Jonas Gehlin tycker det varit mindre utmanande än väntat att bo och jobba i Finland.

Vi jobbar på olika sätt i Finland och Sverige

Kulturskillnader.

Som rikssvensk i Helsingfors har teologen Jonas Gehlin kunnat betrakta finländare från ett utifrånperspektiv. I Finland är arbetsklimatet mer formellt och ledarskapet sakorienterat. Och han har med intresse följt de två ländernas olika linjer under coronapandemin.

9.6.2020 kl. 10:35

Jonas Gehlin är född och uppvuxen i Småland, men har jobbat största delen av sitt liv i Lunds stift. Han hade inte suktat efter att jobba på den skånska landsbygden.

– En kollega sa till mig: Men Jonas, det där är Sveriges mest sekulariserade bygder. Så jag sa till honom: Då är det väl en poäng med att vi sprider ut oss, säger han och skrattar.

När hans fru, också hon från Sverige och teolog, fick en forskartjänst i Helsingfors, började de planera att bo några år i Finland. Jonas Gehlin var i kontakt med dåvarande biskop Björn Vikström, och så öppnades en möjlighet för Gehlin att jobba i Johannes församling i Helsingfors. Sedan dess har han också hunnit jobba i församlingen i Borgå och i Olaus Petri i Helsingfors. Just nu forskar han i praktisk teologi vid Åbo Akademi, med fokus på Svenska kyrkans kyrkohandbok och frågor som rör eskatologi och evighetshopp.

– Vi visste inte särskilt mycket om Finland innan vi åkte. Här vet man mycket mer om Sverige.

I början kändes det ovant.

– Det var framförallt finska språket som var utmanande, med alla långa ord.

På stan blir det ofta så att han pratar engelska.

– Om jag får generalisera lite så verkar många som bor här ha den bilden av sig själva att de inte kan så bra engelska, medan min bild är att man kan bättre engelska här än i Sverige.

Paret Gehlin har också en dotter i lågstadieåldern, och han konstaterar att hela familjen trivts väldigt bra med tillvaron i Finland.

– Visst har det varit utmanande, men mindre än vi först trodde.

– Det är svårt att tänka sig in i det, men det har ändå fått mig att fundera: Hur är det att komma som flykting till ett land, utan jobb och utan att kunna språket?


Ledarskap i coronatider

Att flytta är att lära sig mer om vem man själv är och hur man ser på sitt hemland.

– Ofta är det så att vi behöver flytta från en miljö till en annan för att få perspektiv på saker och ting. Vi har väldigt sällan koll på vår samtid, utan oftast kan vi i efterhand se vad som var mest viktigt.

Vad har du lärt dig om dig själv tack vare det här miljöombytet?

– Oj, det är en svår fråga. Det kanske jag kommer att bli uppmärksammad på när jag kommer tillbaka till Sverige. Jag har blivit påmind om hur rikssvensk jag är, och de här skillnaderna som finns. Jag har fått många upplevelser av att det verkligen finns skillnader.

– Här är till exempel arbetskulturen mer formell än hemma i Sverige. Nu har jag bara arbetserfarenhet från kyrkan här och ganska kort tid, men jag tror mig kunna se en lite annorlunda typ av ledarskap. Det finns en större betoning på chefskapet.

Han tycker att det som exempel varit intressant att följa hur coronapandemin hanterats här och i Sverige.

– Här fanns det en förväntan att regeringen skulle bestämma vad som gällde, man väntade på ett klart besked och när det beskedet kom så vill man vara lojal och följa det för att någon har bestämt så.

I Sverige har det inte varit så. Jonas Gehlin hänvisar till en intervju i Sverige med en epidemiolog.

– Han fick frågan: Varför är det bara rekommendationer i Sverige? Varför är det inte beslut? Då sa den här personen lite spontant: Ja men i Sverige funkar det inte så. Vad personen menade gissade jag var att det inte går att implementera förändring utan man måste låta människor själva känna att de vill göra det här.

I båda länderna finns motreaktioner tror han.

– I Sverige finns det en frustration bland många förstås: Bestäm nu hur vi ska göra! Samtidigt som det här också kan finnas en frustration över att någon annan bestämmer.

