Rune Lindblom är präst i Korsholm. När han inte har prästskjortan på sig kan man också få se honom i motorcykelhjälm.

Han jobbar i ”den ultimata församlingen” – som nu söker ny herde

korsholm.

När det är sommar kan en präst sitta på tre stolar, men i höst hoppas Korsholms svenska församling kunna välja vem som ska ta över kyrkoherdestolen.

5.8.2020 kl. 09:00

Man kan säga att Rune Lindblom vet vad prästjobben i Korsholms svenska församling går ut på. I sommar har han på en gång haft alla tre: kyrkoherde, kaplan och församlingspastor.

Gudstjänsterna och förrättningarna ska hållas, annars är sommaren i församlingen lugnare än resten av året. Den här sommaren bidrar även pandemin till den lugnare takten. All körrelaterad verksamhet ligger på is, sommarallsångerna flyttade till nätet.

Men Rune Lindblom säger att den här tiden också har visat ännu tydligare att församlingen är en viktig aktör i människors liv. Dels som ett mötesforum, en plats dit det är naturligt att komma och träffa andra. Dels som en utsträckt hand, via hembesök, andakter på sjukhus och boenden.

– Att församlingen upprätthåller den personliga kontakten och verkligen finns där och träffar människor, människor som annars skulle vara väldigt ensamma – det är jätteviktigt, säger han.

Han blev präst efter att ha kämpat med tanken under hela studietiden.

– Jag brukar säga att Gud tvingade mig – men då sätter jag kanske för mycket ansvar på Gud. Det bara föll sig naturligt. Jag startade från att det där ska jag absolut inte bli och det slutade med att jag ansökte om prästvigning.

Han har fått pröva på prästens olika roller i församlingen. Från församlingspastorn, som ”bara är en präst”, till kaplanen, som ofta har egna ansvarsområden och leder team, till kyrkoherden som leder hela församlingsarbetet.

– Jag trivs bäst som den här radprästen.

Rune Lindblom har tre barn, och just nu är det barnfamiljslivet som präglar hans vardag.

– Man hinner inte så mycket vid sidan av träningar i balett och amerikansk fotboll. Jag är präst på jobbet och busschaufför hemma.

Sökandet efter ny herde fortsätter

Församlingen är nu i övergångsskede från undantag till det nya normala. Och mer nytt är på väg. I höst fortsätter Korsholms svenska sökandet efter en ny kyrkoherde.

– Vi satte igång processen i våras, men eftersom tanken är att vi ska ha ett kyrkoherdeval där församlingen får välja blev det paus, säger Rune Lindblom.

Valarrangemang och pandemirestriktioner gick inte ihop. För att kunna ordna ett riktigt val behövs öppna gudstjänster dit församlingsborna får komma och lyssna på och träffa kandidaterna.

Hurdan är en bra kyrkoherde?

– En bra kyrkoherde som chef är någon som lyssnar, men litar på att de anställda kan bära ansvar för sitt område. En bra kyrkoherde ur församlingsbornas perspektiv är förstås en andlig ledare. En bra kyrkoherde från kyrkans synvinkel är en bra administratör.

Själv känner Rune Lindblom just nu inget driv att bli kyrkoherde utan ”t.f.”.

– Kyrkoherdeskapet är en utmaning att kombinera med att vara barnfamilj. Man tvingas kompromissa alltför mycket på båda hållen.

Den som blir vald till församlingens nästa kyrkoherde kommer till en centralt belägen landsbygdsförsamling. Med tre präster är Korsholms svenska är en medelstor församling med finlandssvenska mått. På många sätt den ultimata församlingen att jobba i, enligt Lindblom – tillräckligt stor för att ha ett team av kollegor att bolla med, inte så stor att man försvinner i mängden.

– Församlingen är så liten att du lära känna stora delar av församlingsmedlemmarna under tiden i jobbet. Det är en aktiv församling, via vår kör- och musikverksamhet når vi hundratals människor. Det är ingen enprästförsamling där allt ansvar faller på dig, utan du har lite chans att specialisera dig och göra projekt och hitta på eget.

Emelie Wikblad



FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30