Viking Norrbäck med sitt dragspel.
Viking Norrbäck med sitt dragspel.

Viking fick inte den begravning han önskade

undantagstillstånd.

Viking Norrbäck fick somna in i sitt hem i Esse omgiven av sin familj. Det var så han ville ha det. Men coronan gjorde att han inte fick den begravning han önskat.

20.5.2020 kl. 17:26

I november ifjol insåg Viking Norrbäck att hans fjortonåriga kamp mot cancern var över. Då återstod bara att förbereda sig för det oundvikliga.

– Pappa ville dö här hemma. Det vill vi också att han skulle få göra, säger dottern Margot Backlund.

Tillsammans gjorde familjen; mamma Gunnevi Norrbäck och syskonen Margot Backlund, Gun-May Johansson, Yvonne Rönnqvist samt Olav och Henrik Norrbäck en plan för hur det skulle gå till. Den underlättades av att alla tre systrarna har en vårdutbildning. En sjukskötare från den palliativa polikliniken gjorde ett hembesök och då blev det klart att han kunde vårdas hemma. Det var innan coronatiderna.

– I praktiken bodde jag här hemma. Till en början behövde han inte så mycket hjälp, men några dagar efter att cancermedicinen togs bort slutade han gå. Då han satt i rullstol ökade också otryggheten och hans behov av hjälp, säger Margot.

Till en början kom också många släktingar och vänner för att hälsa på. Men i och med coronan kom bara familjen.

De sista dygnen vakade de två och två med sin pappa. Idag är de glada över att de skötte honom hemma. Inte minst för att coronan hade hindrat dem från att hälsa på honom på sjukhuset under hans sista levnadsdagar.

– Det var en värdefull tid att få ha barn och barnbarn omkring sig. Alla generationer var här, säger Gunnevi.

– Även om vi var trötta de sista dygnen fick vi en jättebra tid tillsammans. Vi fick också tid att återskapa kontakten mellan oss syskon, säger Margot.

Det åtta sista veckorna beskriver de som en välsignad tid med många samtal, mycket skratt, gråt och sång.

– För mig var det en bra tid som jag behövde för att öppna upp och få sörja, säger Henrik.

Alla barnbarnen hade skrivit ner sina minnen av morfar/farfar.

– Det kändes bra att läsa upp dem för honom. Vanligtvis kommer ju de fina talen först på minnesstunden. Nu fick vi säga det medan han levde, säger Yvonne.

Ett av barnbarnsbarnen hade ritat en teckning med texten: du vet väl om att du är värdefull precis som du är.

– Den teckningen hängde han på väggen och vi lade den också i kistan, säger Gunnevi.

Barnbarnens och deras egna minnen e-postade de sedan till prästen som jordfäste Viking.

Viking somnade in söndagen den 5 april till tonerna av Den blomstertid nu kommer som ett av barnbarnen spelade på orgel. Han var då omgiven av hustru, alla barnen och flera barnbarn.

– Han var klar i tanken ända till slutet. På söndagen hade mamma på gudstjänsten från Larsmo När-TV och vi såg han rörde på munnen och följde med i Fader vår. Sedan sade han amen, säger Gun-May.

När det var dags att planera för begravningen var det inte helt klart hur många som skulle få delta. Första beskedet var att endast tio skulle får närvara.

– Vi är en familj som håller ihop. Jag skulle inte ha kunnat välja vem som får komma och vem som inte får göra det, säger Gunnevi.

– Och vi som skött honom här hemma och nött mot varandra i fler veckor, säger Yvonne.

De levde i ovisshet tills biskopsmötet specificerade att familjen får delta i begravningar.

– Det var ingen rolig tid, säger Gunnevi.

– Vi funderade på att ha begravningen utomhus. Vi diskuterade vem som skulle stå på gravgårdsmuren, säger Gun-May smått ironiskt.

De upplever att det inte minst för barnbarnens skull var det viktigt att alla fick vara med.

– De hade ju varit här de sista dagarna och det hade blivit svårt för dem att förstå vad som hände om de inte fått vara med på begravningen. Nu vet de att han farit till himlen där han sprakar fotboll, sjunger och spelar. Men den sjuka kroppen lämnar vi kistan, säger Margot.

– Nej, man kan inte vara en evighet i himlen utan att få spela fotboll, säger Henrik och ler.

Önskemålen som Viking skrivit ner för sin begravning kunde de inte förverkliga helt. Han hade önskat en öppen minnesstund med matservering och mycket sång och musik.

– Pappa spelade dragspel och sjöng i kör hela livet. Därför önskade han att pensionärskören skulle sjunga och MI:s dragspelsgrupp spela, säger Olav.

Men de kunde sjunga psalmerna och dekorera med de vita liljorna som han valt. Och barnbarnet som nu gör sin värnplikt bar kistan iklädd arméns uniform, helt enligt Vikings önskemål.

– Vi var öppna mot honom och berättade att vi inte får ha någon minnesstund efter begravningen. Då blev han inte glad, säger Gun–May.

Viking begravdes den 17 april i närvaro av den närmaste familjen.

– Det var inte en sorglig, sorglig begravning. Under åtta veckor fick vi vara med pappa och vi har talat, skrattat, gråtit, sjungit och haft andakt. Vi har kört hela racet och fått vara med ändå till slutet, säger Margot.

– Han önskade få komma hem. Han hade himmelslängtan, säger Gunnevi.

Trots att begravningen inte blev som Viking planerat så är de lättade över att den kunde genomföras under mera avspända former.

– Jag tycker det är viktigt att folk tänker efter hur de själva vill ha det. Att man sätter familjen i fokus, säger Margot.

