En Karlsson, hemma från Vasa, kan väl knappast vara annat än finlandssvensk? Intrycket förstärks vid första telefonkontakten.
– Båda mina föräldrar är finskspråkiga men jag har alltid haft svenska som skolspråk. Så jag ser mig som tvåspråkig, berättar hon.
Uppfödd i ett kristet hem har hon inte behövt företa någon vandring till Damaskus. Men väl ett år som au-pair i Venezuela, efter gymnasiet, samt en fyra månaders praktikperiod i New York (internship på Metro World Child).
Hur kom hon då till Gränna?
– Sommaren 2014 var Marina Andersson från Pingst Sverige gästtalare på finlandssvenska pingstvännernas sommarkonferens i Ekenäs.
– Hon frågade om jag ville komma till församlingen i Gränna och hjälpa till med några projekt. Så våren 2015 gjorde jag en praktik där i samband med mina pågående textilartesanstudier på Axxell i Ekenäs.
Nätverk för kvinnliga ledare
Efter bland annat en tid som barn- och ungdomsledare i Betel i Karis samt förskollärare vid Vaasan Kristillinen Koulu blev Ida Karlsson år 2018 ungdomspastor i Gränna Pingst och i höst alltså dess föreståndare.
Under karismatiske, men kontroversielle, ledaren Lewi Pethrus (1884–1974) hade pingstväckelsen i Sverige inga kvinnliga pastorer. Men sedan några decennier tillbaka blåser nya vindar
– Pingst Sverige har sedan 90-talet medvetet arbetat med att bereda plats för kvinnor i ledande roller. År 2015 startades ett nätverk för kvinnliga ledare och minns jag rätt har antalet kvinnliga föreståndare sedan dess fördubblats till omkring 30.
Från att år 2008 blott ha haft ett 15-tal aktiva medlemmar är man idag i Gränna Pingst på pappret drygt 110.
Det borde väl vara enkelt att värva proselyter här i småländska bibelbältet?
– Gränna hör inte till bibelbältet, vi är första staden utanför. Folk har generellt inte någon koll på vad en frikyrka är eller att vi finns.
Vad skiljer en svensk pingstförsamling från en finländsk?
– Varje församling är unik och jag har inte märkt några generella skillnader.
– Däremot har man i Sverige kommit längre i processen med frikyrkan som arbetsplats. Jag tänker på rent arbetsgivarmässiga frågor som fackförbund, kollektivavtal och sådant.
Hur känner du inför att den första augusti tillträda som föreståndare?
– Det har varit väldigt blandade känslor. Men min känsla av att Gud har kallat mig till detta, att han har förberett mig och utrustat mig till tjänsten, den vinner över rädslan och insikten om att jag står inför stora utmaningar.
– Jag får stor tröst av psalm 23 – vissheten att Herren är min Herde, Han leder mig och Han leder församlingen.
– Och så citerar jag ofta Marina Andersson, som brukar säga ”Herren leder när vi beder.” Det är sant!
Gränna är ju snudd på världsberömt för sina polkagrisar. När inmundigade du senast en sådan?
– I februari blev det några över från vår konferens ”Kyrka i Småstad”. Då åt jag en med specialdesignat omslagspapper.