Jenni Broo är ny barnledare i Malax församling.

"Det måste finnas någon som lyssnar"

malax.

Jenni Broo vill stå på de svagas sida. Nu jobbar hon med barn och trivs med att få berätta om Jesus. Hennes egen tro har förändrats med åren, att få svar på bön har gett den stadga.

2.9.2020 kl. 09:19

Jenni Broo är ny barnledare i Malax församling. Till utbildningen är hon socionom och har jobbat med både barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.

– Jag står på de svagas sida. Jag vill hjälpa andra att ha ett bra liv.

Exakt vad hon ska bli när hon blir stor vet hon vid 37 års ålder inte riktigt ännu – men att hon trivs med att jobba med människor är helt klart.

Senast jobbade Jenni Broo i Närpes församling, där hon ansvarade för barnverksamheten. Nu har hon lite närmare till jobbet: från hemmet i Övermalax där hon bor med sin man och två barn – och två hundar, en katt och två kaniner – är det bara några kilometer till församlingshemmet och dagklubben.

Dagklubben betyder lekar, sång, rörelse och pyssel. Församlingens barnverksamhet kretsar ändå kring det som är församlingens grund, det kristna budskapet.

– Jag tycker om att få berätta om Jesus och vad som står i Bibeln.

Hon tycker också det varit roligt att få åka ut till skolor och daghem för att hålla morgonsamlingar och andakter – att få träffa de barn som inte är aktiva i församlingen.

Hon är döpt, uppväxt och konfirmerad i den lutherska kyrkan, men har inte alltid känt sig så hemma här. Ibland kan hon tycka att budskapet som förmedlats utåt är att bara vissa får vara med – något som står stick i stäv med hennes övertygelse.

– Min kristna tro är sådan att alla är välkomna, alla är värda Guds kärlek, ingen ska motas bort i dörren.

Hon kan också se att hennes tro förändrats med åren.

– Innan jag blev konfirmerad, i tretton-fjorton-årsåldern – som är en känslig ålder annars – funderade jag mycket på vad jag tror på, finns Gud?

Hon minns att hon ofta pratade med sin mamma, frågade vad hon tror. Det blev fina samtal.

Många planer för barnverksamheten

– Jag har ofta bett och fått svar. Så det måste ju finnas någon som lyssnar! Det tycker jag är häftigt.

Innan Jenni Broo började jobba i Närpes hade hon blivit klar socionom och varit hemma med sonen. Sedan började hon söka jobb; många ansökningar senare var det enda resultatet en enstaka jobbintervju.

– Jag började känna att ingen vill ha mig.

Hon insåg att hon behövde ta en paus, ta ett steg tillbaka och lita på att det ordnar sig. Då såg hon av en slump, via en vän på Facebook, att de sökte någon till barnverksamheten i Närpes.

– Det var meningen. Och jag har nog växt i min tro i Närpes också.

Att jobba i församling var något nytt. Hon tyckte det var skönt att vara med människor som delar något och är tacksam för många bra samtal med kollegorna. När vikariatet närmade sig slutet kikade stressen fram igen – men det löste sig den här gången också.

När hon funderar på vad församlingen kunde få vara är det gemenskapen, det Jesus sa om att samlas, äta tillsammans, som stiger fram.

Jenni Broo tror att det finns rum för församlingens verksamhet att utvecklas.

– Det vi har idag kanske inte finns om tio år, eller finns i annan form. Men grunden ska vara kvar.

När vi talar håller hon på och gör upp planerna för höstens barnverksamheten i församlingen. Till en början startar dagklubben, medan övrig verksamhet avvaktar på grund av coronarestriktionerna. Tanken är att starta upp familjeklubb, och miniorklubb både i Övermalax och Yttermalax. Kompisskolan hör också till församlingens barnverksamhet.

– Jag har många planer, ler Jenni Broo. Man måste bara ta en dag i taget och vänta på nya direktiv.

När hon inte är på jobbet eller med familjen går en hel del tid åt till föreningsaktivitet. Hon är ordförande i Malax Mittemellan Marthaförening och i föräldraföreningen för daghemmet Solhagen.

Emelie Wikblad



PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54