Dagens videoteknik är betydligt enklare att hantera än den 16-millimeters filmkamera som Jan-Erik Widjeskog började sin filmarkarriär med.

Breddade begreppet lokal-tv

Närpes.

I femtio år har Jan-Erik Widjeskog jobbat med ljud och bild i olika former. Under åren vid När-TV har han också rapporterat från missionsfältet i Kenya och besökt emigranter i USA. Och han var med när kyrkan fick egen kanal.

5.8.2020 kl. 09:19

I år firade Jan-Erik Widjeskog 50 år i mediebranschen.

– 1970 steg jag in på Jakobstads tidning första gången. Det var nog spännande. Jag hade ingen särskild utbildning, men jag kunde fotografera. Så jag avlöste en äldre man som hade tröttnat lite på att alltid stå i mörkrummet.

På en liten redaktion fick han lära sig göra allt möjligt. Han insåg ändå snart att skrivandet inte riktigt var hans grej och efter några år gick han över till radion.

Sedan införskaffade han en 16-millimeters filmkamera, som på den tiden användes för enklare tv-produktioner, och blev filmare för Yle i Österbotten.

– Jag gjorde hundratals inslag under några år.

Däremellan fortsatte han jobba för radion.

– Det blev kanske lite väl mycket ibland. Men jag trivdes bra med radion – det var ganska stökigt med filmande då. Det krävdes lampor och när man gjorde intervjuer hördes ett surr i bakgrunden.

När tekniken gick över från film till video var de första professionella kamerorna väldigt dyra – inget en frilansare hade råd att hålla sig med. Jan-Erik Widjeskog flyttade till Närpes och började där jobba heltid med lokal-tv. När-TV hade då hållit på i ungefär ett år.

Han trivdes med att det var lite enklare och närmare till tittarna. Hans sätt att göra lokal-tv var mer aktivt journalistiskt, mindre direkta inspelningar av fester och tillställningar – och det tycktes fungera.

Om ett par år fyller När-TV 40 och fortsätter sända åtminstone varje onsdag kväll. Jan-Erik Widjeskog är fortfarande involverad i verksamheten, också som pensionär.

– Jag hjälper till med praktiska saker, men också med idéer. Jag har alltid haft det där i mig att jag gärna följer med vad som händer i samhället.

Lokal-tv i Kenya och USA

Som filmare för Yle fick Jan-Erik Widjeskog åka till både Asien och Afrika. I början av 1980-talet reste han till flyktingläger i Thailand på gränsen till Kambodja och Laos.

– Det var ett ganska äventyrligt uppdrag. Ungefär fyra månader var jag i Sydostasien och jobbade med olika redaktörer.

Men utlandsuppdragen tog inte slut med frilanskarriären.

– Det är faktiskt så lustigt att jag kommit att göra mera internationella jobb som När-TV-arbetare än som Yle-arbetare.

De gånger han fått möjlighet att åka utomlands i När-TV-ärenden – visserligen på egen bekostnad – är också de erfarenheter han räknar som mest minnesvärda under sin karriär inom lokal-tv.

Två gånger reste han till Bosnien – därifrån det kommit flyktingar till Närpes – en gång under kriget och en andra gång några år efter att det tagit slut.

Bekantskapen med evangeliföreningens missionärer i Kenya gav hon möjlighet att resa dit, senast år 2011.

– Tre gånger har jag varit till USA i När-TV-ärenden. Jag har gjort program med Närpesemigranter och emigrantättlingar.

Han har också själv emigranter i släkten. År 1990 åkte han iväg första gången, och träffade första generationens emigranter som lämnat Finland på 1920-talet och 1950-talet.

– Jag var där senast 2017 och träffade då några vars farfar eller farfarsfar hade emigrerat.

De hade fortsatt hålla viss kontakt med sin härkomst och tyckte det var roligt med besök från släktens hemtrakter. Den resan förde honom ända till amerikanska västkusten.

– Det var intressanta människor, så det blev bra program.

Den allt mer utvecklade kameratekniken gör att man kan resa utan att släpa på en massa utrustning.

– Du kan göra ett bra jobb med en ganska liten kamera, ett stativ och en mikrofon.

Den tekniska utvecklingen har gjort det enklare att göra lokalt-tv överlag. Samtidigt är utmaningen att hitta nya generationer som vill ta över en verksamhet som bygger mycket på frivilliga insatser.

Föregångare med kyrk-tv

Det lokala sysselsätter Jan-Erik Widjeskog på flera andra sätt.

– Just nu sysslar jag med att skriva vad jag hoppas ska bli en lättversion av Närpes historia. Det går inte fort framåt, men jag har inte heller särskilt bråttom.

I församlingens verksamhet har han varit engagerad ända sedan han flyttade till Närpes, bland annat har han suttit en period i kyrkofullmäktige.

– Holger Andersson som då var kyrkoherde var intresserad av det här nya mediet, lokal-tv. Han såg gärna att vi kom till kyrkan och filmade.

Frikyrkorna ville också vara med och under en period verkade en förening vid sidan av När-TV som var fokuserad på kristna program.

– Jag hjälpte dem speciellt i början, innan de fått egen utrustning.

För tio år sedan föddes så kyrk-tv. Då var Anders Kronlund, kyrkoherde under 2000-talet, en drivande person.

– Han tyckte att man skulle försöka få en direktsändning från kyrkan, med tanke på äldre människor som inte har möjlighet att komma och andra som är intresserade av att titta.

Den förverkligades i samarbete med När-TV. Inte bara en utan tre (numera fyra) kameror placerades i kyrkan. Bildregin sköter kyrkvaktmästarna vid sidan om sina andra uppgifter under gudstjänsten. Widjeskog håller koll på att tekniken fungerar.

Kyrk-tv fick glänsa under coronapandemin, när också de som brukar komma till kyrkan fått följa gudstjänsterna den vägen. Man tog vara på chansen att också göra annat än gudstjänster i kyrkan och ett tag under våren var det sändningar nästan varje kväll.

Har du tittat på hur andra församlingar ordnat sändningarna under undantagstiden?

– Jag har inte följt med så noga, men jag tror ju att många församlingar märkte att det inte är så enkelt. Det var några som ringde mig och frågade hur man ska göra, för att få bättre ljud framför allt.

Även om man väljer en enkel lösning för bilden behöver ljudet ändå vara bra för att människor ska kunna och orka följa med. En fördel i Närpes är att kyrkan har ett bra ljudsystem, som man satsat på redan innan kyrk-tv fanns.

Han tror att de församlingar som strömmat och gjort video upptäckte de möjligheter som finns.

– Det har ju hänt mycket med videotekniken sedan vi började. Nu finns det enkla kameror som ger bra bilder – och distributionsmöjligheter på ett helt annat sätt.

Han anser att nästa steg för kyrk-tv skulle vara att förnya utrustningen.

– Man får inte blir för mycket efter. Folk ser snabbt om det inte är riktigt bra skärpa i kamerorna eller om formatet inte är som det ska vara.

Emelie Wikblad



konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00