Där alla bekymmer tycks åka ner i havet

lägergård.

Från lekarna på gräsplanen till kvällsandakterna på vinden; lägergården Jonnsborg bär på kära minnen för flera generationer.

19.8.2020 kl. 09:10

Lägergården Jonnsborg ligger nära Ulla-Maj Storsjös hjärta. Hon verkade länge som allt-i-allo – tog emot gäster, skötte nycklar och städning, stod i köket – samtidigt som hon jobbade som församlingsvärdinna i Sideby.

– Det är nog konstigt, när man kommer ner till Jonnsborg – det där lugnet där. Alla bekymmer och alla problem åker ner i havet, säger hon.

Också efter att hon flyttade från Sideby har hon varit med på läger vid Jonnsborg, senast förra sommaren lagade hon mat åt lägerdeltagarna. Speciellt har hon trivts på junior- och miniorlägren.

– Det är en så härlig åldersgrupp. Det var verkligen roligt.

Där lägergården Jonnsborg i Sideby står fanns tidigare en stor, fin villa. När församlingarna köpte tomten restes först det som kallades bastubyggnaden. Den första tiden kördes vattnet dit med tank och lägerdeltagarna sov på vinden och på golvet. Senare byggdes de små övernattningsstugorna. Lägergården har ingen anställd personal.

– I början grundades verksamheten på talkoarbete. Mycket byggande gjordes på talko, berättar Ulla-Maj.

En period var hennes man Rune Storsjö ordförande i styrelsen för Jonnsborg.

– Då fick vi kommunalt vatten dit. Det underlättade otroligt mycket.

Idag har församlingen sina läger här, och lägergården hyrs ut för grupper – men Ulla-Maj Storsjö tycker det är tråkigt att fler inte hittat hit.

– Det är en pärla som borde få mer användning.

Det är ingen lyxstandard på boendet – men åtminstone de yngre trivs.

– Det är många som återkommer år efter år och sedan blir hjälpledare. Barnen och ungdomarna har verkligen tagit Jonnsborg till sitt hjärta. Det är fantastiskt att församlingen ännu kan ha den här guldklimpen.

Hon hoppas att församlingen behåller lägergården. Den är inte dyr i drift – så länge det finns eldsjälar som orkar.

Ulla-Maj Storsjö fungerade länge som allt-i-allo vid Jonnsborg. Mycket sköts som talkoarbete. Foto: Jeanette Ribacka-Berg



Hit kommer de gärna

Hjälpledarna på sommarens konfirmandläger är levande bevis på att lägergården är ett ställe dit man gärna återvänder år efter år.

– Jonnsborg har allt en liten lägergård behöver förutom Internet – och det är bara bra. Det charmigaste med lägren där är trots allt frukosten och kvällstéet, då det bjuds på varm kakao och bröd från ett lokalt bageri, säger Isabelle Back.

Isabelle Back var själv på läger vid Jonnsborg som barn och den här sommaren blir hennes åttonde som hjälpledare.

– Nu efter så många år som hjälpledare har det blivit en tradition att åtminstone vara med på ett läger under sommaren. Det är roligt, mysigt och bra stämning under lägren eftersom vi har så driftiga ledare i Kristinestad, i barnarbetsledare Stina och ungdomsarbetsledare Jeanette.

I fjärde klass var Felicia Sjöstrand första gången på miniorläger vid Jonnsborg. De fyra senaste åren har hon hunnit vara hjälpledare på tolv läger.

– Jag tycker om att vara med barn och att få göra kreativa och roliga saker med dem, till exempel olika lekar.

Hon tycker om lägerområdet vid Jonnsborg, och det är mycket som lockar henne att återvända som hjälpledare.

Man får umgås och träffa olika människor, vara mycket ute.

Lekarna, simningen och bastun, den goda maten och kvällsandakterna uppe på vinden hör också de till charmen med läger på Jonnsborg.

Marie Lövholm lärde känna Jonnsborg redan i förskoleåldern då hon åkte på utflykt dit med söndagsskolan. Liksom Isabelle Back har hon de senaste åtta åren samlat på sig erfarenhet från ett ansenligt antal läger.

– Det är ett fint ställe och det finns alltid en speciell känsla hos en då man är på Jonnsborg.

Förutom att det är roligt att vara på läger ger det också erfarenheter hon kommer att ha nytta av i arbetslivet.

Till skillnad från de andra stiftade Tobias Eriksberg sin första bekantskap med Jonnsborg när han själv var konfirmand. Det var ett veckoslutsläger i april – vädret var sådär men lägret var ändå lyckat. Sommaren 2014 var han hjälpledare första gången och sedan dess har det blivit ett tiotal läger.

– Jag känner att man gör ett viktigt arbete på lägren genom att fungera som någon som är lättare att komma och prata med, genom att man är närmare i åldern med lägerdeltagarna än ledarna, säger han.

Han berömmer samarbetet med ungdomsarbetsledare Jeanette och de andra hjälpledarna.

– Det känns inte direkt som ett jobb utan mera som att man är en del av lägret, fastän med mera ansvar.

Miljön vid Jonnsborg är idealisk för läger, tycker han.

– På ena sidan ligger det öppna havet med en stenpir, där det hör till att ta sig ett dopp på varje läger.

