Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

"Jag var blind, men efter hans bön kunde jag se"

profilen.

Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift.

30.6.2020 kl. 20:17

Jean d’Amour Banyanga har vandrat en lång och krokig väg för att bli präst i Finland. Men han har gått med stor längtan och målmedvetenhet. Under försommaren blev han prästvigd i Borgå domkyrka.

– Det var jättefint att bli ordinerad. Det var mycket folk, det var soligt, och jag fick många gratulationer, presenter och fina ord!

Han kommer att jobba som församlingspastor i Eckerö och Hammarlands församlingar. Bakom sig lämnar han Vanda och flyttar in i Eckerö prästgård men sin fru och fyra barn.

– Jag är historisk. Jag är den första mörkhyade prästen i Borgå stift. Det känns bra! Det betyder att folk lärt sig att ta emot människor från andra kulturer, och att evangeliet har gått ut till många länder.

Han skapar historia samtidigt som protesterna mot rasism och polisbrutalitet pågått över världen, efter att afroamerikanske George Floyd dödades av en vit polis i Minneapolis.

– Jag har tänkt mycket på det. Vi måste lära oss något av det. Vi är samma folk, vi är lika. Vi är ett i Guds kropp och kärlek.

Det finns en mycket dramatisk händelse bakom Jean d’Amour Banyangas beslut att jobba för Gud. Han är uppväxt på ett jordbruk i Kibuye i Rwanda, nära gränsen till Kongo. Han berättar om en lycklig barndom i en stor familj, ända tills en ödesdiger simtur vände upp och ner på allt.

– Jag simmade med andra barn i min by. Men vattnet var smutsigt. Jag fick vatten i ögonen, och troligtvis någon typ av mikrob. Mina ögon blev alldeles röda och sedan kunde jag inte se.

Han var tolv år. Från att ha varit ett aktivt barn befann han sig nu i totalt mörker.

– Det var en svår upplevelse. De ställde fram mat på bordet åt mig, men jag kunde inte se den. Han visar med trevande händer hur han sökte över bordet.

– Och runtomkring mig hörde jag människor prata, men jag kunde inte se dem.

Han tystnar, tar fram en näsduk och torkar sig i ögonen.

Hans föräldrar tog honom till flera sjukhus och läkare. Ingen kunde hjälpa honom. Vid det sista sjukhusbesöket undersökte ytterligare en läkare honom.

– Han sa: Tyvärr pojke, du kommer aldrig mer att se.

När han varit blind i närmare ett år fick hans by besök av en anglikansk präst. Hans föräldrar var aktiva i den presbyterianska kyrkan och gick på det stora möte som ordnades i och med besöket.

– Efter predikan kallade prästen till sig sjuka och sa att han kan be för dem. Mina föräldrar tog mig med upp. Han frågade dem vad som hade hänt och sedan bad han för mig. Efter hans bön kunde jag se.


Kunde du se, där på mötet?

– Ja. Jag kunde se direkt.

Efter det oförklarliga som hände honom grubblade han ständigt på vad han kan göra för sina medmänniskor när han blivit helad.

– Jag började sjunga i kör och jag predikade om det som hänt mig.


Folkmordet i Rwanda

När Jean d’Amour Banyanga var i tjugoårsåldern utbröt folkmordet i Rwanda, där mer än 800 000 tutsier, och de hutuer som motsatte sig attacken, dödades. Han har själv mist syskon, vänner och grannar i folkmordet, sett våldet och döden på nära håll.

– Jag ser bilder framför mig. Människor som gömmer sig. Strömmar av flyktingar som kom gående, och hur de bar saker på sina huvuden.

Vid det laget studerade han teologi och frågorna plågade honom.

– Varför Gud? Var var du?

Han skickade brev med sina frågor ut i världen. Ett av dem nådde den världsberömde evangelisten Billy Graham.

– År 2000 bjöd han in mig till ett stort möte i Amsterdam. Han betalade min resa, mat och mitt hotell.

Banyanga och Billy Graham diskuterade folkmordet länge och ingående: ondska och Guds makt.

– Jag fick mycket hjälp av honom.

Banyanga upplevde att han kunde sluta fred med Gud, att han kunde lita på honom igen.

Senare i livet har Banyanga doktorerat i utvecklingspsykologi vid Åbo Akademi i Vasa, och i sin avhandling skrev han om att helas från trauman samt hur olika folkgrupper ska kunna bo tillsammans i fred. Han har därför blivit intervjuad i dagspress och uttalat sig på tv om folkmordet.

– Mina barn blev väldigt påverkade av det här. Innan jag syntes på tv visades klipp från massmordet som mina barn såg. De sa: Människor hatar varandra och dödar varandra, varför? Min pojke och flicka kunde inte sova, och de brukade gråta i skolan. Jag har fört många samtal med deras lärare.

Han säger att det är en medicin att prata om det som hänt.

– Om du pratar blir du hel.

Bröllop i Närpes

Jean d’Amour Banyangas fru kom från Rwanda till Finland 1996. Då bodde han i Uganda där han tog en kandidatexamen i teologi. De fick kontakt via hennes syster och började brevväxla. På den vägen är de. Banyanga kom till Finland och de ordnade ett stort bröllop.

– Vi gifte oss i Närpes där vi har många vänner, säger han och skrattar.

Banyanga ville studera vidare till magister i teologi. Han sökte till Åbo Akademi.

– Men det var svårt på den tiden för en afrikan att hitta en plats på teologiska.

Då behärskade han inte heller svenska i samma utsträckning som nu. Så det blev studier i Sydafrika i stället, tack vare ett stipendium från Borgå stift. Det innebar tre år av pendlande mellan studierna och familjen i Finland.

De senaste åren har han fått hjälp av många på vägen till prästvigning, inte minst personal vid domkapitlet och anställda vid Åbo Akademi. Allt började med en fråga från en tidigare biskop.

– Erik Vikström frågade mig: Varför kan du inte bli präst? Du kan tänka på det, om ditt hjärta säger att du ska acceptera får du ringa mig.

Han ser fram emot allt som väntar.

– Gud har kallat mig. Han ger mig energi och styrka för att jobba för honom.


Text och foto: Ulrika Hansson



FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapets verksamhetsledare Rolf Steffansson säger upp sig och flyttar till Fuengirola på spanska solkusten. Där blir han pastor i den finska församlingen från den 1 september. 2.3.2023 kl. 16:37

kyrkolagen. Efter närmare 18 års förarbete hann den avgående riksdagen godkänna den nya kyrkolagen på torsdagen. Det var med minsta tänkbara marginal. På fredagen var den sittande riksdagen klar med sin mandatperiod och reste hem för valpaus. 3.3.2023 kl. 14:00

riksdagsvalet. Kyrkan hörde partiledarna i Helsingfors. Sannfinländarnas Sebastian Tynkkynen profilerade sig på sin kant. Kyrkan är ”rödgrön” och ställer ledande frågor i samhällsdebatten, ansåg han. 1.3.2023 kl. 15:31

pro ecclesia. Prosten Virva Nyback från Borgå har beviljats kyrkans Pro ecclesia-medalj. 1.3.2023 kl. 15:07

ENGELSKA KYRKAN. Den engelska kyrkans beslut att införa en välsignelseakt för par av samma kön som gift sig borgerligt har gjort att flera anglikanska ärkebiskopar i Asien, Afrika och Latinamerika inte längre betraktar ärkebiskopen av Canterbury som sin andlige ledare. 1.3.2023 kl. 15:02

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet