Jenni Broo är ny barnledare i Malax församling.

"Det måste finnas någon som lyssnar"

malax.

Jenni Broo vill stå på de svagas sida. Nu jobbar hon med barn och trivs med att få berätta om Jesus. Hennes egen tro har förändrats med åren, att få svar på bön har gett den stadga.

2.9.2020 kl. 09:19

Jenni Broo är ny barnledare i Malax församling. Till utbildningen är hon socionom och har jobbat med både barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.

– Jag står på de svagas sida. Jag vill hjälpa andra att ha ett bra liv.

Exakt vad hon ska bli när hon blir stor vet hon vid 37 års ålder inte riktigt ännu – men att hon trivs med att jobba med människor är helt klart.

Senast jobbade Jenni Broo i Närpes församling, där hon ansvarade för barnverksamheten. Nu har hon lite närmare till jobbet: från hemmet i Övermalax där hon bor med sin man och två barn – och två hundar, en katt och två kaniner – är det bara några kilometer till församlingshemmet och dagklubben.

Dagklubben betyder lekar, sång, rörelse och pyssel. Församlingens barnverksamhet kretsar ändå kring det som är församlingens grund, det kristna budskapet.

– Jag tycker om att få berätta om Jesus och vad som står i Bibeln.

Hon tycker också det varit roligt att få åka ut till skolor och daghem för att hålla morgonsamlingar och andakter – att få träffa de barn som inte är aktiva i församlingen.

Hon är döpt, uppväxt och konfirmerad i den lutherska kyrkan, men har inte alltid känt sig så hemma här. Ibland kan hon tycka att budskapet som förmedlats utåt är att bara vissa får vara med – något som står stick i stäv med hennes övertygelse.

– Min kristna tro är sådan att alla är välkomna, alla är värda Guds kärlek, ingen ska motas bort i dörren.

Hon kan också se att hennes tro förändrats med åren.

– Innan jag blev konfirmerad, i tretton-fjorton-årsåldern – som är en känslig ålder annars – funderade jag mycket på vad jag tror på, finns Gud?

Hon minns att hon ofta pratade med sin mamma, frågade vad hon tror. Det blev fina samtal.

Många planer för barnverksamheten

– Jag har ofta bett och fått svar. Så det måste ju finnas någon som lyssnar! Det tycker jag är häftigt.

Innan Jenni Broo började jobba i Närpes hade hon blivit klar socionom och varit hemma med sonen. Sedan började hon söka jobb; många ansökningar senare var det enda resultatet en enstaka jobbintervju.

– Jag började känna att ingen vill ha mig.

Hon insåg att hon behövde ta en paus, ta ett steg tillbaka och lita på att det ordnar sig. Då såg hon av en slump, via en vän på Facebook, att de sökte någon till barnverksamheten i Närpes.

– Det var meningen. Och jag har nog växt i min tro i Närpes också.

Att jobba i församling var något nytt. Hon tyckte det var skönt att vara med människor som delar något och är tacksam för många bra samtal med kollegorna. När vikariatet närmade sig slutet kikade stressen fram igen – men det löste sig den här gången också.

När hon funderar på vad församlingen kunde få vara är det gemenskapen, det Jesus sa om att samlas, äta tillsammans, som stiger fram.

Jenni Broo tror att det finns rum för församlingens verksamhet att utvecklas.

– Det vi har idag kanske inte finns om tio år, eller finns i annan form. Men grunden ska vara kvar.

När vi talar håller hon på och gör upp planerna för höstens barnverksamheten i församlingen. Till en början startar dagklubben, medan övrig verksamhet avvaktar på grund av coronarestriktionerna. Tanken är att starta upp familjeklubb, och miniorklubb både i Övermalax och Yttermalax. Kompisskolan hör också till församlingens barnverksamhet.

– Jag har många planer, ler Jenni Broo. Man måste bara ta en dag i taget och vänta på nya direktiv.

När hon inte är på jobbet eller med familjen går en hel del tid åt till föreningsaktivitet. Hon är ordförande i Malax Mittemellan Marthaförening och i föräldraföreningen för daghemmet Solhagen.

Emelie Wikblad



PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

slef. Trots att Evangeliföreningen sålt sin mjölkko, en industrifastighet i Esbo, satsar föreningen friskt på ny verksamhet och nyanställningar. En ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby är också under planering. 2.2.2025 kl. 09:07

BORGÅ STIFT. Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför. 3.2.2025 kl. 13:41

UK. Äktenskapsfrågan och samarbetet mellan kyrka och skola – det var frågor som väckte debatt när Borgå stifts ungdomsparlament Ungdomens kyrkodagar samlades i Karis i helgen. 3.2.2025 kl. 17:22

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54