På andra sidan ligger skogen och på den stora gräsplanen mellan huvudstugan och övernattningsstugorna brukar det lekas flitigt – ”flaggon” är en klassiker som hör till varje läger.

– Närmare stranden ligger en volleybollplan som också används aktivt. Det finns alltid något att göra på Jonnsborg, vilket skapar en god stämning för alla.

Hjälpledarna Felicia Sjöstrand, Emma Lillandt, Kira Pirttimäki och Tobias Eriksberg. Foto: Jeanette Ribacka-Berg


Jonnsborg lägergård

  • Finns i Sideby, cirka 40 km söder om Kristinestad.
  • Ägs av Kristinestads svenska församling. Styrelsen ansvarar för underhållet, en del sker på talko.
  • Huvudbyggnaden med kök, samlingssal och bastu invigdes 1987. Efter det har fem övernattningsstugor byggts.
  • Här ordnar församlingen alla sina barn-, tonårs- och skriftskolläger. Även en uppskattad plats för sommarsamlingar, födelsedagsfester, konfirmandträffar med mera.
  • Jonnsborg hyrs också ut till föreningar och privatpersoner och kan bokas via pastorskansliet.
Emelie Wikblad



kyrkostyrelsen. Martina Harms-Aalto från Helsingfors blir Borgå stifts nya ledamot i Kyrkostyrelsens plenum. 16.5.2024 kl. 16:23

STATSSTÖD. Kyrkan lägger om modellen för hur 124 miljoner euro i stöd från staten fördelas på annat sätt. Församlingar på Kimitoön, i Raseborg och Lovisa hör till vinnarna. 30.11.-0001 kl. 00:00

KYRKOMÖTET. Liberala storstadspräster öppnade debatten om samkönad vigsel i kyrkomötet. Biskoparnas kompromiss om dubbel äktenskapssyn fick stöd – men också kritik från både regnbågsfronten och de konservativa. 15.5.2024 kl. 10:35

musik. De närmaste dagarna många båten eller flyget till Sverige inför Taylor Swifts konserter i Stockholm. Varför börjar man lyssna till världens bästsäljande artist, Taylor Swift? Sofia Torvalds skriver om hur hon trillade ner i kaninhålet. 16.5.2024 kl. 11:51

Bok. Våra kroppar behöver föda. Vi behöver också föda för vårt själsliga liv. Birgitta Udd kombinerade behoven och skrev boken "Det smakar liv – Vardagstankar och recept". 15.5.2024 kl. 15:27

INGERMANLANDS KYRKA. Inom maj månad ska två av kyrkans missionsorganisationer förklara varför flera av deras anställda har prästvigts i en luthersk kyrka i Ryssland. Biskop Ivan Laptev i den ingermanländska kyrkan tycker ståhejet är märkligt. 14.5.2024 kl. 10:00

KYRKOMÖTET. Många nya delegater i kyrkomötet. De tunga frågorna som samkönad vigsel eller organisationsreform i kyrkan kommer upp på onsdag. 13.5.2024 kl. 20:10

FOTOGRAFI. När fotografen Kasper Dalkarls pappa dog blev hans relation med mamma Åsa Dalkarl Gustavsson tätare. De började gå i bastu tillsammans, de blev vänner. Kaspers fotoutställning ”Mor och son” är deras gemensamma projekt. 13.5.2024 kl. 14:36

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET. Hon går från ett toppjobb till ett annat. Ruth Illman har gått i sina föräldrars fotspår, men motivationen kommer utan tvekan inifrån. Från och med september är hon ny forskningschef vid Svenska litteratursällskapet. 10.5.2024 kl. 19:52

kyrkoherdeinstallation. Kristi himmelsfärdsdagen blev en festdag i Vörå församlingen då nya kyrkoherden Samuel Erikson installerades av biskop Bo-Göran Åstrand under högtidliga former. Och Vöråborna slöt upp, både kyrkan och församlingshemmet var välfyllda. 9.5.2024 kl. 16:15

folkmusik. Genom folkmusiken har Amanda Harald och Jacob Sundström fått kontakt med sina rötter. I en värld som präglas av snabba förändringar och ett globalt klimat märker de att också andra unga intresserar sig för det förflutna. 10.5.2024 kl. 13:15

ETT GOTT RÅD. Kristina Stenman önskar att hon som 20-åring förstått att alla människor bär på bekymmer. 10.5.2024 kl. 13:55

Tyskland. Kyrkan i DDR råkade under 40 år få möjligheten att vara ett rum där man kunde andas lite friare i kommunistregimen. Prästen Markus Meckel var med och byggde upp en opposition – och blev till sist den utrikesminister som lade ner DDR. 2.5.2024 kl. 19:00

SOMMARREPRISEN 2024. De bad båda på varsitt håll, Kristoffer Streng i Finland och Jenny Nyqvist-Streng i Sverige, om att hitta en livskamrat. Någon som älskade Gud, någon som var musikalisk, någon med samma värderingar. Då såg Kristoffer en video på Youtube. I vår är de aktuella med sin första gemensamma skiva. 29.7.2024 kl. 10:00

HBTQ. Metodistkyrkan har tagit ett världsomspännande beslut om att montera ner sin praxis om att homosexualitet "inte är förenlig med kristen lära". Men kyrkan sprack på kuppen. 2.5.2024 kl. 22:32

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06