Nicolina Grönroos är ungdomsarbetsledare i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är Kampens bottenvåning mitt i morgonrusningen.

Lyssna på den som berättar

rasism.

"Jag trodde länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker."

16.6.2020 kl. 00:01

Jag minns den första tiden när #metoo tog fart. Äntligen blev det allmänt känt att vi inte bara har hittat på. Det pratades i kafferum, vid middagsbord och på fester.

Det kändes befriande att bli tagen på allvar, samtidigt som vissa reaktioner var jobbiga. Många, som sällan själva hade blivit utsatta för sexuella trakasserier, var förvånade och arga. ”Hur kan detta hända?” eller ”Varför säger du inte till och går iväg?” Jag blev trött på att utbilda. Jag hade också glömt bort att förvånas. Strategier för att komma ur jobbiga situationer hörde till mitt vardagsliv. Att någon var förvånad bekräftade bara att alla miljontals berättelser inte hade tagits på allvar förut.

I skrivande stund fylls medier av innehåll om rasism. Jag hoppas att detta stämmer även när du läser detta. Jag hoppas att även detta ämne når över nyhetströskeln, också till alla som inte redan var medvetna om problemen. Jag hoppas att fler sväljer sin stolthet och kommer med.

Jag är själv vit och har inte blivit utsatt för diskriminering eller trakasserier på grund av min hudfärg. Jag trodde också länge att det var ovanligt i Finland, och att det räckte med att jag själv inte sade fula saker. Nu vet jag bättre, även om jag har en hel del att lära mig.

Men några saker vet jag. Jag har ett ansvar. Jag ska lyssna på den som berättar, och acceptera att jag inte vet mest. Jag ska ta reda på och föra informationen vidare. Jag ska tala med mina utsatta vänner och bekanta på deras villkor och inte på mina. Och jag ska inte uttrycka min förvåning inför den som själv är utsatt. Hen har för länge sedan glömt bort att vara förvånad, och min förvåning är bara beviset på att jag inte har lyssnat tillräckligt.

Nicolina Grönroos



HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28

HELSINGFORS . Vi tog pulsen på kanslisterna i Helsingfors svenska församlingar! 23.1.2025 kl. 11:08

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28