Viking Norrbäck med sitt dragspel.
Viking Norrbäck med sitt dragspel.

Viking fick inte den begravning han önskade

undantagstillstånd.

Viking Norrbäck fick somna in i sitt hem i Esse omgiven av sin familj. Det var så han ville ha det. Men coronan gjorde att han inte fick den begravning han önskat.

20.5.2020 kl. 17:26

I november ifjol insåg Viking Norrbäck att hans fjortonåriga kamp mot cancern var över. Då återstod bara att förbereda sig för det oundvikliga.

– Pappa ville dö här hemma. Det vill vi också att han skulle få göra, säger dottern Margot Backlund.

Tillsammans gjorde familjen; mamma Gunnevi Norrbäck och syskonen Margot Backlund, Gun-May Johansson, Yvonne Rönnqvist samt Olav och Henrik Norrbäck en plan för hur det skulle gå till. Den underlättades av att alla tre systrarna har en vårdutbildning. En sjukskötare från den palliativa polikliniken gjorde ett hembesök och då blev det klart att han kunde vårdas hemma. Det var innan coronatiderna.

– I praktiken bodde jag här hemma. Till en början behövde han inte så mycket hjälp, men några dagar efter att cancermedicinen togs bort slutade han gå. Då han satt i rullstol ökade också otryggheten och hans behov av hjälp, säger Margot.

Till en början kom också många släktingar och vänner för att hälsa på. Men i och med coronan kom bara familjen.

De sista dygnen vakade de två och två med sin pappa. Idag är de glada över att de skötte honom hemma. Inte minst för att coronan hade hindrat dem från att hälsa på honom på sjukhuset under hans sista levnadsdagar.

– Det var en värdefull tid att få ha barn och barnbarn omkring sig. Alla generationer var här, säger Gunnevi.

– Även om vi var trötta de sista dygnen fick vi en jättebra tid tillsammans. Vi fick också tid att återskapa kontakten mellan oss syskon, säger Margot.

Det åtta sista veckorna beskriver de som en välsignad tid med många samtal, mycket skratt, gråt och sång.

– För mig var det en bra tid som jag behövde för att öppna upp och få sörja, säger Henrik.

Alla barnbarnen hade skrivit ner sina minnen av morfar/farfar.

– Det kändes bra att läsa upp dem för honom. Vanligtvis kommer ju de fina talen först på minnesstunden. Nu fick vi säga det medan han levde, säger Yvonne.

Ett av barnbarnsbarnen hade ritat en teckning med texten: du vet väl om att du är värdefull precis som du är.

– Den teckningen hängde han på väggen och vi lade den också i kistan, säger Gunnevi.

Barnbarnens och deras egna minnen e-postade de sedan till prästen som jordfäste Viking.

Viking somnade in söndagen den 5 april till tonerna av Den blomstertid nu kommer som ett av barnbarnen spelade på orgel. Han var då omgiven av hustru, alla barnen och flera barnbarn.

– Han var klar i tanken ända till slutet. På söndagen hade mamma på gudstjänsten från Larsmo När-TV och vi såg han rörde på munnen och följde med i Fader vår. Sedan sade han amen, säger Gun-May.

När det var dags att planera för begravningen var det inte helt klart hur många som skulle få delta. Första beskedet var att endast tio skulle får närvara.

– Vi är en familj som håller ihop. Jag skulle inte ha kunnat välja vem som får komma och vem som inte får göra det, säger Gunnevi.

– Och vi som skött honom här hemma och nött mot varandra i fler veckor, säger Yvonne.

De levde i ovisshet tills biskopsmötet specificerade att familjen får delta i begravningar.

– Det var ingen rolig tid, säger Gunnevi.

– Vi funderade på att ha begravningen utomhus. Vi diskuterade vem som skulle stå på gravgårdsmuren, säger Gun-May smått ironiskt.

De upplever att det inte minst för barnbarnens skull var det viktigt att alla fick vara med.

– De hade ju varit här de sista dagarna och det hade blivit svårt för dem att förstå vad som hände om de inte fått vara med på begravningen. Nu vet de att han farit till himlen där han sprakar fotboll, sjunger och spelar. Men den sjuka kroppen lämnar vi kistan, säger Margot.

– Nej, man kan inte vara en evighet i himlen utan att få spela fotboll, säger Henrik och ler.

Önskemålen som Viking skrivit ner för sin begravning kunde de inte förverkliga helt. Han hade önskat en öppen minnesstund med matservering och mycket sång och musik.

– Pappa spelade dragspel och sjöng i kör hela livet. Därför önskade han att pensionärskören skulle sjunga och MI:s dragspelsgrupp spela, säger Olav.

Men de kunde sjunga psalmerna och dekorera med de vita liljorna som han valt. Och barnbarnet som nu gör sin värnplikt bar kistan iklädd arméns uniform, helt enligt Vikings önskemål.

– Vi var öppna mot honom och berättade att vi inte får ha någon minnesstund efter begravningen. Då blev han inte glad, säger Gun–May.

Viking begravdes den 17 april i närvaro av den närmaste familjen.

– Det var inte en sorglig, sorglig begravning. Under åtta veckor fick vi vara med pappa och vi har talat, skrattat, gråtit, sjungit och haft andakt. Vi har kört hela racet och fått vara med ändå till slutet, säger Margot.

– Han önskade få komma hem. Han hade himmelslängtan, säger Gunnevi.

Trots att begravningen inte blev som Viking planerat så är de lättade över att den kunde genomföras under mera avspända former.

– Jag tycker det är viktigt att folk tänker efter hur de själva vill ha det. Att man sätter familjen i fokus, säger Margot.

Coronan ställde ändå till det för de familjemedlemmar som är bosatta i Sverige. Och så finns det människor som de känslomässigt räknar till familjen som inte kunde närvara. För alla dem strömmades jordfästningen.

– Vi kan ha en minnesstund för dem senare, säger Olav.

Efter begravningen samlades familjen i hemmet där de dukar upp med kaffe, tårta och två sorters småbröd.

– Vi läste inbetalningarna och några brev som kommit och så sjöng vi, säger Gunnevi.

– Och så hann vi tala med varandra, säger Henrik.

Henrik som arbetar som kyrkvaktmästare i Purmo har varit med om flera begravningar där under coronatiden. Både i kapellet och vid graven.

– Utmärkande för dem har varit att de präglats av ett lugn. De har också varit personliga och värdiga. Men med tanke på strömningen var det en lättnad att vi kunde ha pappas begravning i kyrkan.

Lärdomen från strömningen är att det är bra att tala i en mikrofon, också när man läser texterna på blomsteruppvaktningarna. Och att berätta vilka psalmer som ska sjungas.

Johan Sandberg



Kyrka. Mitt i fastetiden byts den violetta färgen i kyrkan till festligt vitt, glädjens färg. Maria Bebådelsedag handlar om en stor, glad överraskning. 22.3.2009 kl. 00:00

Världen. Den yngste har en sida på facebook och är inte ens fyrtio år, den äldste är född 46, och ytterligare en skriver psalmer. 23.3.2009 kl. 00:00

Kultur. Den fiktiva bloggaren Luukas Härkönen undersöker vad Jesus gjorde i 80-talets Helsingfors. 21.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. Tammerfors evangelisk-lutherska kyrkliga samfällighet varslade på torsdagen hela sin personal om permitteringar. 20.3.2009 kl. 00:00

Världen. Existentiell hälsa är  huvudärendet i en svensk avhandling som läggs fram i dag vid Uppsala universitet. 20.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. Från och med april får 16-åringar rösta i församlingsval. 20.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. I går debatterade den nya centrumförsamlingen Johannes fyra kyrkoherdekandidater kring urbana frågor och fiktiva problem. 19.3.2009 kl. 00:00

Kultur. Svenska kyrkans pris 2009 för insatser för sverigefinsk kultur gick till prosten Juhani Rantanen i Borås och utredningssekreteraren Kaisa Syrjänen Schaal i Stockholm. 19.3.2009 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Det är inte allt för ofta jag mera grundligt städar mitt ganska stora skrivbord hemma, men ibland händer det. 19.3.2009 kl. 00:00

Ledare. Det som nästan kan kallas en ödesgemenskap mellan samhället och kyrkan visade sig bli ett centralt tema då kyrkans nu och framtid diskuterades under Kyrkans forskningscentrals jubileumsseminarium i Tammerfors. 19.3.2009 kl. 00:00

Kyrka. Antalet jämställdhetsplaner i församlingarna har fördubblats under åren 2004-2007. 18.3.2009 kl. 00:00

Insändare. Det är glädjande att Ungdomens Kyrkodagar intresserar sig för och har diskuterat utbildningen av kantorer och kommer med synpunkter på hur denna kunde förändras. 26.3.2009 kl. 00:00

Insändare. Det är glädjande att Ungdomens Kyrkodagar intresserar sig för och har diskuterat utbildningen av kantorer och kommer med synpunkter på hur denna kunde förändras. De förslag till utveckling som UK framför är dock redan verklighet. Den studerande som så önskar har möjlighet att inrikta sig på icke-klassisk musik, som t.ex gospel, vid musikutbildningen i Jakobstad och vid Sibelius-Akademin. Orgelspel, som redan i sig är ett ytterst mångsidigt och stilmässigt brett område, är inte det enda alternativet till fördjupning i kantorsutbildningen. På Sibelius-Akademin finns femfördjupningsalternativ, tyngdpunkten kan alltså istället ligga på solosång, körledning eller t.ex. på ett program där rytmmusik ingår. Inte ens vid ansökningen till utbildingen krävs prov i orgelspel. Orgelspel hör givetvis till grundutbildningen, liksom även solosång och körledning.Varje kantor har i sitt arbete en stor frihet att själv profilera sitt arbete genom att använda sig av olika musikaliska stilar och uttrycksmedel. Ansvaret för detta ligger på den enskilde kyrkomusikern, och på de medel och resurser som de enskilda församlingarna har till förfogande.Med dessa tankar välkomnar vi alla intresserade att söka till kantorsutbildningen, och där bekanta sig med ett mångsidigt och givande yrke.Kyrkomusikerföreningens arbetsutskottPia Bengts, ordförandeAnna Maria Böckerman, vice ordförandeNiels Burgmann, sekreterare 18.3.2009 kl. 00:00

Samhälle. Veckan mot rasism 14-22.3.2009 uppmärksammar fördomar gentemot etniska minoriteter. 18.3.2009 kl. 00:00

Samhälle. En reklamkampanj med ateistiskt budskap planeras i Finland. 17.3.2009 kl. 00:00

Biskop Angaelos leder den koptisk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien. Han har fått utmärkelser för sitt ekumeniska arbete.

koptiska kyrkan. Fanatiskt våld är en farsot som ingen tro eller stat längre klarar av ensam, menar den koptiska biskopen Angaelos 27.4.2017 kl. 10:34
Kyrkans servicecentrals datorsystem är vardag för många församlinganställda – men många är missnöjda.

Datorsystem. Kyrkans servicecentral har avslutat sina samarbetsförhandlingar: femton ska sägas upp. Men vad tycker församlingarna egentligen om mastodontprojektet som skulle spara dem pengar? 26.4.2017 kl. 17:30
Bulevarden samlar mindre kända texter ur Tove Janssons produktion.

Bok. Bulevarden är en vacker utgåva av Tove Janssons texter mer lämpad för kännaren än för nybörjaren. 25.4.2017 kl. 11:05
På den här innergården på Mariegatan i Kronohagen, där Fabian Silén växte upp med hela sin pappas familj omkring sig, känner han sig hemma.
– Min farmor dog för tio år sedan, men på något plan för jag ännu en dialog med henne varje dag.

teater. Vad betyder det att vara människa? Det frågar sig Fabian Silén i pjäsen Paradisdoktrinen, en komedi som börjar med att Gud sitter bortglömd i ett svart hål, tjurig över att inga människor lyssnar på honom eller ber till honom längre. 27.4.2017 kl. 08:00
Patrik Hagman, medlem i kyrkomötets framtidsutskott, säger att det som sker på församlingarnas lokalplan är det viktigaste i processen med att förnya kyrkan.

Kyrkomötet. De flesta tycker att det är en dålig idé att bunta ihop kyrkans svenska central med Borgå stift. I Det framgår med all tydlighet i ett betänkande som kyrkomötets framtidsutskott gjort. 24.4.2017 kl. 15:30