Några svar om vem som gjort rätt och fel har vi inte än.

– Det är ingen poäng egentligen med att måla ut att ni gjorde fel eller vi gjorde fel. Det viktigaste nu är fokuset på människan, att så få som möjligt ska bli sjuka och så få som möjligt dö. Sedan får man utvärdera i ett senare skede tänker jag.

Han tror att erfarenheten av krig påverkar Finlands agerande under pandemin.

– Jag tror det finns en större beredskap här.

Sverige har kallats fredsskadat, vilket han tycker det ligger något i.

Samtidigt kan det väl vara en bra sak att få vara fredsskadad?

– Det är sant jo, men krig finns ju ändå och hoten finns på nära håll också. Man behöver ha en medvetenhet om det.


Punktligt och sakorienterat

I arbetslivet har han också märkt intressanta olikheter mellan våra besläktade kulturer.

– Och så är det en imponerande punktlighet som man har här. Det är en tydlig skillnad. Säger man att man ska börja ett klockslag så är det det som gäller. Sedan är människor väldigt pålitliga här, det brukar sägas om er som bor i Finland och det kan jag bekräfta.

– Man är mer uppgiftsorienterad här, medan man i Sverige är mer relationsorienterad. När det gäller det kyrkliga så tar det sig uttryck i att vi i Sverige tänker mer i team, vi förankrar beslut på ett lite annorlunda sätt än i Finland. I Sverige finns generellt en större strävan efter konsensus.

Att komma från en lite ledigare arbetskultur till en mer formell har inte orsakat problem.

– Jag har trivts väldigt bra. Det säger kanske också något om mina arbetskamraters gästfrihet och tålamod. Är vi medvetna om att det finns skillnader kan vi välja att förhålla oss till dem också.


Vi kan lära av varandra

Han önskar att Finland och Sverige kunde hitta ett smidigt samarbete när det gäller präster. Många sökande till finskspråkiga prästtjänster i Helsingforsregionen och den ställvisa prästbrist som råder i Sverige kunde kanske kombineras.

– Det hade varit intressant om man kunde få igång ett mer aktivt utbyte mellan Sverige och Finland. Det finns i dag på individuell nivå, men jag tror inte det finns någon organisation kring det. I Malmö sökte man för en tid sedan efter en finskspråkig präst med ljus och lykta. Det var inte så lätt att få tag på någon.

Kyrkan har en större plats i samhället här, upplever han.

– Det kan märkas i antalet medlemmar och den procent som döps och konfirmeras, men jag tänker också på kyrkans närvaro i till exempel skolans värld.

Faddrarnas roll har han funderat mycket på, och det är något han kommer att ta med sig tillbaka till Sverige.

– Fadderskapet uppmärksammas mycket mer här. Det finns undersökningar som visar att en del föräldrar tänker på valet av faddrar redan innan barnet är fött.

Många här är oroliga över att kyrkan ska få mindre utrymme.

– Det gäller kanske att hitta samarbetsformer innan det blir stopp så att säga.

– I Sverige pågår en diskussion som handlar om producent- och konsumenttänk och som kan uttryckas i att vi bjuder in, vi välkomnar, vi erbjuder saker och ting, precis som att vi ska marknadsföra någonting. Men tron kan ju inte marknadsföras. Den uttrycks i kärlek, i relationer, i delande, det är ingen handelsvara vi har att presentera.

Ulrika Hansson



HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

webbplats. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har förnyat sina webbplatser, evl.fi och evl.fi/plus. 19.10.2023 kl. 17:44

OVAN I KYRKAN. Du brukar kanske inte ”gå i kyrkan” men den är din, och du får gå in i den när som helst. 17.10.2023 kl. 16:26

HEMLÖSHET. I oktober ordnas De bostadslösas natt. Det räcker inte enligt diakoniarbetare Henrika Lemberg, diakoniarbetare i Borgå. 12.10.2023 kl. 13:36

Herdeval. Karl af Hällström, Yvonne Terlinden och Markus Weckström har sökt kyrkoherdetjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Domkapitlet placerar af Hällström i första förslagsrum. Valet hålls den 10 december. 13.10.2023 kl. 15:23

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet