Kokkonen jobbar med kyrkans fostran och familjeärenden.

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58
Harry Månsus har skrivit om ekoteologi i decennier.

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39
Lasse Wendelin tränar på att ta det lugnt och göra nästan ingenting.

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31
Anders Björkman har plockat fram en inre styrka han inte visste fanns.

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00
Mikaela Ahola är oerhört tacksam för sitt nya hjärta och sitt nya liv. – Men livet efter transplantationen är inte alltid lätt. Ibland kan jag inte förstå att jag har ett nytt hjärta.

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41
Under rättsprocessen har Johan Candelin känt sig som de förföljda kristna föreningen hjälper – oskyldigt anklagad.

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20
Kerstin Storvall är Nykarlebybo sedan 1994, men växte upp i Kronoby.
–  Jag var väldigt aktiv i församlingen där. Kyrkans Ungdom var mitt andliga hem.

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53
I början av oktober väntar Johan Westerlund på att få se en fullsatt kyrka – äntligen!

JOHANNES FÖRSAMLING. – Nu sitter skägget löst! säger Johan Westerlund, Helsingforskyrkoherden som odlade ett coronaskägg för att han ändå bara satt hemma. I oktober bjuder han in till Mikaelidagsfest i Johanneskyrkan och hoppas att kyrkan blir så full som restriktionerna tillåter. 14.9.2021 kl. 18:38
Biskop Bo-Göran Åstrand

kyrkoherdeval. Biskop Bo-Göran Åstrand, vad gjorde att du bedömde att du behövde ställa in ditt program och åka till Pedersöre? 10.9.2021 kl. 14:28
Två av byggnaderna på Mataskär är skyddade.

FÖRSÄLJNING. Lägerholmen Mataskär i Esbo, med alla sina byggnader, har sålts till en privatperson för ett sjusiffrigt belopp. 8.9.2021 kl. 10:15

Hanna och Jonathan Lemmetti har trivts i Vanda – men nu väljer de Australien.

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18
Jimmy Österbacka har fördjupat sig i kristen mystik och arbetar med en doktorsavhandling i ämnet.

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53
Redan som tonåring vurmade Stefan Löv för rock. Det gör han fortfarande.

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25
Michaela von Kügelgen dikterade sin första bok för sin dagistant när hon var fem år.

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00
Om kroppen kremeras eller inte varierar från fall till fall.

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17