En annorlunda bild av kyrkomötet: ansikten bakom blå munskydd, talare med färggranna platshandskar och tekniska pauser för att desinficera mikrofoner.

Biskop Åstrand: Jag är beredd att mötas på mitten, helt enkelt för att vi måste komma framåt

Kyrkomötet.

En ny mandatperiod inleddes med iver att hitta nya lösningar för kyrkans strukturer och förvaltning. Men i de frågor som bränner är det svårt att släppa taget om positionerna.

14.8.2020 kl. 16:49

När ombuden samlades i Åbo till mandatperiodens första kyrkomötessession, tre månader senare än tänkt, märktes att många var ivriga att börja arbeta. Hela nio ombudsinitiativ lämnades in.

Ulla-Maj Wideroos – ett av Borgå stifts två nya ombud – första intryck av kyrkomötet var att de första dagarna fylldes av val av utskott, elektorer och viceordförande. Wideroos, som själv blev föreslagen till viceordförandeposten och fick 41 av de drygt 100 rösterna, beskriver formaliteterna som tunga men nödvändiga.

– Utskotten är ju jätteviktiga så det är viktigt att vårt stift är representerat i alla utskott. Det är där man kan påverka, säger hon.

Hon noterar att en hel del saker liknar varandra vad gäller kyrkomötet och riksdagen, remissdebatterna och utskottsarbetet känns bekanta.

– Sättet att debattera skiljer sig nog, partipolitiken är ju inte närvarande här på samma sätt som i riksdagen. Debattklimatet är ”lugnare” här än i riksdagen, säger Wideroos.

Att lära sig kyrkomötet är utmanande även för en garvad riksdagspolitiker.

– Kanske inte det formella, men nog diskussionerna och innehållet. Eftersom jag är ny känner jag inte folk tillräckligt bra för att veta vad som ligger bakom en del förslag, eller varför människor tycker som de tycker.

– I förvaltningsutskottet kommer vi under hösten att diskutera vad göra med de församlingar som inte har en tillräckligt god ekonomi. Vilka ska kriterierna vara för en ”krisförsamling” och på vilket sätt kan till exempel domkapitlet ingripa? Frågeställningarna känns igen från kommunfältet.

Hur kyrkans och församlingarnas struktur ska se ut är en framtidsfråga som hamnade på förvaltningsutskottets bord i flera former.

– Det här är frågor som har stora åverkningar på livet i församlingarna, säger Mia Anderssén-Löf, det andra nya ombudet från stiftet. Ska stiften stärkas och samfälligheterna gå mot mer renodlade ekonomiska enheter? Borde stiftens antal öka eller minska?

Själv slogs hon under veckan av hur stor kyrkan är.

– Det är en brokig skara människor som kommer i samtal i kyrkomötet. Jag berördes av kärleken till kyrkan, som var påtaglig och som vi delade. Den syntes bland annat i hur också svåra diskussioner kunde föras med respekt och i förtroende.

Äktenskapsfrågan igen

– Debatten om det som vi kallar äktenskapsfrågan visar ändå på att en del debatter är svåra och att ombuden står långt från varandra. I den frågan har kyrkan nog en lång väg att gå, säger Ulla-Maj Wideroos.

I maj 2018 förföll ett kyrkomötesinitiativ om att utvidga kyrkans äktenskapssyn. Istället bollades frågan om hur man kan föra en respektfull diskussion i äktenskapsfrågan – och uppgiften att utreda lösningar på den oenighet som råder – till biskoparna.

Svaret som nu presenterades lyder att förutsättningen för att hålla ihop kyrkan är att kunna acceptera och leva med att de olika synsätten finns. Som inledning på diskussionen konstaterade ärkebiskop Tapio Luoma att det tagit dem två år och att biskoparna är öppna med att de inte kunnat enas om en lösning.

– Det stod klart redan från början att en samsyn i biskopskollegiet när det gäller själva frågan kommer vi inte att hitta, kommenterar biskop Bo-Göran Åstrand.

Ifall biskoparna av en eller annan orsak skulle tvingas till en kompromiss anser majoriteten det nästbästa alternativet vara en medelväg: att kyrkan håller fast vid äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna men också ger utrymme för att viga par av samma kön.

– Jag är beredd att mötas på mitten helt enkelt för att vi måste komma framåt. Läget är betänkligt låst i vår kyrka, säger Åstrand, som själv hellre skulle se en utvidgad äktenskapssyn.

Spänningarna i fråga om kyrkans äktenskapssyn ökar hela tiden risken för att något ska ske som skadar möjligheten att hålla ihop kyrkan. Högsta förvaltningsdomstolen prövar nu domkapitlens rätt att ingripa mot en präst som vigt par av samma kön, ett beslut som kan få stora konsekvenser för kyrkan.

Biskop Teemu Laajasalo säger att diskussionen inte kommer att sluta i att man når enighet. Han ser två alternativ: antingen splittras kyrkan eller så gör den det inte. Ifall alla håller stenhårt fast vid sin linje väljer man den väg där kyrkan splittras. Vilket kan vi leva med? frågar han kyrkomötet.

Motfrågan som lyfts fram är vilken bild en kompromisslösning ger av vad kyrkan lär om äktenskapet. Ombudet Heidi Zitting påpekar att man redan lever i den verkligheten: i varje stift finns präster som har vigt och som är beredda att viga. Att förvaltningsdomstolen skulle avgöra frågan är beklagligt, men logiskt, eftersom det ändå verkar som om kyrkomötets beslut inte längre har betydelse, menar ombudet Arto Antturi.

TEXT: Emelie Wikblad



FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapets verksamhetsledare Rolf Steffansson säger upp sig och flyttar till Fuengirola på spanska solkusten. Där blir han pastor i den finska församlingen från den 1 september. 2.3.2023 kl. 16:37

kyrkolagen. Efter närmare 18 års förarbete hann den avgående riksdagen godkänna den nya kyrkolagen på torsdagen. Det var med minsta tänkbara marginal. På fredagen var den sittande riksdagen klar med sin mandatperiod och reste hem för valpaus. 3.3.2023 kl. 14:00

riksdagsvalet. Kyrkan hörde partiledarna i Helsingfors. Sannfinländarnas Sebastian Tynkkynen profilerade sig på sin kant. Kyrkan är ”rödgrön” och ställer ledande frågor i samhällsdebatten, ansåg han. 1.3.2023 kl. 15:31

pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet