Emma Audas är präst och teolog. Patrik Hagman är teolog och författare.

Är det ”nya normala” en virtuell kyrka?

Kyrka.

Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda, skriver teologerna Emma Audas och Patrik Hagman i ett inlägg om kyrkan under coronapandemin.

17.6.2020 kl. 08:33

Den här våren har inneburit en förändring i kyrkans liv som saknar motstycke i modern tid. På bara några veckor ställde samtliga församlingar i vår kyrka radikalt om sin verksamhet. Den kreativitet och energi som har släppts lös är imponerande. Bilden av kyrkan som det stora, tröga skeppet som svänger långsamt har i grunden utmanats.

Undersökningar internationellt och siffror från Finland visar att kyrkan lyckats nå ganska många som inte annars deltar i kyrkans verksamhet. Även om det här fenomenet antagligen är övergående (människor söker sig till kyrkan i kristider) är det nu dags att gå in i nästa fas, där vi börjar ställa de svåra frågorna. Vilka blir konsekvenserna av de förändringar som gjorts? Vad händer med kyrkans uppdrag när en stor del av verksamheten flyttar till sociala medier?

Kyrka på bortaplan

Sociala medier-revolutionen jämförs ofta med boktryckarkonsten: ett nytt sätt att förmedla ett tidlöst budskap. Bilden skulle stämma bättre om det bara funnits en eller två boktryckare som bestämde vem som läste vad och utnyttjade den här makten hänsynslöst för sina egna syften. Facebook och Google (som äger YouTube) är världens mäktigaste företag, som gång på gång visar ovilja att ta ansvar för samhällelig stabilitet och privatpersoners integritet.

De lever på att ge annonsörer tillgång till människor då de är som mest mottagliga för påverkan. För att kunna göra det här samlar de in data om alla sidor av vårt beteende, från vilka bilder vi stannar upp vid i vårt flöde till vem vi möter på stan och vilka artiklar som får oss att börja googla fram nya löpskor.


"För kyrkan är sociala medier komplicerade även på andra sätt. De sociala medierna vill alltså styra vårt beteende. Ju mer lättstyrda vi blir, desto mer värdefulla är vi för dem. Vad händer då när kyrkan går in på den här arenan?"


För kyrkan är sociala medier komplicerade även på andra sätt. De sociala medierna vill alltså styra vårt beteende. Ju mer lättstyrda vi blir, desto mer värdefulla är vi för dem. Vad händer då när kyrkan går in på den här arenan?

Man kan säga att sociala medier förstärker en rad tendenser som redan tidigare fanns i kyrkan. En är tendensen att se församlingsmedlemmar som kunder och församlingens verksamhet som produkter. Kyrkan har redan länge kämpat med detta konsumtionstänkande. Men Facebook ger församlingen samma verktyg som vilken kommersiell aktör som helst. Kyrkans anställda matas med siffror, statistik, ständig uppmuntran till att betala för större synlighet – allt i en strävan att ”nå ut”.

Det här hotar att ta bort uppmärksamheten från det som de flesta av oss är överens om att är församlingsarbetets grunduppgift: Att bygga relationer och att tillbe Gud. Antalet följare säger ju inget om värmen i gemenskapen, men systemet intalar oss att mätbara gillanden är viktigare än den tröst, tillit och kärlek som varken kan mätas eller visas upp.

Kyrkan kan inte lämna de sociala medierna – vi måste vara där människorna är. Men vi behöver vara medvetna om att verktyget är riggat på sätt som strider mot kyrkans människosyn och värderingar. På sikt borde kyrkan kanske stödja icke-kommersiella sociala medier som håller på att växa fram (Mastodon, Peerview, etc.).

