Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

Efter 27 år i skolvärlden bytte Kristina Örn klassrummet mot församlingen – nu är hon ny diakon i Solf

diakon.

Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf.

19.8.2020 kl. 09:19

Jag får tala med Kristina Örn medan hon har en stunds fritid under Solfs församlings konfirmandläger på Klippan. Att jobba med unga är inget nytt för församlingens nyaste ansikte. Innan hon utbildade sig till diakon hade hon jobbat 27 år som klasslärare.

– De sista åren som lärare började jag känna att det inte längre var samma yrke som jag utbildade mig till för trettio år sedan. Jag ville hinna göra något annat, se något annat än skolvärlden, innan jag går i pension.

Tanken gick till närvårdare, men vårdyrket kändes ändå inte riktigt som något som skulle passa henne. I stället hittade hon en öppen kurs vid Novia som hette Diakoni och äldreomsorg – äldreomsorg var något hon jobbat med under studietiden. Och när utbildarna gjorde reklam för diakonutbildningen klickade det.

– Det där är min grej, det där ska jag göra.

Efter två år med tjänstledigt och studier var det dags att göra ett val: tillbaka till skolan eller in i det nya. Det blev inte ett särskilt svårt val.

– Det är en helt ny åldersgrupp, att jobba med äldre människor i hög grad. Som motvikt till mitt förra yrke trivs jag jättebra med det.

– Människomötena är det allra mest berikande med det här jobbet. Det märktes klart och tydligt under våren när vi inte fick göra hembesök och gå till folk att det viktigaste har saknats.

Församlingens vardag påminner också en del om skolan: det är terminsstart på hösten, jul kommer som ett avbrott i rutinerna, efter vårterminen kommer den lugnare sommaren.

– Arbetsgången är lite samma. Det ska vara verksamhetsplaner och årsberättelser.

Hon förbereder andakter, planerar program, står framför grupper med människor och leder samlingar.

– Det är ganska mycket som påminner om läraryrket och som jag har hjälp av att jag varit lärare.

Saker man kanske inte tänker på att en diakon gör om dagarna: Dokumentation och statistikföring tar en hel del tid. Att få tag på människor – såsom de äldre som församlingen uppvaktar – kan bli ett litet detektivarbete. Olika samlingar kräver planering och kanske någon intressant människa som kan ställa upp som gäst eller föreläsare.

Diakonimottagningen, dit människor får komma med gnagande tankar och praktiska bekymmer, är också en del av arbetet som inte syns så mycket utåt.

Romantisk syn på missionen

Även innan hon blev diakon har Kristina Örn varit aktivt med i församlingens verksamhet – som förtroendevald, söndagsskollärare, körsångare och som gudstjänstbesökare. Hon tycker att söndagens gudstjänst är viktig, kärnan i församlingslivet.

Det skulle vara roligt om flera församlingsmedlemmar deltog i den!

När tanken på att byta yrkesbana föddes funderade hon också på hur det skulle vara att åka iväg någonstans som missionär eller volontär.

– Men min man var inte så intresserad av det, ler hon.

Men redan under andra året som diakon fick hon resa till Kenya med Kyrkans Utlandshjälp – i samband med insamlingen Gemensamt Ansvar – något hon är tacksam för och rekommenderar till alla som får möjligheten.

– Det var verkligen intressant. Där såg jag också att man kanske har en ganska romantisk syn på det där att fara utomlands och jobba, men det är ju nog ganska strävsamt.

Alla på resan blev ganska sjuka och fick se att vardagen på missionsfältet inte är så glamorös.

– Jag märkte att jag hellre jobbar för missionen hemifrån.

De tre senaste åren har Kristina Örn jobbat i Närpes församling – men församlingen i Solf är en ny bekantskap, trots att hon växt upp runt knuten i Vasa.

– Nu på skriftskollägret har jag fått lära känna lite ungdomar och vid Lovisas missionsstuga har jag fått kontakt med lite församlingsmedlemmar som är aktiva där, likaså vid mathjälpen. I sakta mak får jag lära känna folk.

Kristina Örn

  • Ny diakon i Solfs församling, tidigare klasslärare.
  • Växte upp i Vasa, bor i Närpes.
  • Har en man som också är lärare, tre vuxna barn och två barnbarn.
  • Fritid betyder hundpromenader, umgänge med barnbarnen, handarbete och läsning.
Emelie Wikblad



ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54
Zacharias Topelius vid sitt arbetsbord i Björkudden i Sibbo år 1897. Bilden till höger visar utkastet till ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” som skrevs 1887.

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53
Miika Auvinen

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22
Tapio Luoma uppskattar erfarenheterna både från de österbottniska församlingarna och den urbana miljön som biskop i Esbo stift.

ärkebiskopsval 20. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16
Teemu Laajasalo är ny biskop i Helsingfors. Han hoppas att kyrkan ska klara en åsiktsmångfald.

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00
Psykiskt illamående kostar, både de som drabbas, deras nära och samhället. Organisationer och frivilliga erbjuder stödformer som sjukvården inte kan ge.

psykisk ohälsa. Över en miljon finländare drabbas varje år av psykisk ohälsa. Föreningen Sympati hör till dem som sprider kunskap, öppnar sina dörrar och delar erfarenheter för att främja mental hälsa. 14.12.2017 kl. 15:12
På webbsidan totuusvapauttaa.fi kan man ta del av berättelser om övergrepp i kyrkliga miljöer.

upprop. #sanningenbefriar heter kampanjen som samlar in berättelser om övergrepp och trakasserier i församlingar och kyrkliga sammanhang. 12.12.2017 kl. 09:00
Det var festdag när barnhemmet Dikoni återinvigdes efter renoveringen.

viborg. Skyddshemmet Dikoni i Viborg invigdes för några veckor sedan och glädjen var total. Kyrkpressen var med. 6.12.2017 kl. 12:48
Tapio Luoma, Björn Vikström, Heli Inkinen, Ville Auvinen eller Ilkka Kantola är vår nya ärkebiskop.

ärkebiskopsval. Det kommer antagligen att behövas en andra omgång i ärkebiskopsvalet. Det är också sannolikt att Esbobiskopen Tapio Luoma är av de två som går till andra omgången. Åtminstone om man får tro på stödet just nu. 5.12.2017 kl. 14:38

Dammenbrister. 29.11.2017 kl. 11:23
#dammenbrister avslöjar också trakasserier i kyrkliga sammanhang.

Trakasserier. Också i kyrkan och i kyrkliga sammanhang sker sexuella övergrepp och trakasserier. 29.11.2017 kl. 11:03

Trakasserier. Skammen ska placeras där den hör hemma. Inte hos den som fick sina gränser överträdda, utan hos den som överträdde gränserna. 29.11.2017 kl. 09:55

– Det jag gillar med hösten är att vi får en chans till nystart, vi börjar från tomt bord, säger Ann-Britt Bonns.

Skolstart. Ann-Britt Bonns är rektor i Grundskolan Norsen. Hon välkomnar ett nytt läsår. 11.8.2022 kl. 19:16
Kokonåsen i Borgå är välbekant för Mats Lindgård. Här sköter han sin kondition.

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08
Kantors- och prästparet Eeva-Stiina och Paula Lönnemo vill se kyrkan ta ett mera ansvarsfullt grepp om sina skogar.

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53
– Jag har själv varit entusiastisk för skogsbruk utan kalhyggen, säger Carl-Johan Jansson. Men det fungerar inte.

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11
Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00