Coronan ställde ändå till det för de familjemedlemmar som är bosatta i Sverige. Och så finns det människor som de känslomässigt räknar till familjen som inte kunde närvara. För alla dem strömmades jordfästningen.

– Vi kan ha en minnesstund för dem senare, säger Olav.

Efter begravningen samlades familjen i hemmet där de dukar upp med kaffe, tårta och två sorters småbröd.

– Vi läste inbetalningarna och några brev som kommit och så sjöng vi, säger Gunnevi.

– Och så hann vi tala med varandra, säger Henrik.

Henrik som arbetar som kyrkvaktmästare i Purmo har varit med om flera begravningar där under coronatiden. Både i kapellet och vid graven.

– Utmärkande för dem har varit att de präglats av ett lugn. De har också varit personliga och värdiga. Men med tanke på strömningen var det en lättnad att vi kunde ha pappas begravning i kyrkan.

Lärdomen från strömningen är att det är bra att tala i en mikrofon, också när man läser texterna på blomsteruppvaktningarna. Och att berätta vilka psalmer som ska sjungas.

Johan Sandberg



Rolf af Hällström. Det är finfrämmande på Karis prästgård på trettiotalet. Äldsta sonen har vevat glassmaskinen hela dagen.  Det är biskopsbesök så prästgårdspojkarna kikar bakom matsalsdörren och ser med stora ögon hur biskopen förser sig med efterrätt. 11.6.2009 kl. 00:00

Ledare. Det första en präst som ska vigas till biskop lovar i sin försäkran är att hålla sig ”till Guds heliga, rena ord samt till den evangelisk-lutherska kyrkans därpå grundade bekännelse”. 11.6.2009 kl. 00:00

Kultur. I samband med en konsert på missionsfesten i Tammerfors 6.6 lanserades skivan Juhlailo (Festglädje). På skivan medverkar Finska Missionssällskapets (FMS) körer Safarikuoro, Furahakören, Amani och Jakaranda. 9.6.2009 kl. 00:00

Kyrka. Helsingfors förvaltningsdomstol avvisar alla besvär som förra Jomalaherden Joe Brandt anfört mot domkapitlet. 9.6.2009 kl. 00:00

Samhälle. Fyra olika kyrkosamfund finns representerade bland de politiker som finska folket valde in till europaparlamentet i söndags. 9.6.2009 kl. 00:00

Världen. Kontrasten mellan rik och fattig blir ofta påtaglig i semester-paradiset. Men genom några enkla val inför och under resan kan du bidra till en förändring, framhåller nätverket Schyst resande. 8.6.2009 kl. 00:00

Samhälle. I dag går EU till val. Vilka frågor bör den kristna väljaren ha framför ögonen när han eller hon väljer sin kandidat? 7.6.2009 kl. 00:00

Kultur. Finska Missionssällskapets körer gör gemensam sak jubileumsåret till ära. Ikväll möts alla fyra på samma scen på missionsfesten och i Tammerfors. 6.6.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lutherska kyrkan förbereder sig för det treåriga projektet Helig som är tänkt att utmana finländarna att tänka på vad helig innebär. Temat synliggörs i församlingar och kyrkliga organisationer åren 2010-2012. 5.6.2009 kl. 00:00

Människa. Hon säger att cirkeln känns sluten, att hon trots allt landat med fötterna på pedalerna. Anne-Marie Taulio är tillbaka på orgelpallen. 4.6.2009 kl. 00:00

Samhälle. Att bli osynliggjord på sin arbetsplats kan bero på att någon – medvetet eller omedvetet – använder sig av en härskarteknik. Medicinen heter motstrategier och lärs ut bland annat i stiftets personalutbildning. 4.6.2009 kl. 00:00

Människa. Själavård och andlig vägledning skiljer sig inte alltid från varandra. Livet är ett och där ingår också den andliga dimensionen. 4.6.2009 kl. 00:00

Ledare. Det ortodoxa biskopsmötets beslut att inte låta EU-parlamentskandidat Mitro Repo verka som präst eller bedriva valkampanj i prästerlig skrud har som väntat lett till en rad intressanta kommentarer. 4.6.2009 kl. 00:00

Marina Wiik. Häromdagen befann jag mig på en spårvagnshållplats med ett medieproffs. Hon undrade vad jag hade för åsikt om en viss finlandssvensk nysatsning. 4.6.2009 kl. 00:00

Kyrka. Domkapitlet i Borgå stift har vid sitt sammanträde 3.6.2009 lottat ut biskopskandidaternas ordningsföljd. 3.6.2009 kl. 00:00

Eva Hietanen

sorg. Så länge hon har åhörare berättar hon om honom. – Är jag ensam så skriver jag, säger Eva Hietanen. 31.8.2017 kl. 09:52
De här korten används i ortodox religionsundervisning i lågklasserna.

religionsundervisning. I Kyrkslätt har alla barn, oberoende av åskådning, undervisats i samma grupp. Föräldrar klagade, och nu kom Regionförvaltningsverket med sitt utslag: kommunen gjorde fel. 30.8.2017 kl. 12:36

val. Många har uttryckt sin besvikelse över det saknas kvinnliga biskopar i Finland. Nu ställer prästen och forskaren Heli Inkinen upp i ärkebiskopsvalet. 29.8.2017 kl. 15:22

Kultur. Det här är inget självbiografiskt verk. Men smärtan i Adrian Pereras dikter är inte fiktiv, den luktar och den känns. 29.8.2017 kl. 13:19
"Jag har levt hela mitt vuxna liv i en kultur som inte är min egen, och tror att jag kan förstå något av flyktingens verklighet,” säger Julian Garner.

teater. Får man som engelsman skriva en föreställning om ett stycke smärtsam finländsk historia? Ja, svarar Julian Garner. 30.8.2017 kl. 15:12