Att samlas kring Jesus

Den grundläggande frågan är: Vad är kyrkans uppdrag? Ett sätt att svara på den frågan är att se på Jesus. Han hade förstås inte tillgång till sociala medier, men det är lite intressant att han aldrig skrev något. Hans kommunikation handlade hela tiden om att samla människor omkring sig. Där finns lärjungar, skeptiska fariséer, marginaliserade grupper och rika. De tolv lärjungarna symboliserar Israels tolv stammar som skingrats över världen men som Jesus vill samla till en gemenskap.


"Samma sak har kyrkan strävat att göra i alla tider: Samla människor."


Samma sak har kyrkan strävat att göra i alla tider: Samla människor. Men corona-krisen visar att vi verkar tro att det som till exempel gör gudstjänsten till en gudstjänst är att prästen talar, predikar och ber och kantorn sjunger och spelar. Och i den konsumtionslogik som sociala medier stärker kanske det är så – det finns en produkt som någon producerar och en annan tar emot. Men om vi ser på Jesus exempel är det kanske just det att människor samlas som är avgörande. Gudstjänsten är ett av många sätt där kyrkan odlar gemenskap genom att skapa något tillsammans.

I en krissituation är det rimligt att reducera den samlade gemenskapen till präst och kantor, men det är inte ett hållbart sätt att vara församling. Att samlas för att be, dela liv eller läsa Bibeln kan inte ersättas med att kyrkans anställda fyller våra Facebook-flöden med betraktelser och tankar för dagen – hur kloka och välgjorda de än är.

Kyrkan är mer än tal om Gud

Så vad ska vi göra nu när den värsta krisen lagt sig, men framtiden fortfarande är osäker? Vilka är de kloka sätten att använda sociala medier och digitala plattformar? Kanske den verkliga frestelsen är att vi förmedlar bara en sida av vår tro, nämligen talet om Gud – om det så sker i vardagliga betraktelser, bibelstudier eller panelsamtal.


"Kanske den verkliga frestelsen är att vi förmedlar bara en sida av vår tro, nämligen talet om Gud – om det så sker i vardagliga betraktelser, bibelstudier eller panelsamtal."


Men ordet måste bli kött. Gemenskap och diakonalt arbete är inte bara komplement till vårt tal: om inte riktiga människor försöker leva det som sägs klingar talet falskt. Talet om kärlek har nästan blivit en tröttsam kliché i vårt samhälle. Kyrkan utmärker sig genom att kärleken förverkligas, till exempel i mötet med den där knepiga typen på kyrkkaffet.

Det finns en poäng med att vi tar emot Bibelns radikala budskap som en gemenskap – vi är kallade att leva ett liv i Jesu fotspår. När jag ensam får samma uppmaning blir det lätt antingen en del av mitt självförbättringsprojekt eller bara fina ord jag snart glömmer bort.
Även den streamade gudstjänsten blir mera gudstjänst när den genomförs av en aktiv, närvarande församling. Utmaningen är att erbjuda streaming åt dem som verkligen inte kan komma till kyrkan utan att det blir ett bekvämt alternativ för dem som inte ids.

Utgångspunkten är att vi använder digitala lösningar för att hjälpa människor hitta till församlingens gemenskap – inte som ett alternativ till gemenskapen.

Kyrkan är här och nu

Kyrkans uppgift är att på varje plats och i varje tid hjälpa oss upptäcka Guds närvaro. Därför är det bättre att streama live än att filma och sedan lägga ut. När vi ser på saker när och där det passar oss samlas vi helt enkelt inte. Det är alltid bäst att träffas fysiskt om det är möjligt (håll gudstjänster utomhus i sommar!).

Det är bättre att inkludera fler än färre. Även under speciella omständigheter är kyrkan dess medlemmar, inte bara dess anställda. Det måste synas på församlingens Facebook-sida.
Ett möjligt framtidsscenario för kyrkan är att bli ett andligt produktionsbolag som också tillhandahåller begravningar. Kyrkan kunde spara miljoner genom att en handfull anställda i Helsingfors producerar andligt material för alla kyrkans medlemmar. Men är det en sådan kyrka vi vill ha?


Emma Audas och Patrik Hagman



Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet