Viking Norrbäck med sitt dragspel.
Viking Norrbäck med sitt dragspel.

Viking fick inte den begravning han önskade

undantagstillstånd.

Viking Norrbäck fick somna in i sitt hem i Esse omgiven av sin familj. Det var så han ville ha det. Men coronan gjorde att han inte fick den begravning han önskat.

20.5.2020 kl. 17:26

I november ifjol insåg Viking Norrbäck att hans fjortonåriga kamp mot cancern var över. Då återstod bara att förbereda sig för det oundvikliga.

– Pappa ville dö här hemma. Det vill vi också att han skulle få göra, säger dottern Margot Backlund.

Tillsammans gjorde familjen; mamma Gunnevi Norrbäck och syskonen Margot Backlund, Gun-May Johansson, Yvonne Rönnqvist samt Olav och Henrik Norrbäck en plan för hur det skulle gå till. Den underlättades av att alla tre systrarna har en vårdutbildning. En sjukskötare från den palliativa polikliniken gjorde ett hembesök och då blev det klart att han kunde vårdas hemma. Det var innan coronatiderna.

– I praktiken bodde jag här hemma. Till en början behövde han inte så mycket hjälp, men några dagar efter att cancermedicinen togs bort slutade han gå. Då han satt i rullstol ökade också otryggheten och hans behov av hjälp, säger Margot.

Till en början kom också många släktingar och vänner för att hälsa på. Men i och med coronan kom bara familjen.

De sista dygnen vakade de två och två med sin pappa. Idag är de glada över att de skötte honom hemma. Inte minst för att coronan hade hindrat dem från att hälsa på honom på sjukhuset under hans sista levnadsdagar.

– Det var en värdefull tid att få ha barn och barnbarn omkring sig. Alla generationer var här, säger Gunnevi.

– Även om vi var trötta de sista dygnen fick vi en jättebra tid tillsammans. Vi fick också tid att återskapa kontakten mellan oss syskon, säger Margot.

Det åtta sista veckorna beskriver de som en välsignad tid med många samtal, mycket skratt, gråt och sång.

– För mig var det en bra tid som jag behövde för att öppna upp och få sörja, säger Henrik.

Alla barnbarnen hade skrivit ner sina minnen av morfar/farfar.

– Det kändes bra att läsa upp dem för honom. Vanligtvis kommer ju de fina talen först på minnesstunden. Nu fick vi säga det medan han levde, säger Yvonne.

Ett av barnbarnsbarnen hade ritat en teckning med texten: du vet väl om att du är värdefull precis som du är.

– Den teckningen hängde han på väggen och vi lade den också i kistan, säger Gunnevi.

Barnbarnens och deras egna minnen e-postade de sedan till prästen som jordfäste Viking.

Viking somnade in söndagen den 5 april till tonerna av Den blomstertid nu kommer som ett av barnbarnen spelade på orgel. Han var då omgiven av hustru, alla barnen och flera barnbarn.

– Han var klar i tanken ända till slutet. På söndagen hade mamma på gudstjänsten från Larsmo När-TV och vi såg han rörde på munnen och följde med i Fader vår. Sedan sade han amen, säger Gun-May.

När det var dags att planera för begravningen var det inte helt klart hur många som skulle få delta. Första beskedet var att endast tio skulle får närvara.

– Vi är en familj som håller ihop. Jag skulle inte ha kunnat välja vem som får komma och vem som inte får göra det, säger Gunnevi.

– Och vi som skött honom här hemma och nött mot varandra i fler veckor, säger Yvonne.

De levde i ovisshet tills biskopsmötet specificerade att familjen får delta i begravningar.

– Det var ingen rolig tid, säger Gunnevi.

– Vi funderade på att ha begravningen utomhus. Vi diskuterade vem som skulle stå på gravgårdsmuren, säger Gun-May smått ironiskt.

De upplever att det inte minst för barnbarnens skull var det viktigt att alla fick vara med.

– De hade ju varit här de sista dagarna och det hade blivit svårt för dem att förstå vad som hände om de inte fått vara med på begravningen. Nu vet de att han farit till himlen där han sprakar fotboll, sjunger och spelar. Men den sjuka kroppen lämnar vi kistan, säger Margot.

– Nej, man kan inte vara en evighet i himlen utan att få spela fotboll, säger Henrik och ler.

Önskemålen som Viking skrivit ner för sin begravning kunde de inte förverkliga helt. Han hade önskat en öppen minnesstund med matservering och mycket sång och musik.

– Pappa spelade dragspel och sjöng i kör hela livet. Därför önskade han att pensionärskören skulle sjunga och MI:s dragspelsgrupp spela, säger Olav.

