Frukostklubben disktuerar frågor kring andlighet, kultur, ekonomi, samhällspolitik, kyrka och teologi, berättar Tage Kurtén.

Frukostklubben har högt i tak

Åbo.

Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor.

2.9.2020 kl. 00:00

Vad är Frukostklubben?

– Ralf Karlsson (Rafu), sedermera prost, kom till Åbo svenska församling i mitten på 1960-talet. Han ville från början nå en svår målgrupp: Medelålders män mitt uppe i arbetslivet som inte hade församlingsaktiviteter överst i kalendern. Så startade en lunchsamling.

– Vi ses varannan vecka, lyssnar till en inbjuden gäst, diskuterar och äter. Numera är den också öppen för kvinnor, och inte en ”herrklubb” som den ursprungliga tanken var, säger Tage Kurtén, pensionerad professor i teologisk etik med religionsfilosofi.

Kan ni ge några glimtar från höstens program?

– Bland höstens rubriker ser jag fram emot Christer Lindholm, som inleder under rubriken ”Världsekonomi i förändring”. Förutom bland annat handelskriget mellan USA och Kina är vi ju inne i ”corona-depressionen”.

– I slutet av terminen hör vi om ”Nya vindar på Hemmet”. Hur har man klarat coronatiden i ett stiftelseägt äldreboende? berättar Bengt Häggman, politices magister från Åbo Akademi. Han har bland annat jobbat inom stiftelsevärlden, och är numera pensionär.

Vad tror du att församlingar borde satsa på för att locka med män, både äldre och yngre, i verksamheten?

– Frukostklubbens idé var som sagt att samla litet yngre, medelålders personer. Men åldersstrukturen har glidit uppåt med åren. Utmaningen Rafu tog sig an är alltså fortfarande lika aktuell.

– Vår tanke är väl att kategorin medelålders människor kan ha ett intresse för att diskutera en lång rad frågor kring livet, andlighet, ekonomi, samhällspolitik, kyrka, i en enkel och otvungen form. Vi har därför försökt skapa ett mångsidigt program varje termin. En rubrik vi diskuterar kring i höst är: ”Kan man dansa teologi?” Den flätar till exempel samman världsligt och religiöst, säger Tage Kurtén.

Är det samspelta diskussioner ni för eller märker ni av åsiktsbubblor?

– Vi för i regel en livlig diskussion efter inledningen. Några större åsiktsskillnader har jag inte märkt. Att gå på djupet i teologiska tvistefrågor är inte vår grej. Vi undviker ändå inte sådana ämnen. Vårt sista möte i våras bar rubriken ”Kyrkan och äktenskapet”, säger Bengt Häggman.

På vilket sätt är det viktigt att diskutera de ämnen ni väljer att fokusera på: kyrka och samhälle, religion, vetenskap och kultur?

– Vår tid har ofta gjort en boskillnad mellan religiöst-kyrkliga frågor å ena sidan och rent sekulära frågor å den andra. Den uppdelningen vill vi komma ifrån.

– Bland annat har uppdelningen mellan sekulärt och religiöst lett till att många människor tycker att man kan lägga allt religiöst åt sidan. Det uppfattas som ett helt eget område i livet, som man därför kan välja bort. När gudstron förstås så att den berör allt vi möter ändrar den karaktär. Då blir det mera obekvämt, rent intellektuellt, att förklara att religiösa frågor inte spelar någon roll, säger Tage Kurtén.

Hur påverkar coronan era träffar?

– Inför hösten är vi fortfarande lite tveksamma. Som det ser ut nu startar vi den 16 september, med mera försiktighetsåtgärder med bland annat bordsplanering än tidigare. Vi anser det viktigt att på ett kontrollerat sätt försöka ge möjlighet åt oss alla att ses. Sedan måste var och en själv ta ställning till om hen tycker att det är tryggt att delta, avslutar Tage Kurtén.

Frukostklubben

  • Frukostklubben ses varannan onsdag i Kårens studentrestaurang (Tavastgatan 22 i Åbo) kl. 12–13.
  • En gäst inleder med ett föredrag, sedan äter man och diskuterar.
  • Första träffen infaller den 16 september.
  • Kyrka, kultur, teologi, ekonomi och samhälle diskuteras.
Ulrika Hansson



FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30