Men de kunde sjunga psalmerna och dekorera med de vita liljorna som han valt. Och barnbarnet som nu gör sin värnplikt bar kistan iklädd arméns uniform, helt enligt Vikings önskemål.

– Vi var öppna mot honom och berättade att vi inte får ha någon minnesstund efter begravningen. Då blev han inte glad, säger Gun–May.

Viking begravdes den 17 april i närvaro av den närmaste familjen.

– Det var inte en sorglig, sorglig begravning. Under åtta veckor fick vi vara med pappa och vi har talat, skrattat, gråtit, sjungit och haft andakt. Vi har kört hela racet och fått vara med ändå till slutet, säger Margot.

– Han önskade få komma hem. Han hade himmelslängtan, säger Gunnevi.

Trots att begravningen inte blev som Viking planerat så är de lättade över att den kunde genomföras under mera avspända former.

– Jag tycker det är viktigt att folk tänker efter hur de själva vill ha det. Att man sätter familjen i fokus, säger Margot.

Coronan ställde ändå till det för de familjemedlemmar som är bosatta i Sverige. Och så finns det människor som de känslomässigt räknar till familjen som inte kunde närvara. För alla dem strömmades jordfästningen.

– Vi kan ha en minnesstund för dem senare, säger Olav.

Efter begravningen samlades familjen i hemmet där de dukar upp med kaffe, tårta och två sorters småbröd.

– Vi läste inbetalningarna och några brev som kommit och så sjöng vi, säger Gunnevi.

– Och så hann vi tala med varandra, säger Henrik.

Henrik som arbetar som kyrkvaktmästare i Purmo har varit med om flera begravningar där under coronatiden. Både i kapellet och vid graven.

– Utmärkande för dem har varit att de präglats av ett lugn. De har också varit personliga och värdiga. Men med tanke på strömningen var det en lättnad att vi kunde ha pappas begravning i kyrkan.

Lärdomen från strömningen är att det är bra att tala i en mikrofon, också när man läser texterna på blomsteruppvaktningarna. Och att berätta vilka psalmer som ska sjungas.

Johan Sandberg



Världen. Anders Ahlberg blir ny chefredaktör för Kyrkans Tidning i Sverige. Han tar över som publisher i Berling press AB i mars. 5.1.2010 kl. 00:00

Samhälle. De finska församlingen i Alberga i Esbo har arrangerat ett minnesbord för offren för nyårsaftonens våldsdåd i köpcentret Sello. 4.1.2010 kl. 00:00

Kyrka. År 2009 anslöt sig fler medlemmar till kyrkan än någonsin tidigare. Antalet inskrivna var 12 588. 4.1.2010 kl. 00:00

Samhälle.  En anonym finländare har lovat betala femton euro för varje kilogram finländarna bantar upp till tio miljoner euro till u-länderna.  31.12.2009 kl. 00:00

Insändare. Skutnäs bönehus  i Jakobstad har under min uppväxt  räknats som den konservativaste och  "rättrognasste"  av de svenskspråkiga bönehus/fridsföreningerna i vår nejd.Att saken lyfts upp nu är lite problematisk eftersom predikanten inte finns mera ibland de levandes skara.Men givetvis är det helt rätt  att  de drabbade har möjlighet att tala ut om det "helvete" som övergreppen har orsakat i deras liv. Det är absolut nödvändigt att få tala ut om det i en trygg miljö och inför sakkunniga hjälpare.Vad är LFF och viken roll har den ?    Den är ingen takorganisation   som har rätt att  bestämma över de lokala bönehusföreningarna.  Inte vad gäller verksamhetsformer, ordets förkunnare, söndagskollärare mm.  Det här är helt bra  i de föreningar där man i  demokratisk anda  följer föreningslagen till punkt och prick, och där medlemmarna har möjlighet att forma verksamheten enligt de ansedda behoven.  Men det blir till ett gissel i de föreningar som styrs av predikanten och hans närmaste gelikar.  "Bibeln och sanningen" går före medlemmarnas  initiativ och förslag. Verkligen illa för de som fastnat i klorna och blivi utsatta.   Det är inte lätt att hela dem i Jesus kraft efersom  Jesus också uttaldes av samma man i predikstolen. Men ändå tror jag fullt och fast på ett helande av fula sår. Men kanske på neutral mark och med kunniga präster och lekmän.´´ Promlemen var svårare att lösa  för 30-40 år sedan eftersom samhället inte då var lika öppet som i dag. Mycket skulle tystas ner.Jan-Anders Enlund   30.12.2009 kl. 00:00

Insändare. Skutnäs bönehus  i Jakobstad har under min uppväxt  räknats som den konservativaste och  "rättrognasste"  av de svenskspråkiga bönehus/fridsföreningerna i vår nejd.Att saken lyfts upp nu är lite problematisk eftersom predikanten inte finns mera ibland de levandes skara.Men givetvis är det helt rätt  att  de drabbade har möjlighet att tala ut om det "helvete" som övergreppen har orsakat i deras liv. Det är absolut nödvändigt att få tala ut om det i en trygg miljö och inför sakkunniga hjälpare.Vad är LFF och viken roll har den ?    Den är ingen takorganisation   som har rätt att  bestämma över de lokala bönehusföreningarna.  Inte vad gäller verksamhetsformer, ordets förkunnare, söndagskollärare mm.  Det här är helt bra  i de föreningar där man i  demokratisk anda  följer föreningslagen till punkt och prick, och där medlemmarna har möjlighet att forma verksamheten enligt de ansedda behoven.  Men det blir till ett gissel i de föreningar som styrs av predikanten och hans närmaste gelikar.  "Bibeln och sanningen" går före medlemmarnas  initiativ och förslag. Verkligen illa för de som fastnat i klorna och blivi utsatta.   Det är inte lätt att hela dem i Jesus kraft efersom  Jesus också uttaldes av samma man i predikstolen. Men ändå tror jag fullt och fast på ett helande av fula sår. Men kanske på neutral mark och med kunniga präster och lekmän.´´ Promlemen var svårare att lösa  för 30-40 år sedan eftersom samhället inte då var lika öppet som i dag. Mycket skulle tystas ner.Jan-Anders Enlund   30.12.2009 kl. 00:00

Samhälle. Både offren till den laestadianska predikanten och Rolf Lampa som avslöjade händelserna har utsatts för hot sedan pedofilskandalen i Jakobstad offentliggjordes på julannandagen. 30.12.2009 kl. 00:00

Världen.  Morden på mänskorättsaktivisterna i Colombia har ökat alarmerande, rapporterar Finska Missionssällskapet.  30.12.2009 kl. 00:00

Kyrka. På nyårsafton firas en festmässa i Lovisa kyrka där biskopar från tre stift medverkar. 29.12.2009 kl. 00:00

Samhälle. En numera avliden predikant inom den laestadianska fridsföreningen i Jakobstad uppges ha utsatt unga pojkar för sexuella övergrepp under flera år. 29.12.2009 kl. 00:00

Samhälle.  Snatta mat från de stora affärskedjorna. Det rådet som en engelsk församlingspräst gett fattiga väcker reaktioner.    28.12.2009 kl. 00:00

Samhälle. Skoldräkter, vaccinering och trädplantor populära annorlunda julgåvor. 26.12.2009 kl. 00:00

Världen. Bulgariens ortodoxa kyrka överväger att flytta juldagen i överensstämmelse med den julianska kalendern. 25.12.2009 kl. 00:00

Människa. Kanslichef Jouko Lehmusto jobbar med hammare och spik på fritiden. I dag utlyser han julfreden i Åbo. 24.12.2009 kl. 00:00

Kultur. Under jul- och nyårshelgen sänder FST5 och radio Vega både julbön och -otta. Konsert med Frank Ådahl blir det på julafton. 24.12.2009 kl. 00:00

Jukka Hautala, Jukka Keskitalo och Niilo Pesonen är kandidater till biskopsämbetet i Finlands nordligaste stift. 

biskopsval . Landets nordligaste stift väljer ny biskop på onsdag. Första omgången inleds kl. 13. 14.8.2018 kl. 15:33
Roger Rönnberg, här fotad i samband med församlingsvalet 2014, går i pension nästa år.

kyrkoherde. Esbo svenska församlings Kyrkoherde Roger Rönnberg avgår med pension i april 2019. Fyra personer vill efterträda honom. 3.8.2018 kl. 15:12
Utöver hundarna deltog också ungefär 160 människor i gudstjänsten.

Hundgudstjänst. En friluftsgudstjänst i djurens sällskap påminner om respekten för Guds skapelse. 2.8.2018 kl. 00:00
Gunilla Nybäck har både barn och barnbarn med på lägret i Pieksämäki.

läger. – Det känns otroligt stort och jätteroligt. Så tycker sommarlägrets grundare Harry Kronqvist då han talar om lägrets 50-årsjubileum. 27.7.2018 kl. 17:11
Andreas von Bergmann säger att han vuxit upp med och in i församlingen.

profilen. Andreas von Bergmann talar varmt för både demokrati och byråkrati inom kyrkan. Dessutom vill han visa att församlingen inte bara är sina anställda, utan vi alla. 31.7.2018 kl. 00:00